Vinstfrågan är en mobiliseringsfråga

När jag skrev om ”vinst i välfärden” i augusti (läs inlägget här) så liknade jag opinionsläget vid en tårta uppdelad i tre ungefär jämnstora bitar:

”Var tredje är positiv till ett förbud mot vinstutdelning och stödjer förslaget även om det innebär att de privata utförarna i välfärden blir färre eller försvinner helt. På den andra sidan finns omkring en tredjedel som inte ser något behov av att införa ny lagstiftning om vinstbegränsning. Och mitt emellan dessa grupper finns den sista tredjedelen som förvisso kan se fördelar med någon form av begränsning av vinstutdelning, men som samtidigt tycker att det är viktigare att behålla valfriheten och som vill ha kvar de privata företagen inom välfärden”.

Nu finns nya siffror tillgängliga och det är dags för en uppdatering här på bloggen.

I februari genomförde Ipsos en lite större undersökning bland allmänheten på uppdrag av Friskolornas riksförbund med syfte att kartlägga svenska folkets attityder till skolans utveckling, synen på friskolor och skolval. Frågeformuläret innehöll även frågor om möjliga alternativ till dagens ordning med skolval eftersom skolvalet på senare tid har blivit föremål för mer diskussion och debatt. En ambition med frågeformuläret var också att få en uppfattning om hur svenska folket värderar olika faktorer eller åtgärder för att vända den svenska skolans utveckling i rätt riktning.

Har vi lärt oss något nytt?

Till att börja med bekräftar undersökningen att skolfrågorna debatteras i ett sammanhang där de flesta har en negativ uppfattning om tillståndet i skolan. Rubrikerna om skolan har under senare år mest handlat om problem; fallande kunskapsresultat, svårigheter att rekrytera lärare och bristande ordning och arbetsro i klassrummet.

De flesta svenskar har också en övervägande negativ bild av tillståndet i den svenska skolan. En majoritet, 55 procent, tycker att skolan utvecklas åt fel håll. Resultatet ligger i linje med de mätningar om synen på skolan som Ipsos genomfört på uppdrag av Dagens Nyheter under hösten 2016.

Endast 1 av 10 tycker att utvecklingen inom skolan går åt rätt håll. Andelen positiva är lika låg bland förändrar som har barn i skolan som bland övriga intervjuade.

Vad ses då som viktigt för att vända utvecklingen inom skolan åt rätt håll?

Utifrån resultat från tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerade jag elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan och vända utvecklingen i skolan åt rätt håll.

De fem faktorer som oftast nämns som extra viktiga av respondenterna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll framöver är att elever kan få extra stöd när de behöver, fler kompetenta lärare, bättre ordning i klassrummet, bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare samt mer av lärarledda lektioner.

Viktiga faktorer alla svar

För att få mer diskriminerande svar och en tydligare värdering av faktorerna, vad ses som mest betydelsefullt, ställdes frågan igen men denna gång med instruktionen till respondenterna att välja ut de tre mest betydelsefulla faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

De fem faktorer som ses som viktigast (nämns bland topp tre) för att skolan ska utvecklas åt rätt håll är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

Tolv procent ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna och sex procent nämner som viktigast att friskolornas verksamhet bör tas över av kommunerna. Sju procent nämner skolvalet som allra viktigast för skolans utveckling framöver.

Viktigaster faktorer topp 3

Bland socialdemokraternas väljare nämner 15 procent vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll. SD-väljare, men även M-väljare, prioriterar oftare bättre ordning i klassrummet.

Viktigaster faktorer topp 3 Sossar

Den nya mätningen bekräftar också att skolvalet har ett starkt stöd. Två av tre anser att dagens ordning med skolval bör vara kvar. Balansmåttet är + 48, det vill säga det är 48 procent fler som anser att skolvalet bör vara kvar än som anser att det bör tas bort.

Bland föräldrar med barn i skolan svarar 70 procent att skolvalet bör vara kvar. Föräldrar med barn i friskola svarar något oftare att skolvalet bör vara kvar (80 procent).

Svenskar under 30 år vill något oftare (72 procent) behålla skolvalet, liksom de som har bättre kännedom om friskolor.

skolval

Stödet för att ha kvar skolval är svagare bland S- V- och MP-väljare jämfört med bland övriga partiers väljare, men även bland de rödgröna partiernas väljare är andelen som vill ha kvar skolvalet större än andelen som vill ta bort skolvalet.

Bland SD-väljare svarar 76 procent att skolvalet bör vara kvar medan 19 procent svarar att skolvalet bör tas bort.

skolval parti

Ett alternativ till dagens ordning med skolval vore att tillämpa en strikt närhetsprincip, det vill säga att kommunen placerar barnet i den skola som ligger närmast bostaden, oavsett familjens önskemål.

Var fjärde är för att återgå till närhetsprincipen som alternativ till dagens ordning med skolval medan en majoritet är emot. Balansmåttet är – 32, det vill säga det är 32 procent fler som är emot förslaget än som är för förslaget.

Svenskar under 30 år är mer sällan positiva till att återgå till närhetsprincipen (14 procent) medan äldre väljare över 60 år oftare vill det (29 procent).

närhet princip

S-väljare är något oftare positiva till att återgå till närhetsprincipen, men där finns ett samband med ålder, S-väljarna har en äldre åldersprofil. 39 procent bland S-väljarna är för men lika många, 39 procent, är emot.

