Dödläget i politiken urholkar väljarnas förtroende

( Publicerad i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad lördag 5 augusti 2017 )

Svensk politik har gått i baklås. Regeringens förslag stoppas i riksdagen, samtidigt finns ingen alternativ majoritet som är redo att ta över. Förtroendet för både riksdagen och regeringen har rasat ner i källaren.

Då och då hjälper det att blicka bakåt för att förstå vad som händer idag. Vi förflyttar oss till våren 2010 med ett halvår kvar till riksdagsvalet. Alliansregeringen har delvis återhämtat sig från den bråddjupa opinionssvackan under 2007 och 2008 men spås fortfarande gå mot en valförlust.

Dock har förtroendet för regeringen ökat. Vinterns förtroendebarometer från Medieakademien och Göteborgs universitet visar att andelen med förtroende för den utdömda alliansregeringen ökat till 47 procent, från 41 procent året innan.

Regeringen Reinfeldt är inte särskilt populär, men den börjar bli respekterad av allt fler väljare.

I maj 2010 slår Greklandskrisen till med full kraft och alliansregeringens förtroende när det gäller den ekonomiska politiken ger en opinionskantring till fördel för alliansen, en rörelse som räcker hela vägen över valdagen.

Alliansregeringen drev igenom reformer, flera var djupt impopulära, men förslagen röstades igenom av riksdagen. Regeringen kunde styra landet och den tolererades av en majoritet av riksdagens ledamöter.

2010 års förtroendebarometer med intervjuer några veckor efter riksdagsvalet visade att 62 procent hade förtroende för regeringen och 55 procent kände förtroende för riksdagen.

Hur ser det ut idag?

2017 års förtroendebarometer (samma metod som 2010) visar att 31 procent har förtroende för regeringen. En halvering jämfört med andelen sju år tidigare. 34 procent har förtroende för riksdagen, ett ras från 55 procent år 2010. Förtroendet minskade successivt fram till 2016 för att under det senaste året ha ökat marginellt, från en rekordlåg nivå.

Den senaste politiska krisen efter skandalen på Transportstyrelsen är bara ytterligare en påminnelse om regeringens svaga ställning. Redan innan allianspartierna uttalade misstroende mot tre ministrar på grund av agerandet i samband med IT-läckan fanns hotet om misstroendevotum om regeringen inte drog tillbaka sin politik, i detta fall bland annat en ny skatt på flygresor.

Stefan Löfvens minoritetsregering tolereras inte av riksdagens majoritet och har svårigheter att driva igenom sin politik. Dagens regering är varken populär eller respekterad utanför den egna kärnan av sympatisörer men det är fortfarande högst oklart vilka alternativa regeringskonstellationer som står till buds.

Svensk politik har hamnat i ett dödläge.

Om dagens tillstånd med handlingsförlamade minoritetsregeringar fortsätter in i nästa mandatperiod så finns risk att väljarnas förtroende för både riksdag och regering fortsätter att urholkas ytterligare.

Det finns fler tecken på att väljarnas tålamod börjar tryta. 27 procent av väljarna, i huvudsak rödgröna sympatisörer, ansåg i juni att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll. 43 procent svarade att utvecklingen i landet går åt fel håll. Pessimisterna har blivit något färre jämfört med för ett år sedan, men andelen som ser positivt på hur Sverige utvecklas är kvar på historiskt låga nivåer.

Andelen väljare som i Ipsos mätningar inte kan eller vill nämna vilket parti som har bäst politik inom de tyngsta sakfrågorna har ökat över tid. Fler är också missnöjda med hur olika samhällsfunktioner fungerar. Det handlar till exempel om polisen, försvaret, skolan och integrationen av nyanlända.

Enligt Ipsos studie Global Trends upplever många att samhället förändras snabbt, att förändringarna främst gynnar andra än en själv och att framtiden ter sig osäker och oviss. 78 procent tycker att vi lever i en allt farligare omvärld och 43 procent instämmer i påståendet ”jag önskar att Sverige var mer som det var förr”.

När många oroar sig för framtiden får ökad misstro mot politiker snabbt konsekvenser. Nostalgi är lockande. I drömmen om det förflutna hittar nya politiska rörelser kraft och de framställer sig alltid som folkets riktiga företrädare i kamp mot ett korrupt etablissemang.

