På väg mot ett annorlunda värderingsval?

bild david cap ferret juli 2016

Bild från semestern vid franska atlantkusten. Ganska blåsigt och för kallt i vattnet..

Vi är mitt i mandatperioden och det är långt till nästa val. Trots det så upplever jag svensk politik som mer intressant än på länge.

Partiledarnas tal i Almedalen blev återigen en påminnelse om att vår politiska debatt har förändrats. Frågor om svenskhet, nation och kultur har fått en central plats i retoriken från flera partier.

”På senare tid har de tävlat om att lossa på korken till den flaska som innehåller en av politikens farligaste andar: Nationalismen” skrev Per T Ohlsson i sin krönika nyligen.

Talande för det förändrade politiska samtalet är den dragkamp som verkar pågå inom Moderaterna. Konflikten är intern men den får illustrera en rörelse inom svensk politik som kan få betydelse inför nästa riksdagsval.

På den ena sidan i konflikten står de inom partiet som öppnar för att en moderatledd regering kan förhandla om politiken med och bygga sitt stöd i riksdagen på Sverigedemokraterna. De menar att riksdagen har en icke-socialistisk majoritet och att Sverigedemokraterna i kraft av sitt väljarstöd bör få politiskt inflytande.

På motsatt sida står de medlemmar och företrädare som håller fast vid Fredrik Reinfeldts linje att Sverigedemokraterna ska isoleras och att Moderaterna inte bör ha med partiet att göra. Det har öppnats en klyfta mellan socialliberala ”Reinfeldt-moderater” och moderater med mer konservativa och nationalistiska åsikter.

Politiska kursändringar och markeringar från den nya moderatledningen har också bidragit till att flytta moderaterna högerut från den mittenorienterade position som partiet vann under Fredrik Reinfeldts ledarskap.

Striden om hur Moderaterna ska förhålla sig till SD är ett uttryck för den politiska konfliktlinje som fått ökad betydelse både i Sverige och i många andra länder – den mellan nationalism och mer individorienterad politik. Utvecklingen i omvärlden talar för att dessa frågor, som konkurrerar om utrymmet med de traditionella vänster-högerfrågorna, kommer att vara viktiga i Sverige under kommande år. Läs mer i utmärkta rapporten Ekvilibrium från valforskarna Ohlsson, Oscarsson och Solevid.

Nationalistiska partier vinner mark i flera europeiska länder. Ny-nationalister sitter i regeringsställning i länder som Polen och Ungern men de påverkar agendan och politiken överallt. Britternas EU-utträde har gett vind i seglen.

Prognoser talar om ett fortsatt stort antal människor på flykt i världen under kommande år och många kommer att söka en fristad i Europa. Valrörelsen inför det franska presidentvalet, med Front National och Marine Le Pen i fokus, kommer att öka konfliktnivån kring mångkultur och nationell identitet.

Moderaternas högersväng och osäkerheten kring partiets framtida förhållande till Sverigedemokraterna kan innebära möjligheter för andra partier inför nästa val. Socialliberala väljare som känner avsmak inför ny-nationalistisk retorik och som absolut inte kan tänka sig att rösta på ett regeringsalternativ som lutar sig mot Sverigedemokraterna kommer att se sig om efter alternativ. Samma väljargrupp tenderar också att se misstänksamt på utspel om sänkta bidrag för Sveriges fattigaste familjer.

Sommaren 2014 visade Ipsos mätningar att skolan, jobben och sjukvården var de viktigaste väljarfrågorna. En av tio nämnde då invandrings- och integrationsfrågorna som viktigast. Sedan dess har väljarnas dagordning förändrats kraftigt. Nu dominerar migrations- och integrationsfrågorna debatten.

Vilka frågor kommer resten av mandatperioden att handla om? Om 2014 fortfarande var ett någorlunda traditionellt svenskt val med välfärd och jobb högt på agendan, hur blir det 2018?

De flesta väljare, vare sig man tycker att invandringen har varit för stor eller inte, är nog hyfsat överens om att Sveriges flyktingmottagande innebär en formidabel uppgift för Sverige. Att klara av en stor invandring av människor från länder långt borta med annorlunda kultur och politiska system. Människor ska lära sig svenska, hitta rätt jobb och bli en del av samhället istället för att fastna i sysslolöshet, hopplöshet och bidragsberoende.

Inför valet 2018 kommer vi sannolikt att prata en hel del om hur fler utrikes födda ska hitta jobb, om hur vi kan skapa framtidstro och trygghet i segregerade bostadsområden, om hur polisen kan bli mer effektiv, om hur vi ska få bostadsbyggandet att öka och hur skolan ska bli mer attraktiv och stimulerande för både lärare och elever. Och, förstås, om många andra frågor.

Men oavsett om ämnet för samtalet är skolan, arbetslösheten eller bostadsbristen så kommer integrationsutmaningen att finnas med som en omistlig del. Sverige har på kort tid gått från att ha en ganska homogen befolkning till att bli ett av de EU-länder med högst andel invånare födda utomlands, idag ca 1,7 miljoner eller 17 procent av befolkningen. Vi är ett växande land som i höst, enligt SCB, passerar tio miljoner. Medan Finland och flera andra EU-länder står inför en svår demografisk utmaning med åldrande befolkning så växer Sverige.

Kommer vi att klara det? Hur kommer det svenska samhället att förändras? Kan vi växa, bli fler, bli mer olika, men ändå värna och utveckla det som många svenskar uppskattar mest med Sverige? Enligt World Values Survey handlar det ofta om värden som tolerans, jämställdhet, tro på demokrati och öppenhet. En individualism kombinerad med en stark tillit och en respekt för det som är annorlunda.

Valet 2018 kommer att stå mellan olika förhållningssätt till det nya växande Sverige. Det kan bli ett val om vilka politiska krafter som ska få sätta dagordningen för den offentliga debatten. Ska vi i Sverige acceptera ett förhållningssätt, ett språk, som misstänkliggör invandrare? Som beskriver invandrare som brottslingar, som personer som tar sig rätten att leva på bidrag istället för att göra rätt för sig? Ska vi närma oss debattklimatet i länder där främlingsfientlig retorik har normaliserats?

Samhällsproblemen är stora och svåra. Då blir politiken, värderingarna och det politiska ledarskapet ännu viktigare.

Jag vill se politiska ledare som slår vakt om anständigheten. Som tar avstånd från splittring, misstänksamhet och självgod nationalism. Beskriv verkligheten som den är, med alla dess fel och brister. Säg att det kommer att ta tid, att förändring är svårt och mödosamt, men att förändring är möjlig.

Valet 2018 kommer, mer än tidigare tror jag, att handla om vilka grundläggande idéer och värderingar som ska prägla Sverige.