15 procent bland allianspartiernas väljare vill återgå till närhetsprincipen och 23 procent av sverigedemokraternas väljare anser att det vore bättre än dagens ordning med skolval.

Ett annat alternativ till dagens ordning med skolval vore att kommunen tilldelar alla elever en skola med syftet att fördela elever så att det blir en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. Förslaget kallas ibland i debatten för ”bussning” eftersom elever kan behöva köras till skolor långt från hemmet oavsett familjens önskemål.

14 procent är positiva till ett sådant förslag som går ut på att kommuner tilldelar elever en skolplats med syfte att skapa en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. 66 procent är negativa och 20 procent har ingen uppfattning. Balansmåttet är – 52, det vill säga att 52 procent fler är emot förslaget är som är för.

Förslaget är nytt och okänt för de flesta väljare och frågeformuleringen har i sådana fall extra stor betydelse för skattningen av stödet vilket talar för en försiktig tolkning av siffrorna. I det här fallet är resultatet förhållandevis tydligt och man bör kunna dra slutsatsen att ett sådant förslag som alternativ till dagens ordning med skolval har ett svagt stöd.

bussning

En majoritet bland alla partiers väljare är emot ett sådant förslag med undantag för vänsterpartiets väljare.

När det gäller den övergripande inställningen till friskolor så verkar liknelsen med de tre tårtbitarna från augusti stå sig ganska väl.

En knapp tredjedel, 28 procent, svarar att friskolor på det hela taget påverkar den svenska skolan mest positivt. 25 procent tycker att friskolor påverkar mest negativt medan den största gruppen, 32 procent, svarar att friskolorna varken påverkar positivt eller negativt. 16 procent har ingen uppfattning. Föräldrar med barn i friskola samt de som anser sig ha mycket kunskap om friskolor svarar oftare att friskolor påverkar positivt.

friskolor bidrar

Just vinstfrågan får stort utrymme i skoldebatten, delvis på grund av att Vänsterpartiet fortsätter att driva vinstförbud i välfärden som en av partiets hjärtefrågor.

Lite hårdraget kan man säga att debattens två huvudlinjer är 1) ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” och 2) ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. Linje 2 företräds i debatten framförallt av Vänsterpartiet medan övriga partier ger lite varierande besked i frågan.

9 av 10 (89 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

Påståendet är inte särskilt politiskt polariserande, även om vänsterväljare oftare än andra instämmer delvis snarare än helt och hållet.

Varannan (53 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. 32 procent instämmer helt, 21 procent instämmer delvis.

Påståendet är som väntat kraftigt politiskt polariserande.

72 procent av vänsterväljare instämmer helt, 10 procent instämmer delvis. 47 procent av S-väljare instämmer helt, 29 procent instämmer delvis. Bland alliansväljare instämmer 18 procent helt och hållet medan 17 procent instämmer delvis. 28 procent av SD-väljarna instämmer helt, 20 procent instämmer delvis.

När vi sedan frågar vilket av de två påståendena som stämmer bäst med ens uppfattning svarar 67 procent ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

12 procent svarar att ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet” stämmer bäst med ens uppfattning.

12 procent svarar att båda påståendena stämmer lika bra och 6 procent svarar vet ej.

debatt 2 alt

Bland S-väljare svarar att 56 procent att ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” stämmer bäst medan 19 procent föredrar ”Förbjud friskolor att dela ut vinst…”. 16 procent tycker att båda påståendena stämmer lika bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att Friskolornas roll inom den svenska skolan delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till friskolor och vill gärna begränsa möjligheten att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att friskolor bidrar med positiva inslag till den svenska skolan i stort.

Det riktiga engagemanget för eller emot friskolor finns framförallt på vänster- och högerkanterna i politiken. Den större gruppen väljare verkar ha ett begränsat intresse för villkoren för friskolor. Många har ingen uppfattning eller svarar att friskolor varken påverkar positivt eller negativt.

När det handlar om vilka åtgärder som skulle kunna förbättra den svenska skolan och få utvecklingen att gå åt rätt håll nämner människor framförallt faktorer kopplade till lärarnas förutsättningar och villkor samt vad som händer i klassrummet. Få ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll.

Vinstfrågan kan ses som en mobiliseringsfråga som kan användas av partierna för att få igång de mer politiskt intresserade, en fråga som kan väcka entusiasm och kämpaglöd hos de egna. Politiker som talar om vinstutdelningar varje gång skolan ska diskuteras löper risken, åtminstone bland väljare i mitten, att uppfattas göra bisak till huvudsak när det gäller skolans förutsättningar.

Noterbart är också att ålder verkar ha en viss betydelse som förklaringsfaktor när det gäller synen på friskolor och skolval. Unga är genomgående mer positiva till friskolor, skolval och relaterade frågor medan svenskar över 60 år oftare har en negativ inställning.

Läs hela rapporten här

David Ahlin

Daniel Poohl har en läsvärd kommentar till valresultatet i Nederländerna

”Samtidigt kanske ändå valresultatet skvallrar om hur det kommer att se ut i framtiden. Väljarnas röster sprids ut på fler partier. Giganternas tid är förbi. Även om VVD står kvar som största parti så tappar de stöd jämfört med förra valet.
Sex partier ligger lite förenklat runt tio procentstrecket. Politiken fragmenteras. Gamla stridslinjer suddas ut och byts mot nya.