Ta Storbritannien som ett varnande exempel. Storbritannien har hamnat i en osannolik röra efter beslutet att landet ska lämna EU. Ingen kan idag förutsäga konsekvenserna av beslutet, som fattades efter en valkampanj full av lögner, populism och hets mot experter av olika slag.

Eller blicka längre västerut, där en sorglig fars utspelar sig med president Trump i huvudrollen. Enligt en ny global studie från Pew, genomförd i 37 länder, har USA:s anseende i världen rasat sedan Donald Trump tog över presidentposten. Mot slutet av Barack Obamas tid som president uppgav i snitt 64 procent av de intervjuade att de hade en positiv uppfattning om USA. Nu har andelen fallit till 49 procent. Donald Trump drar ner USA:s rykte och landet är sakta på väg att tappa sin globala ledarroll.

Här i Sverige är det hög tid att bryta dödläget. Förtroendet för de politiska institutionerna behöver återskapas. Hösten 2018 är det upp till bevis för våra folkvalda.

David Ahlin

Global Trends 2017 – sammanfattning

8 trender bild

Ipsos studie Global Trends beskriver åtta övergripande trender som påverkar framtiden för organisationer och företag.

I många västländer syns en misstro mot politiker och experter – Crisis of the Elites – och en växande klyfta mellan unga och äldre när det gäller synen på framtiden – Generation Strains.

Överallt pågår en kamp om uppmärksamhet – Battle for Attention – där vi som konsumenter, eller väljare, möts av en ström av budskap via en allt större mångfald av kommunikationskanaler.

Många reagerar genom att blocka, att stänga av. En längtan efter enkelhet och kontroll – Search for simplicity and Control – är en mottrend som syns tydligt i underlaget.

Allt fler vill och kan ta kontroll över sin hälsa, ett ämne vi beskriver under rubriken – A Healthier World.

Stagnerande tillväxt, arbetslöshet och pessimism inför framtiden syns i många västländer och är några av krafterna bakom två sammankopplade trender – Uncertainty is the New Normal och Rise and Rise of Tradition.

Under rubriken The Optimism Divide beskriver vi till sist hur olika synen på framtiden är beroende på var i världen du befinner dig. Medan många fransmän och britter har en dyster syn på framtiden är situationen en helt annan i till exempel Kina och Indonesien.

Med utgångspunkt i megatrender som fortsatt teknologisk utveckling, kända miljö- och klimatförändringar samt befolkningsutvecklingen på olika håll i världen är studien ett försök att ge organisationer och företag ett ramverk för omvärldsanalys och prognosarbete. Rapporten bygger bland annat på 18 000 intervjuer med människor i 23 länder.

Kort sammanfattning av de åtta trenderna i studien:

The Crisis of the Elites

Populism har varit ett återkommande rubrikord under det senaste året. Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet och britternas val att lämna EU var två politiska händelser som har satt prägel på debatt och analys men det finns fler exempel från andra länder.

Ipsos data visar att väljare i många länder upplever att de är lämnade i sticket av en politisk elit som inte förstår eller bryr sig om villkoren för vanligt folk. En majoritet av väljarna i samtliga undersökta länder anser att ekonomin är riggad för att gynna de med pengar och makt. I Sverige instämmer 56 procent i påståendet, men trots detta är vi det land i undersökningen där den lägsta andelen upplever det så. Lika många, 56 procent av svenskarna, håller med om att regeringen inte prioriterar problem som berör personer som mig själv.

Upplevelsen att ekonomin gynnar de redan rika delas av de flesta intervjuade i alla länder men den är mest utbredd i länder som Mexico, Spanien och Italien.

Utbredd misstro mot makten och en längtan efter politisk- och ekonomisk förändring är en gynnsam miljö för populistiska politiska rörelser som kan positionera sig som folkets företrädare i opposition mot etablissemang och status quo. Vissa har beskrivit läget som en ”super-cycle of political disruption”.

För företag är det värt att notera att konsumenter inte per automatik klumpar ihop näringsliv och företag med ”etablissemanget”. Förtroendet för företag och näringsliv är generellt högre än förtroendet för det politiska systemet. Kanske beror det på att näringslivet är så mycket mer mångfacetterat än det politiska systemet, befolkat av en mångfald av varumärken och företag som man som konsument interagerar med till vardags.

