Pessimism och sviktande förtroende talar om en förändringssökande väljarkår

Sveriges ekonomi växer och fler hittar arbete på en stark hemmamarknad. Bostadsbyggandet har tagit fart och svenskarna konsumerar med låga räntor. Men de goda tillväxtsiffrorna döljer ett delat Sverige. Många svenskar känner inte igen sig i beskrivningen av goda tider.

Trots högre BNP-tillväxt än de flesta EU-länder känner många svenskar pessimism. En majoritet tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Sjukvården har problem med inställda operationer, långa köer och vårdavdelningar som inte bemannas. Polisen lyckas inte stävja grov brottslighet och kriminella gäng begränsar friheten för människor i många förortsområden. Försvaret är eftersatt och har svårt att rekrytera folk samtidigt som omvärlden ter sig mer hotfull.

Ipsos undersökningar visar att förtroendet för både polisen och försvaret är besvärande lågt, och fallande. Lägst är förtroendet för polisen i norr med låg polisnärvaro och långt mellan stationerna.

Sedan 2010 har vi också sett ett minskande förtroende för den politiska makten. Vårens förtroendebarometer från Göteborgs universitet bekräftade att förtroendet fortsätter att falla för både regering, riksdag och för de politiska partierna. Och förtroendet är allra lägst bland de som bor långt från makten.

Om vi lärt oss något av de politiska chockerna under 2016 så är det att kombinationen pessimism inför framtiden och fallande politikerförtroendet är tecken på en förändringssökande väljarkår. Donald Trump sågs som ”the change maker” och lyckades ingjuta hopp om att kunna rädda ett USA som många upplevde utvecklades åt fel håll och han lovade att skaka om ett handlingsförlamat etablissemang.

Kan vi dra några paralleller till Sverige och stämningsläget här? Söker även svenska väljare efter förändring?

En global Ipsos-undersökning genomförd i 22 länder ger några nya ledtrådar. Den övergripande slutsatsen är att även 2017 kan bli ett år av politisk turbulens. Många människor runt om i världen upplever att det egna landet är på nedgång och att det politiska ledarskapet gynnar samhällets elit istället för att se till vanliga människors behov.

Även om svenskar ofta är mindre pessimistiska jämfört med folk i andra länder blir slutsatsen ändå att vi har en väljarkår som är missnöjd med leveransen från det politiska ledarskapet, som vill bryta status quo och ha förändring:

  • En majoritet instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sverige utvecklas åt fel håll”
  • 4 av 10 håller med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”
  • Lika många instämmer i påståendet ”Experter i Sverige förstår inte hur människor som jag har det”
  • Drygt var femte instämmer helt eller delvis i påståendet ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”

Även om de flesta svenskar avvisar idén om en stark ledare som vågar bryta mot regler bekräftas ändå bilden av pessimism. Misstron mot experter, kommentatorer och mot politiken, en misstro som öppnade dörren för både Brexit och Trump, syns även här i Sverige.

Sedan 2010 har förtroendet för riksdagen fallit från 55 procent till 33 procent. Förtroendet för regeringen har under samma period fallit från 62 procent till 28 procent.

Åren har präglats av cementerad blockpolitik, högt tonläge och ökad polarisering. Det har varit svårt att lotsa reformer genom riksdagen. Sverigedemokraterna har som vågmästare ofta fått stå i centrum av debatten. Övriga partier har ägnat mycket energi åt att kasta SD i knät på politiska motståndare, allt medan viktiga samhällsproblem lämnats olösta.

Med drygt 18 månader kvar till valet står våra politiker inför en viktig uppgift. Det är hög tid att åter vinna väljarnas förtroende för politikens förmåga att lösa svåra samhällsproblem.

David Ahlin

Annonser