Talande nog gör Socialdemokraterna ett spektakulärt ras. De ser ut att tappa närmare 20 procentenheter. Från vänster kommer det nya initiativet Grön Vänster, en frihetlig röst som skakar om hela vänsterflanken.

Högerpopulismen och rasismen tar en given del av kakan. Fallet Geert Wilders är kanske det mest talande exemplet på att partier som utmålar flyktingar, EU, islam och progressiva värden som ett hot mot nationen kommer att vara en del av det politiska landskapet under överskådlig framtid. Den stora frågan är hur de andra partierna förhåller sig till dem.

Så här kommer troligen politiken se ut framöver. Fler mellanstora partier. Nya partier som kan orientera sig i vår tids stora frågor. Och en högerpopulism som inte försvinner, bara för att man försöker låta lite mer som den”

Hela analysen:  http://expo.se/2017/valet-i-nederlanderna–borjan-pa-ett-segerrecept-mot-extremhogern_7282.html

Vad tycker väljarna om partiernas politik?

DN/Ipsos undersökning Sakfrågeägarskap i politiken som just publicerats visar vilka partier som väljarna anser har bäst politik i de viktigaste sakfrågorna. Mätningen, som återkommer varje halvår, ger oss information om vilket förtroende väljarna har för partierna och deras politiska förslag och är en indikator för partiernas potential att vinna ökat stöd. Partier som uppfattas ha en attraktiv och relevant politik i de viktiga väljarfrågorna har potential att vinna fler väljare. Omvänt gäller att partier som har svagt eller inget förtroende i de tunga sakfrågorna har små möjligheter att få väljarnas förtroende i kommande val.

Den aktuella mätningen baseras på drygt 1200 telefonintervjuer under januari och februari med ett slumpmässigt urval röstberättigade och är jämförbar med tidigare mätningar i DN/Ipsos serie.

Jämfört med senaste sakfrågemätningen i juni 2016 har moderaternas ställning och förtroende bland väljarna försvagats kraftigt.

Störst är tappet när det gäller förmågan att sköta Sveriges ekonomi. I juni ansåg 40 procent att Moderaterna hade bäst politik för Sveriges ekonomi och partiet behöll ett stort försprång till Socialdemokraterna i frågan. Idag svarar 31 procent att Moderaterna har bäst politik när det gäller ekonomin, ett tapp på nio procentenheter, den största enskilda förändringen jämfört med junimätningen (förändringen är statistiskt signifikant). Socialdemokraterna ligger kvar på samma låga nivå som i juni. 22 procent svarar att S har bäst politik när det gäller ekonomin jämfört med 24 procent i juni.

sak-ekonomi-1

sak-ekonomi-2

Även när det gäller jobb och sysselsättning tappar Moderaterna stort. 24 procent svarar att Moderaterna har bäst jobbpolitik jämfört med 32 procent i juni, en minskning med åtta procentenheter (förändringen är statistiskt signifikant). Stödet för Socialdemokraternas jobbpolitik är oförändrat 27 procent jämfört med 28 procent i juni, och Socialdemokraterna tar därmed över förstaplatsen när det gäller jobb och sysselsättning. Samtidigt ökar andelen som svarar att Centern har bäst jobbpolitik från fyra till åtta procent (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-jobb-1

sak-jobb-2

Förtroendet för den ekonomiska politiken och jobbpolitiken var kärnan i de nya moderaterna. Under tio år har moderaterna haft ett kraftigt övertag över S när det handlar om Sveriges ekonomi. Dagens mätning visar att Moderaterna håller på att tappa det förtroendekapital som byggdes upp under många år när det gäller ekonomi och jobb, frågor som mer än andra handlar om att ”sköta landet”.

Min tolkning är att Moderaterna sedan valet har lagt mindre energi på att utmana regeringen när det gäller ekonomi, skatter och företagandets villkor för att istället fokusera mer på sakområden som invandring och brottsbekämpning. Kanske kan tyckas naturligt efter två år av rekordstor flyktinginvandring, men det är ändå mitt intryck att det handlar om en medveten prioritering.

Så hur har moderaternas nya flyktingpolitik tagits emot av väljarna?

Två partier har under senare år kraftigt stärkt förtroendet när det gäller invandrings- och flyktingfrågor. Men inte Moderaterna, utan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Övriga partier ligger still eller har en negativ trend.

Stödet för Sverigedemokraternas flyktingpolitik har ökat signifikant och är nu starkast bland alla partier. Sverigedemokraterna innehar därmed sakfrågeägarskapet när det gäller invandring.

sak-invandring-1

sak-invandring-2

Också när det gäller skola och utbildning tappar Moderaterna stöd. I juni svarade 15 procent att Moderaterna hade bäst skolpolitik, nu har andelen fallit till nio procent (förändringen är statistiskt signifikant). Jämfört med juni så ligger Socialdemokraterna kvar ungefär oförändrat på 19 procent jämfört med 21 procent i juni.

Moderaternas tapp i en rad frågor är dramatiskt om vi jämför med junimätningen.

Om vi istället zoomar ut och tittar på utvecklingen sedan valåret så syns en negativ trend även för Socialdemokraterna, och då handlar det om välfärdsfrågorna. Under de senaste fyra åren har förtroendet för socialdemokraternas välfärdspolitik minskat med ungefär tio procentenheter.