Uncertainty is the New Normal

Ett genomgående tema i resultaten är en känsla av att leva i tider av förändring. Det finns ett utbrett missnöje med sakernas tillstånd och en osäkerhet inför framtiden. Och i få länder ser man regeringen som en institution att lita på i osäkra tider. I alla länder i undersökningen utom tre, Indien, Indonesien och Kanada, är väljarna oftare missnöjda med hur regeringen sköter sitt jobb.

Faktorerna bakom missnöjet är ofta lokala och varierar kraftigt mellan länder. Några gemensamma drag:

Motstånd mot invandring – en majoritet tycker att det finns för många invandrare i det egna landet och två av tre upplever att invandringsmotståndet är på uppgång.

Politiker lyssnar inte – 7 av 10 i genomsnitt instämmer i påståendet att de styrande politikerna inte lyssnar eller bryr sig om dem. Ännu fler tycker att det ekonomiska systemet gynnar de med makt och pengar.

Känner sig missgynnad av förändringar – en majoritet instämmer i påståendet att man inte känner igen sig i hur landet förändras och ungefär varannan önskar att det egna landet kunde bli mer likt hur det var förr.

Rädsla för brott – 8 av 10 upplever att världen håller på att bli en farligare plats och 6 av 10 tror att de är mindre skyddade från brott jämfört med föräldrarnas generation.

Ekonomisk osäkerhet – en majoritet tror att de, jämfört med sina föräldrar, kommer att ha mindre trygghet i arbetslivet.

Trots missnöje med det politiska styret anser de flesta att demokrati är det bästa sättet att styra landet, i genomsnitt 72 procent av alla intervjuade. I 18 av 23 länder svarar minst två av tre att demokrati är det ideala statsskicket, dock inte i Ryssland där färre än hälften av de intervjuade anser det.

The Battle for Attention

Sex av tio i de större industriländerna svarar att de, mer eller mindre konstant, är uppkopplade och tittar och klickar på olika skärmar. Andelen är ännu högre bland unga och bland höginkomsttagare. Tiden vi ägnar åt olika digitala medier ökar, samtidigt som medievanorna blir allt mer fragmenterade. Annonsörernas pengar flyttar efter konsumenterna – till mobil och online.

Digital annonsering erbjuder nya möjligheter att hitta precis rätt målgrupp, med rätt budskap, vid rätt tillfälle. Samtidigt breder reklamtröttheten ut sig och många konsumenter hittar sätt att undvika reklamen genom olika former av Ad-blockers. I takt med att marknadsförare lär sig mer om hur konsumenter använder digitala medier kommer avancerad datadriven analys kunna bidra till mer effektiv reklam och förhoppningsvis bättre reklamupplevelser för konsumenterna.

The Search for Simplicity and Control

Som en slags mottrend till ständig uppkoppling och överflöd av information syns i Ipsos data en längtan efter enkelhet och kontroll. Några exempel:

  • Åtta av tio håller med om att det finns så mycket motsägelsefull information att det är svårt att veta vilken information man ska lita på
  • En majoritet känner sig överväldigad av alla val vi måste göra i livet

Reaktionerna kanske kan uppfattas som motsägelsefulla. Tre fjärdedelar svarar att man söker mer självständighet och frihet från auktoriteter. Samtidigt svarar 7 av 10 att vi behöver mentorer och guider, snarare än politiker, för att fatta rätt beslut i livet.

För konsumenter har informationssökning alltid varit en del i beslutsfattandet inför ett köp. Men aldrig har mängden information varit så tillgänglig som idag.

7 av 10 konsumenter svarar att man tittar på betyg och recensioner från andra innan man fattar ett köpbeslut. 8 av 10 svarar att köpintresset ökar om en produkt eller tjänst fått bra betyg av andra.

Överflöd av information innebär möjligheter för den som kan navigera, sålla och värdera, men upplevs av många som något jobbigt och skrämmande.

I tider av fejkade recensioner och ”fake news” söker många konsumenter och väljare efter genvägar till bra beslutsfattande. Men vem kan man lita på?

The Rise and Rise of Tradition

Snabba samhällsförändringar har alltid mött motstånd och det ligger i vår natur att söka trygghet och stabilitet. I undersökningsresultaten framkommer att många längtar tillbaka till svunna tider.