När det gäller skola och utbildning är tappet 12 procentenheter, från 31 procent i juni 2013 till 19 procent idag.

sak-skola-1

sak-skola-2

Andelen som svarar att Socialdemokraterna har bäst politik för sjukvården har under samma period minskat från 38 procent till 28 procent.

sak-sjukvard-1

sak-sjukvard-2

I juni 2013 svarade 37 procent att Socialdemokraterna hade bäst politik för äldreomsorgen, idag har andelen minskat till 26 procent.

sak-aldre-1

sak-aldre-2

Socialdemokraterna försökte göra riksdagsvalet 2014 till ett välfärdsval. Inför valet anklagade man alliansregeringen för att montera ner välfärden. Stefan Löfven och andra företrädare talade om att något höll på att gå sönder i Sverige och man blåste upp förväntningarna om att leverera förbättringar, bara man själv fick komma tillbaka till makten.

Nu sitter man där själv med hela ansvaret, men med begränsade möjligheter att lotsa några välfärdsreformer genom riksdagen. Frågan är hur väljarnas förtroende kommer att påverkas när Socialdemokraterna i regeringsställning har så svårt att göra verklighet av sina politiska ambitioner.

Förtroendetappet i välfärdsfrågorna är tydligt. Väljarna verkar tycka att Socialdemokraterna lovar runt men håller tunt.

I miljö- och klimatfrågorna så ser vi en fortsättning på de senaste årens trend; förtroendet för Miljöpartiet minskar samtidigt som fler nämner Centerpartiet. Miljöpartiet nämns fortfarande av flest väljare, men andelen minskar för varje mätning. Idag svarar 30 procent att Miljöpartiet har bäst miljö- och klimatpolitik jämfört med 35 procent i juni (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-miljo-1

sak-miljo-2

Liksom i tidigare mätningar är nivåerna låga för de stora partierna när det gäller Sveriges försvar. Många väljare anser att inget parti har bäst politik när det gäller försvaret, vilket jag tolkar som ett generellt missnöje med hur försvarspolitiken skötts under senare år.

Det parti som bryter mönstret och har ett relativt sett starkare stöd i försvarsfrågan är Liberalerna. Sedan 2014 har stödet ökat för Liberalernas försvarspolitik. Andelen som tycker att Liberalerna har bäst försvarspolitik har ökat från sex till tolv procent, en statistiskt signifikant ökning.

sak-forsvar-1

sak-forsvar-2

Efter att lag och ordning blivit en viktigare väljarfråga, området rankades som fjärde viktigast i januari efter invandring, skola och sjukvård, har DN/Ipsos åter lagt till sakfrågan till årets första sakfrågemätning. 23 procent svarar att Moderaterna har bäst politik när det gäller lag och ordning, 16 procent nämner Socialdemokraterna och 11 procent nämner Sverigedemokraterna.

Jämfört med Ipsos tidigare mätningar (genomförda 2006 till 2013) har förtroendet för moderaternas och socialdemokraternas politik minskat.

sak-lag-ordning-1

Värt att lyfta fram är också att stödet för centerpartiets politik ökar signifikant när det gäller Sveriges ekonomi, jobb och sysselsättning, äldreomsorg samt flykting- och invandringsfrågor. Partiets rankas topp tre i fyra av nio sakfrågor vilket placerar partiet som nummer tre efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

sak-tabell

Andelen väljare som inte kan eller vill nämna ett parti som bäst inom de olika politikområdena har ökat över tid och ökningen sedan juni 2016 är markant. Jag tolkar förändringen som ett ökat generellt missnöje med leveransen från politiken, ett missnöje som handlar om brist på handlingskraft, att politikerna inte kan enas kring trovärdiga och relevanta lösningar på dagens samhällsproblem.

Förändringen ligger i linje med det ökande missnöje med hur olika samhällsfunktioner fungerar som framkommit i DN/Ipsos mätningar under det senaste året, till exempel när det gäller polisen, skolan, försvaret och integrationen.

sak-vet-ej

sak-metod

/ David Ahlin

 

Pessimism och sviktande förtroende talar om en förändringssökande väljarkår

Sveriges ekonomi växer och fler hittar arbete på en stark hemmamarknad. Bostadsbyggandet har tagit fart och svenskarna konsumerar med låga räntor. Men de goda tillväxtsiffrorna döljer ett delat Sverige. Många svenskar känner inte igen sig i beskrivningen av goda tider.

Trots högre BNP-tillväxt än de flesta EU-länder känner många svenskar pessimism. En majoritet tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Sjukvården har problem med inställda operationer, långa köer och vårdavdelningar som inte bemannas. Polisen lyckas inte stävja grov brottslighet och kriminella gäng begränsar friheten för människor i många förortsområden. Försvaret är eftersatt och har svårt att rekrytera folk samtidigt som omvärlden ter sig mer hotfull.

Ipsos undersökningar visar att förtroendet för både polisen och försvaret är besvärande lågt, och fallande. Lägst är förtroendet för polisen i norr med låg polisnärvaro och långt mellan stationerna.

Sedan 2010 har vi också sett ett minskande förtroende för den politiska makten. Vårens förtroendebarometer från Göteborgs universitet bekräftade att förtroendet fortsätter att falla för både regering, riksdag och för de politiska partierna. Och förtroendet är allra lägst bland de som bor långt från makten.

Om vi lärt oss något av de politiska chockerna under 2016 så är det att kombinationen pessimism inför framtiden och fallande politikerförtroendet är tecken på en förändringssökande väljarkår. Donald Trump sågs som ”the change maker” och lyckades ingjuta hopp om att kunna rädda ett USA som många upplevde utvecklades åt fel håll och han lovade att skaka om ett handlingsförlamat etablissemang.

Kan vi dra några paralleller till Sverige och stämningsläget här? Söker även svenska väljare efter förändring?

En global Ipsos-undersökning genomförd i 22 länder ger några nya ledtrådar. Den övergripande slutsatsen är att även 2017 kan bli ett år av politisk turbulens. Många människor runt om i världen upplever att det egna landet är på nedgång och att det politiska ledarskapet gynnar samhällets elit istället för att se till vanliga människors behov.

Även om svenskar ofta är mindre pessimistiska jämfört med folk i andra länder blir slutsatsen ändå att vi har en väljarkår som är missnöjd med leveransen från det politiska ledarskapet, som vill bryta status quo och ha förändring:

  • En majoritet instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sverige utvecklas åt fel håll”
  • 4 av 10 håller med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”
  • Lika många instämmer i påståendet ”Experter i Sverige förstår inte hur människor som jag har det”
  • Drygt var femte instämmer helt eller delvis i påståendet ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”

Även om de flesta svenskar avvisar idén om en stark ledare som vågar bryta mot regler bekräftas ändå bilden av pessimism. Misstron mot experter, kommentatorer och mot politiken, en misstro som öppnade dörren för både Brexit och Trump, syns även här i Sverige.

Sedan 2010 har förtroendet för riksdagen fallit från 55 procent till 33 procent. Förtroendet för regeringen har under samma period fallit från 62 procent till 28 procent.

Åren har präglats av cementerad blockpolitik, högt tonläge och ökad polarisering. Det har varit svårt att lotsa reformer genom riksdagen. Sverigedemokraterna har som vågmästare ofta fått stå i centrum av debatten. Övriga partier har ägnat mycket energi åt att kasta SD i knät på politiska motståndare, allt medan viktiga samhällsproblem lämnats olösta.

Med drygt 18 månader kvar till valet står våra politiker inför en viktig uppgift. Det är hög tid att åter vinna väljarnas förtroende för politikens förmåga att lösa svåra samhällsproblem.

David Ahlin

Sverigedemokraterna breddar, Socialdemokraterna har ett ungdomsproblem

I förra veckan kom SCBs skattning av partiernas väljarstöd och igår publicerades hela partisympatiundersökningen med fördjupande material om partiernas stöd i olika väljargrupper. Som vanligt hamnar förändringarna sedan förra mätningen i fokus. SCB bekräftade de försiktiga trender som synts hos Ipsos, Novus och andra institut; medvind för Centern, motvind för Moderaterna och viss återhämtning för Socialdemokraterna efter historiska bottennoteringar i vintras.

Om vi istället zoomar ut från dagspolitiken och tittar bortom skiftningarna sedan i maj, går det att utläsa mer långsiktiga rörelser som kan berätta något om förutsättningarna inför 2018?

Här är fyra iakttagelser:

1 Sverigedemokraterna breddar

Först en enkel tabell som sammanfattar hur väljarstödet enligt SCB förändrats sedan november 2014:

                         nov 2014           nov 2016           förändring                          

SD                        12,4                     17,5                     + 5,1

S-V-MP             45,1                     41,4                     – 3,7

Alliansen           39,2                     37,9                     -1,3

Var kommer SDs nya väljare ifrån?

De största flödena kommer från Moderaterna och Socialdemokraterna, men SD har vunnit väljare från alla partier, inklusive från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är i sig ett slags styrkebesked att SD lyckas vinna väljare från så vitt skilda håll.

Sverigedemokraterna har etablerat sig som ett stort parti i de flesta väljargrupper. Arga unga män som det talades om tidigare är numera en helt felaktig beskrivning av partiets väljare. Exempelvis har företagare blivit en av partiets allra starkaste väljargrupper.

Sverigedemokraterna har idag ett ganska jämnt stöd över alla åldersgrupper även om stödet är starkare i åldrarna 30 – 65 år. Partiet har fortfarande ett klart starkare stöd bland män och är partiet med störst könsgap.

Sverigedemokraterna är också fortsatt det parti med störst skillnad mellan andel partisympatier och andel stöd vid val idag. En del av dagens SD-väljare uppger att de står närmare ett annat parti men röstar på SD för att signalera missnöje eller för att driva på för en förändring av politiken.

Stödet för Sverigedemokraterna peakade under hösten-vintern 2015 när partiet tillfälligt nådde mycket höga nivåer, framförallt i Sydsverige.

2 Socialdemokraterna har ett ungdomsproblem

Enligt SCB uppger 22 procent av väljarna i åldern 18 – 24 år att Socialdemokraterna är det parti man står närmast. I gruppen 25 – 34 år är motsvarande andel 25 procent.

Bland väljare mitt i livet, ofta barnfamiljer, är stödet för S i ett historiskt perspektiv lågt. Både i gruppen 35 – 44 år och i gruppen 45 – 54 år svarar 26 procent att de sympatiserar mest med Socialdemokraterna.

Det genomsnittliga väljarstödet hålls uppe av ett klart högre stöd bland de äldsta väljarna. I gruppen 65 – 74 år sympatiserar 40 procent med S och bland de äldsta över 75 år är andelen 42 procent.

I det kortare perspektivet kan ungdomsproblemet avhjälpas genom att vinna stort bland äldre väljare men inför framtida val är läget bekymmersamt för Socialdemokraterna.