  • 8 av 10 håller med om att traditioner har en viktig roll i samhället, lika många håller med om att världen idag förändras i alltför snabb takt
  • 7 av 10 instämmer i att människor levde lyckligare liv förr, när man hade färre problem att tänka på
  • Varannan svarar i genomsnitt att de önskar att det egna landet kunde vara mer ”som det var förr”
  • 4 av 10 svarar att de inte fått ta del av de framsteg och den utveckling som skett i landet

Samtidigt, och kanske något motsägelsefullt, finns en tro på framsteg, vetenskap och ny teknologi.

  • 7 av 10 instämmer i påståendet ”för att åstadkomma saker i livet så är det nödvändigt att ta mer risker än någonsin”
  • Två tredjedelar håller med om att vi behöver modern teknologi för att lösa framtidens problem

Människor i utvecklingsländer med ekonomisk tillväxt (Emerging Economies) svarar oftare att de är beredda att helt förändra sitt sätt att leva för att nå framgång på ett personligt och professionellt plan.

Generation Strains

I takt med minskad fattigdom, sundare arbetsvillkor och bättre folkhälsa så ökar den genomsnittliga livslängden i allt fler länder. En större äldre befolkning, med mer pengar men också mer inflytande i form av röster, kan innebära nya politiska konflikter.

I utvecklingsländer (Emerging Economies) finns generellt en större optimism inför den yngre generationens framtid och livschanser. Man tror oftare att de unga kommer att få det bättre än föräldragenerationen. I många västländer råder istället en utbredd pessimism och människor tror oftare att den unga generationen kommer att få det sämre än föräldrarna.

A Healthier World

Totalt sett är mänskligheten vid bättre hälsa än någonsin tidigare. Vi har mer kunskap om hur vi ska hålla oss friska och vi har bättre tillgång till läkemedel och behandlingar mot sjukdomar. Läkarvetenskapen har inte längre monopol på information, idag har de flesta patienter tillgång till stora mängder kunskap om olika medicinska tillstånd och behandlingar.

Kunskapen ökar om sambandet mellan livsstil och hälsa. 8 av 10 svarar att det viktigaste man kan göra för sin hälsa är att äta bra mat. Trots detta dör fler än någonsin från sjukdomar relaterade till övervikt.

I resultaten framkommer att vi tar allt större eget ansvar, söker aktivt upp information och deltar mer i beslut när det gäller vår hälsa.

Globalt svarar 65 procent att de kan hitta den information de behöver för att kunna fatta rätt beslut och göra rätt val när det gäller den egna hälsan.

61 procent instämmer i påståendet ”jag försöker alltid hitta information om min hälsa, istället för att bara lita på vad doktorn säger till mig”. I Sverige är siffran 60 procent.

I Sverige svarar knappt två tredjedelar att man skulle vilja ha mer kontroll över beslut kopplade till den egna hälsan. I länder där befolkningen är mer missnöjd med kvaliteten på sjukvården svarar fler att man vill ha mer egen kontroll.

The Optimism Divide

Optimist eller pessimist inför framtiden? Svaren blir ofta olika beroende på var du bor. Människor som bor i USA eller i västeuropeiska länder som Frankrike, England och Italien har oftare en negativ syn på framtiden för sitt land. Oavsett om det gäller ekonomin, nästa generations möjligheter att äga ett eget hem eller framtiden för landets sjukvård, så förväntar sig folk ofta en negativ utveckling.

Vi som bor i utvecklade ekonomier som här i Västeuropa upplever samtidigt mindre personlig press att lyckas och bli framgångsrik. Jämfört med i utvecklingsländer svarar färre att framgång och lycka kommer genom ett framstående jobb. Färre svarar också att vi mäter framgång genom de saker vi äger.

De som bor i snabbväxande ekonomier som Kina eller Indonesien är betydligt oftare optimistiska inför framtiden. De tror att deras ekonomi ska förbättras, att den unga generationen ska få det bättre än sina föräldrar och de svarar oftare att globalisering har gynnat deras land. Samtidigt känner fler en stor press att tjäna pengar och bli framgångsrika.

Ta del av allt material från Ipsos Global Trends här http://www.ipsosglobaltrends.com/

/ David Ahlin

Varning för vantolkningar av statistik

I sina bästa stunder kan opinionsundersökningar bidra med kunskap om samhället och informera makthavarna om väljarnas åsikter. Ge mannen och kvinnan på gatan en röst, som George Gallup sa på 1940-talet när han började med väljarundersökningar i USA.