Samtidigt som S har svårt att locka de unga väljarna har partiet ett mycket starkt stöd bland personer med utländsk bakgrund vilket förvisso är en växande väljargrupp.

3 Vem ska stödrösta på KD?

Kristdemokraterna har en fallande trend både i SCBs och i andra instituts mätningar. Partiet har inte heller någon reserv av sympatier; andelen som svarar att de sympatiserar med Kristdemokraterna är lika låg som andelen som skulle rösta på partiet idag, ungefär tre procent. Någonstans går en gräns där väljare som överväger att rösta taktiskt blir oroliga för att rösten blir bortkastad.

4 ”Övriga partier 3,2 procent”

SCB skriver att övriga partier skulle få 3,2 procent vid val i november, en statistiskt säkerställd ökning jämfört med majmätningen.

Vad döljer sig under rubriken Övriga partier? Jo, Feministiskt initiativ och en revanschsugen Gudrun Schyman.

Partiernas dagsform enligt SCB november 2016

Socialdemokraterna (partisympati 31,3 / val idag 29,2)

Väljarstödet är ungefär oförändrat jämfört med våren och siffrorna indikerar att stödet återhämtat sig något jämfört med bottennoteringarna hösten -15 vintern -16. Jämn könsprofil men partiet har stora problem att vinna stöd bland yngre väljare. Starkare stöd bland utrikes födda.

Moderaterna (partisympati 25,4 / val idag 22,8)

Negativ trend – tappat både stöd och sympatier under det senaste halvåret.

Moderaterna har tidigare ofta haft ett något starkare stöd bland män. Numera syns ingen tydlig könsskillnad eftersom moderaterna tappat manliga väljare till SD. Även jämn åldersprofil. Starkare stöd bland högutbildade.

Sverigedemokraterna (partisympati 13,1 / val idag 17,5)

Ungefär oförändrat stöd jämfört med våren, men en rejäl uppgång jämfört med valresultatet. Är fortsatt det parti med störst skillnad mellan partisympatier och skattat stöd vid val idag. En viss andel av dagens SD-väljare står närmare ett annat parti men röstar på SD för att signalera missnöje.

Vänsterpartiet (partisympati 7,0 / val idag 7,7)

Oförändrat stöd jämfört med vårens mätning. Något svagare stöd bland svenskar över 65 år.

Centerpartiet (partisympati 7,6 / val idag 7,1)

Positiv trend – ökat andelen sympatisörer och väljare jämfört med vårens mätning och vinner väljare från moderaterna. Högre andel sympatisörer bland födda i Sverige och något starkare stöd bland kvinnor än bland män.

Miljöpartiet (partisympati 5,2 / val idag 4,5)

Kanske har även Miljöpartiet slagit i botten. Efter ett flertal mätningar i rad med minskat stöd syns ingen ytterligare minskning i novembersiffrorna. Mindre tydlig köns- och åldersskillnad jämfört med tidigare eftersom Miljöpartiet tappat stöd bland både kvinnor och yngre väljare.

Liberalerna (partisympati 4,8 / val idag 5,0)

Svagt negativ trend – tappar sympatisörer jämfört med maj. Liberalerna har fler väljare bland högutbildade.

Kristdemokraterna (partisympati 3,1 / val idag 3,1)

Kristdemokraterna har ingen sympatireserv – andelen som sympatiserar med Kristdemokraterna är lika låg som andelen som skulle rösta på partiet.

/ David Ahlin

Om Statistiska Centralbyråns Partisympatiundersökning, information från SCBs publicering:

PSU i november 2016 genomfördes med ett riksomfattande slumpmässigt sannolikhetsurval omfattande 8 952 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns. Från och med undersökningen i maj 2015 samlas svar från dessa utvalda personer in genom såväl telefonintervjuer som webbenkäter. Introduktionen av sådan blandad insamling genomfördes under kontrollerade former och analyser av svarsmönster har genomförts inför publicering. Urvalsmetodiken är exakt densamma som tidigare, med ett slumpmässigt urval från befolkningsregistret. Skillnaden ligger i att delar av urvalet i början av insamlingsperioden har getts möjlighet att besvara frågorna via en webbenkät. Om de inte har besvarat webbenkäten har de senare under insamlingsperioden kontaktats via telefon. I likhet med tidigare undersökningar används alla tillgängliga telefonnummer, både till mobila och fasta telefoner, för att kontakta de utvalda personerna.

Av urvalet har 22,6 procent ej anträffats (inkl. hemligt telefonnummer och saknar telefon), 2,9 procent varit alltför sjuka för att intervjuas samt 18,4 procent inte alls velat delta i intervjun. Det totala individbortfallet uppgår till 43,9 procent. Andelen svarande är 56,1% vilket motsvarar 5 021 personer. Det förekommer också att personer inte velat besvara vissa frågor. Data samlades in under perioden 28 oktober till 27 november. En mer utförlig bortfallsredovisning återfinns i tabell 23 i tabellpublikationen.

Resultaten presenteras i intervall eller punktskattningar ± felmarginaler. Det intervall som bildas av procentskattningen ± felmarginalen blir här ett 95-procentigt konfidensintervall, dvs. ett intervall som med 95 procents sannolikhet innehåller det riktiga populationsvärdet om inga systematiska fel förekommer.

Länk till rapporten från SCB i sin helhet:

I publikationens tabellbilaga återfinns även partisympatierna redovisade efter region, utländsk/svensk bakgrund, civilstånd, barn, inkomst, boendeform, sysselsättning, socioekonomisk grupp, sektor samt facktillhörighet.