Men lika länge som det har gjorts opinionsundersökningar så har mätningarna använts som verktyg för att påverka och forma opinionen. Siffror och statistik skänker trovärdighet och tyngd åt argument och kan vara svåra att ifrågasätta.

Förvisso hör det till politikens villkor att förenkla, hårdra och spetsa till argument för att övertyga. Men det ligger knappast i väljarnas eller demokratins intresse när undersökningar och statistik vantolkas. Den aktuella debatten om företagande i välfärden bjuder ibland på illustrativa exempel.

Om man bara läser rubriker eller lyssnar på vissa politiker så kan man få intrycket att nästan alla svenskar vill ha bort företagen från vården och skolan. En rubrik i Aftonbladet löd häromdagen ”Tre fjärdedelar vill förbjuda vinster i välfärden”. Rubriken var missvisande eftersom undersökningen som refererades visade att 14 % tycker att vinstutdelning inte ska tillåtas, 22 % att vinster bör återinvesteras i verksamheten, 37 % att huvuddelen av vinsten bör återinvesteras i verksamheten medan en mindre del kan delas ut till ägare och 25 % att företagen i välfärden bör få bestämma själva om storleken på vinstutdelningen.

Ingen kan påstå att det saknas siffror och statistik i ämnet. Få politiska stridsfrågor har gett upphov till så många undersökningar. Men resultaten är många gånger motsägelsefulla och bakom rubrikerna finns en opinion med många gråskalor.

Den mätning som oftast refereras i media är SOM-institutets årliga fråga där respondenterna får ta ställning till förslaget ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Forskarna använder en välbalanserad femgradig svarsskala som spänner från ”mycket bra förslag” till ”mycket dåligt förslag”. I senaste SOM-mätningen som presenterades 2016 svarar 57 procent att det är ett ganska bra eller mycket bra förslag att inte tillåta välfärdsföretag att dela ut vinst.

Ofta ställs bara en fråga åt gången. Antingen om värdet av valfrihet, eller som i exemplet ovan, om stopp för vinstutdelning. En analys av opinionen baserad på en isolerad fråga riskerar dock att bli alltför grund. Vi människor är inte alltid så logiska och vi lyckas ofta omfamna olika och till synes motstridiga åsikter på samma gång. Vinstfrågan är ett exempel på en sådan frågeställning.

För att kunna göra en rimlig tolkning av opinionsläget så bör man titta på en mångfald av undersökningar och även värdera hur viktig en fråga är i förhållande till andra, hur väl människor har satt sig in i frågan samt hur människor värderar olika värden vid en målkonflikt.

Samtidigt som det finns en vinstskeptisk opinion finns också ett stöd för bibehållen valfrihet och en mångfald av utförare inom välfärden. Ett flertal undersökningar från olika institut, bland annat Ipsos på uppdrag av till exempel Investor och Svenskt Näringsliv, visar att en majoritet av svenskarna tycker att det är viktigt att kunna välja vårdcentral eller skola från såväl privata företag som från kommuner och landsting.

Det finns väljargrupper som tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning inom skattefinansierad välfärd, men som samtidigt tycker att det är viktigt att kunna välja mellan både privata och offentliga utförare. Man är emot vinst i välfärden, men man vill samtidigt ha kvar företagen och valfriheten. Motsägelsefullt kan tyckas men det är så det ser ut.

Vet vi då något om hur viktigt förslaget att inte tillåta vinstutdelning upplevs vara i förhållande till andra åtgärder eller förslag?

Låt oss ta skolan som ett exempel. I våras ställde Ipsos följande fråga till svenska väljare på uppdrag av Friskolornas riksförbund: Hur viktigt anser du att följande är för att den svenska skolan ska utvecklas åt rätt håll?

Utifrån tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerades elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan. För att få en tydligare värdering av faktorerna gavs instruktionen till respondenterna att välja ut de tre viktigaste faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

bild 14 maj 2017De fem faktorer som allmänheten ser som viktigast (nämns bland topp tre) är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

En förhållandevis liten andel väljare, 12 %, nämner vinstförbud som en av de viktigaste frågorna för att utveckla skolan. Frågor som handlar om lärarnas förutsättningar och vad som händer i klassrummet värderas som viktigare.

De privata företagen inom välfärden delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till de privata företagen och vill stoppa deras möjligheter att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att de privata verksamheterna bidrar med positiva inslag och skapar en valfrihet som har ett värde i sig.

Det riktiga engagemanget för eller emot privat driven välfärd finns på vänster- och högerkanterna i politiken. En stor grupp väljare i mitten har ett mer begränsat intresse för villkoren för dessa företag. Många intervjuade har ingen uppfattning eller svarar i undersökningar att privat drivna vårdcentraler och friskolor varken bidrar positivt eller negativt.

Vinstfrågan ser hursomhelst ut att bli en politisk stridsfråga inför nästa års riksdagsval. Inte främst för att väljarna rankar frågan som så viktig utan snarare för att debatten om vinst i välfärden, en klassisk vänster-höger-fråga, är attraktiv för partierna. Det handlar om en för svensk politik välbekant konflikt, frågan engagerar de politiskt intresserade och mobiliserar partiernas gräsrötter.

Om ett år drar valrörelsen igång. Jag ser gärna en tuff debatt med vassa argument och slagkraftig retorik. Men jag hoppas också att siffror och statistik används med respekt för väljarnas möjligheter att göra ett informerat val.

/ David Ahlin

Vinstfrågan är en mobiliseringsfråga

När jag skrev om ”vinst i välfärden” i augusti (läs inlägget här) så liknade jag opinionsläget vid en tårta uppdelad i tre ungefär jämnstora bitar:

”Var tredje är positiv till ett förbud mot vinstutdelning och stödjer förslaget även om det innebär att de privata utförarna i välfärden blir färre eller försvinner helt. På den andra sidan finns omkring en tredjedel som inte ser något behov av att införa ny lagstiftning om vinstbegränsning. Och mitt emellan dessa grupper finns den sista tredjedelen som förvisso kan se fördelar med någon form av begränsning av vinstutdelning, men som samtidigt tycker att det är viktigare att behålla valfriheten och som vill ha kvar de privata företagen inom välfärden”.

Nu finns nya siffror tillgängliga och det är dags för en uppdatering här på bloggen.

I februari genomförde Ipsos en lite större undersökning bland allmänheten på uppdrag av Friskolornas riksförbund med syfte att kartlägga svenska folkets attityder till skolans utveckling, synen på friskolor och skolval. Frågeformuläret innehöll även frågor om möjliga alternativ till dagens ordning med skolval eftersom skolvalet på senare tid har blivit föremål för mer diskussion och debatt. En ambition med frågeformuläret var också att få en uppfattning om hur svenska folket värderar olika faktorer eller åtgärder för att vända den svenska skolans utveckling i rätt riktning.

Har vi lärt oss något nytt?

Till att börja med bekräftar undersökningen att skolfrågorna debatteras i ett sammanhang där de flesta har en negativ uppfattning om tillståndet i skolan. Rubrikerna om skolan har under senare år mest handlat om problem; fallande kunskapsresultat, svårigheter att rekrytera lärare och bristande ordning och arbetsro i klassrummet.

De flesta svenskar har också en övervägande negativ bild av tillståndet i den svenska skolan. En majoritet, 55 procent, tycker att skolan utvecklas åt fel håll. Resultatet ligger i linje med de mätningar om synen på skolan som Ipsos genomfört på uppdrag av Dagens Nyheter under hösten 2016.

Endast 1 av 10 tycker att utvecklingen inom skolan går åt rätt håll. Andelen positiva är lika låg bland förändrar som har barn i skolan som bland övriga intervjuade.

Vad ses då som viktigt för att vända utvecklingen inom skolan åt rätt håll?

Utifrån resultat från tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerade jag elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan och vända utvecklingen i skolan åt rätt håll.

De fem faktorer som oftast nämns som extra viktiga av respondenterna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll framöver är att elever kan få extra stöd när de behöver, fler kompetenta lärare, bättre ordning i klassrummet, bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare samt mer av lärarledda lektioner.