”Därför spretar mätningarna mer än någonsin”

Publicerad på SVT 1 november http://www.svt.se/opinion/david-ahlin-om-usa-valet

USA-VALET · ”Tills vi vet vilka väljare som faktiskt dyker upp på valdagen är det nog bäst att inte ta ut någon kandidats seger i förskott”, skriver David Ahlin.

David Ahlin ipsos
David Ahlin
Opinionschef Ipsos

Med bara en vecka kvar till det amerikanska presidentvalet spretar väljarundersökningarna rejält. Mätningar presenterade under den senaste veckan visar allt från en kraftig ledning för Hillary Clinton på över tio procentenheter, till knapp ledning för Donald Trump.

En sammanställning av sajten FiveThirtyEight.Com som följer alla publicerade mätningar visar att undersökningarna inför årets presidentval spretar ungefär dubbelt så mycket jämfört med läget vid samma tidpunkt för fyra år sedan. Vad beror det på?

Till att börja med förekommer numera i USA, liksom i Sverige, en mångfald av metoder för att mäta väljarnas politiska sympatier, och olika metoder ger delvis olika bild av opinionsläget.

Undersökningar som genomförs med telefonintervjuer har systematiskt visat en något större ledning för Hillary Clinton. De senaste veckornas telefonmätningar visar att Hillary Clinton leder med ungefär sex procentenheter, en relativt kraftig ledning.

Mätningar som genomförs med digitala intervjuer i olika typer av paneler har genomgående visat ett något jämnare läge.

Dessutom finns i USA ett antal mätningar som sker genom automatiska telefonsamtal. Enligt dessa mätningar, som är färre till antalet och har sämre rykte, är det i princip dött lopp mellan kandidaterna.  

De traditionella telefonmätningarna som använder slumpmässiga urval har längre track-record jämfört med de mer nyligen introducerade digitala metoderna, och har under lång tid lyckats ganska bra med att förutspå vinnaren i amerikanska presidentval.

Telefonmätningarna kämpar dock med ständigt fallande svarsfrekvenser, de redovisas numera i ensiffriga tal, vilket ökar sannolikheten för större urvalsfel.

Onlinemätningarna är billigare att genomföra, blir hela tiden fler till antalet, men är av varierande kvalitet.

Flera digitala mätningar har dock på senare år visat sig vara minst lika bra som de traditionella telefonmätningarna att mäta sympatierna inför val, se här en nyligen uppdaterad genomgång och ranking av de amerikanska opinionsmätarna.

Olika intervjumetoder, skevheter i urval, urval som inte täcker in alla väljargrupper, fallande svarsfrekvenser, olika telefonvanor bland yngre och äldre, opinionsmätarnas olika metoder för att uppskatta valdeltagandet och korrigera för urvalsfel, och två historiskt impopulära presidentkandidater – allt detta bidrar i olika grad till att mätningarna spretar och visar olika resultat.

Det vore snarare konstigt om resultaten inte spretade.

Och dessutom, bara för att göra det hela ännu lite svårare för undersökarna, så är andelen väljare som inte bestämt sig, eller som säger att de ska rösta på en tredje kandidat, högre idag än vid samma tid inför valet 2012.

Frågan är vad som idag är en ”normal” spretighet, och vilka mätningar som har minst fel? Svaret på den frågan får vi först den 9 november när de amerikanska väljarna har avlagt sina röster.

Till dess får vi göra vårt bästa att tolka de mätningar som finns, spretigheten till trots.

Mitt råd är att titta på många olika mätningar och försöka se vilka trender som framkommer. Om flera mätningar, med olika mätmetoder, samtidigt visar att stödet för en kandidat ökar så är det med stor sannolikhet fråga om en verklig förändring.

Just en sådan trend har framkommit de allra senaste dagarna, efter förra veckans nya uppgifter om Hillary Clintons privata e-postserver.

De allra senaste mätningarna indikerar att Donald Trump har återvunnit visst stöd och att Hillary Clintons ledning minskat något, från omkring sex-sju procentenheter till omkring tre-fyra procentenheter, enligt RealClearPolitics nationella genomsnitt.  

Det kan låta som en liten ledning, men den är fortfarande större än president Obamas ledning sista veckan inför 2012 års presidentval.

Den blinda fläcken är valdeltagandet. Ingen vet ännu vilka amerikaner som går och röstar nästa vecka och vilka som stannar hemma. 2012 vann president Obama med en marginal på omkring fem miljoner röster.

I samma val stannade 47 miljoner vita amerikaner utan college-utbildning hemma, en väljargrupp som i årets val lutar åt Trump.

Tills vi vet vilka väljare som faktiskt dyker upp på valdagen är det nog bäst att inte ta ut någon kandidats seger i förskott.

Är det redan kört för Donald Trump?

(Publicerades först på SVT 10 oktober http://www.svt.se/opinion/david-ahlin-om-amerikanska-valet)

I natt möts Hillary Clinton och Donald Trump i den andra av tre TV-debatter inför presidentvalet. Mätningarna innan den första debatten för två veckor sedan visade på ett allt jämnare opinionsläge. I de nationella mätningarna var Clintons ledning nere på i genomsnitt två procentenheter och i flera avgörande ”swing states” var det dött lopp mellan kandidaterna. Clinton föll ihop av utmattning när hon lämnade en ceremoni för offren för 11 september, hon fick kritik för att hon försökte dölja sin lunginflammation och plötsligt verkade Trump ha ett visst momentum. Men det var då det. På två veckor hinner det hända mycket i en presidentvalskampanj.

Den första TV-debatten, som sågs av 100 miljoner tittare, blev en välbehövlig framgång för Hillary Clinton. Donald Trump hade svårt att förklara varför han inte offentliggör sina deklarationer vilket alla tidigare presidentkandidater gjort och varför han i åratal drivit en förljugen kampanj om att president Barack Obama inte skulle vara född i USA och därmed inte vara en legitim president.

Hillary Clinton behöll lugnet, tog kommandot och vann debatten enligt samstämmiga opinionsmätningar.

Debatten och dess efterspel har gett Clinton ny medvind i opinionen. På två veckor har Hillary Clintons ledning i de nationella mätningarna gått från knappa två procentenheter till en betydligt mer stabil ledning på omkring fem procentenheter, enligt RealClearPolitics nationella genomsnitt.

Bild från RealClearPolitics.com ”General Election Poll Average” 9 oktober 2016

rcp-average-9-okt-2016

Och då ska vi komma ihåg att eventuella reaktioner på den allra senaste skandalen ännu inte avspeglas i siffrorna. I fredags publicerade Washington Post en ljudupptagning i vilken Donald Trump med grovt och vulgärt språk talar om hur han kan tafsa på kvinnor lite hursomhelst eftersom han är en kändis. ”The Trump-tapes” har dominerat medias rapportering under helgen och har fått flera tongivande republikaner att dra tillbaka sitt stöd för Donald Trump.

Med bara fyra veckor kvar till valdagen frågar sig allt fler om Donald Trump nu fullständigt har saboterat sina chanser att vinna valet. Prognoserna som bygger på sammanvägningar av opinionsmätningar nationellt och i ”swing states” indikerar samstämmigt att det mesta just nu talar för en ganska klar seger för Hillary Clinton.

Bild från FiveThirtyEight.com “Polls only forecast” 9 oktober 2016

nate-silver-9-okt-2016

Är det redan kört för Donald Trump?

Det som fortfarande gör prognoserna väldigt osäkra är frågan om valdeltagandet. Att svara i en opinionsundersökning går snabbt och kräver ingen större ansträngning. Att komma iväg och rösta på en vanlig tisdag, vilket för många amerikaner är ganska besvärligt, kräver mer.

Finns det någon information att luta sig emot när det gäller den avgörande frågan vilka väljargrupper som kommer att ställa upp och rösta på valdagen?

En analys från amerikanska Gallup i september indikerar att årets presidentval kan komma att locka färre röstande jämfört med både 2012 och 2008, och att framförallt fler unga kan komma att stanna hemma på valdagen. 69 procent bland samtliga svarar i undersökningen att de helt säkert kommer att rösta i valet, en minskning från 76 procent i motsvarande undersökning 2012. Minskningen är särskilt tydlig bland väljare under 35 år. 2012 svarade 58 procent i gruppen 18 – 34 år i undersökningen att de helt säkert skulle rösta. Motsvarande andel i årets Gallup-undersökning är 47 procent. Bland väljare som identifierar sig som republikaner i undersökningen svarar 76 procent att de helt säkert kommer att rösta medan motsvarande andel bland demokrater är 65 procent.

Samma undersökning visar också att 72 procent av väljarna har ”tänkt mycket på det kommande valet” vilket är den lägsta siffran sedan valet 2000.

Gallup.com ”U.S. Adults’ Self-Ratings of Likelihood of Voting for President” 26 september 2016

gallup-26-sept-2016

Det svagare intresset för att rösta, särskilt bland yngre, har sannolikt att göra med att både Donald Trump och Hillary Clinton är impopulära kandidater. Bland alla väljare har båda kandidaterna en negativ förtroendebalans, det vill säga andelen som tycker illa om kandidaterna är större än andelen som har en positiv uppfattning. Det är lättare att uppbåda entusiasm för att rösta för en kandidat jämfört med att rösta emot någon man tycker ännu sämre om. Just nu är dock anti-röstning, att rösta för att stoppa motståndarsidans kandidat, enligt Gallup det viktigaste skälet för röstning bland både Clintons och Trumps väljare.

Valdeltagandet i USA bland unga brukar vara klart lägre än bland äldre väljare, och det brukar också variera mer från val till val. Om valdeltagandet bland väljare över 60 år brukar ligga kring 70 procent har deltagandet bland väljare under 30 år varierat mer, från knappa 35 procent 1996 till nära 50 procent 2008. Om unga väljare skulle komma att rösta i lägre utsträckning än 2008 och 2012, vilket Gallups analys indikerar, så kommer det att slå mot Hillary Clinton som leder stort bland unga väljare.

Om Gallups analys är oroande för Hillary Clinton så finns samtidigt andra siffror som pekar i motsatt riktning, till exempel att antalet ansökningar om förtida röstning är högre än vid motsvarande tid 2012 i flera delstater.

Som jag skrev inför den första debatten (Aftonbladet 26 september) är det notoriskt svårt att i förväg göra säkra prognoser av valdeltagandet. Vi har under senare år fått bevittna ett flertal val i olika länder där just valdeltagandet har spelat opinionsmätare och prognosmakare ett spratt.

Ingen kan idag veta om det amerikanska presidentvalet blir ytterligare ett i raden.

/ David Ahlin