Viktiga faktorer alla svar

För att få mer diskriminerande svar och en tydligare värdering av faktorerna, vad ses som mest betydelsefullt, ställdes frågan igen men denna gång med instruktionen till respondenterna att välja ut de tre mest betydelsefulla faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

De fem faktorer som ses som viktigast (nämns bland topp tre) för att skolan ska utvecklas åt rätt håll är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

Tolv procent ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna och sex procent nämner som viktigast att friskolornas verksamhet bör tas över av kommunerna. Sju procent nämner skolvalet som allra viktigast för skolans utveckling framöver.

Viktigaster faktorer topp 3

Bland socialdemokraternas väljare nämner 15 procent vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll. SD-väljare, men även M-väljare, prioriterar oftare bättre ordning i klassrummet.

Viktigaster faktorer topp 3 Sossar

Den nya mätningen bekräftar också att skolvalet har ett starkt stöd. Två av tre anser att dagens ordning med skolval bör vara kvar. Balansmåttet är + 48, det vill säga det är 48 procent fler som anser att skolvalet bör vara kvar än som anser att det bör tas bort.

Bland föräldrar med barn i skolan svarar 70 procent att skolvalet bör vara kvar. Föräldrar med barn i friskola svarar något oftare att skolvalet bör vara kvar (80 procent).

Svenskar under 30 år vill något oftare (72 procent) behålla skolvalet, liksom de som har bättre kännedom om friskolor.

skolval

Stödet för att ha kvar skolval är svagare bland S- V- och MP-väljare jämfört med bland övriga partiers väljare, men även bland de rödgröna partiernas väljare är andelen som vill ha kvar skolvalet större än andelen som vill ta bort skolvalet.

Bland SD-väljare svarar 76 procent att skolvalet bör vara kvar medan 19 procent svarar att skolvalet bör tas bort.

skolval parti

Ett alternativ till dagens ordning med skolval vore att tillämpa en strikt närhetsprincip, det vill säga att kommunen placerar barnet i den skola som ligger närmast bostaden, oavsett familjens önskemål.

Var fjärde är för att återgå till närhetsprincipen som alternativ till dagens ordning med skolval medan en majoritet är emot. Balansmåttet är – 32, det vill säga det är 32 procent fler som är emot förslaget än som är för förslaget.

Svenskar under 30 år är mer sällan positiva till att återgå till närhetsprincipen (14 procent) medan äldre väljare över 60 år oftare vill det (29 procent).

närhet princip

S-väljare är något oftare positiva till att återgå till närhetsprincipen, men där finns ett samband med ålder, S-väljarna har en äldre åldersprofil. 39 procent bland S-väljarna är för men lika många, 39 procent, är emot.

15 procent bland allianspartiernas väljare vill återgå till närhetsprincipen och 23 procent av sverigedemokraternas väljare anser att det vore bättre än dagens ordning med skolval.

Ett annat alternativ till dagens ordning med skolval vore att kommunen tilldelar alla elever en skola med syftet att fördela elever så att det blir en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. Förslaget kallas ibland i debatten för ”bussning” eftersom elever kan behöva köras till skolor långt från hemmet oavsett familjens önskemål.

14 procent är positiva till ett sådant förslag som går ut på att kommuner tilldelar elever en skolplats med syfte att skapa en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. 66 procent är negativa och 20 procent har ingen uppfattning. Balansmåttet är – 52, det vill säga att 52 procent fler är emot förslaget är som är för.

Förslaget är nytt och okänt för de flesta väljare och frågeformuleringen har i sådana fall extra stor betydelse för skattningen av stödet vilket talar för en försiktig tolkning av siffrorna. I det här fallet är resultatet förhållandevis tydligt och man bör kunna dra slutsatsen att ett sådant förslag som alternativ till dagens ordning med skolval har ett svagt stöd.

bussning

En majoritet bland alla partiers väljare är emot ett sådant förslag med undantag för vänsterpartiets väljare.

När det gäller den övergripande inställningen till friskolor så verkar liknelsen med de tre tårtbitarna från augusti stå sig ganska väl.

En knapp tredjedel, 28 procent, svarar att friskolor på det hela taget påverkar den svenska skolan mest positivt. 25 procent tycker att friskolor påverkar mest negativt medan den största gruppen, 32 procent, svarar att friskolorna varken påverkar positivt eller negativt. 16 procent har ingen uppfattning. Föräldrar med barn i friskola samt de som anser sig ha mycket kunskap om friskolor svarar oftare att friskolor påverkar positivt.

friskolor bidrar

Just vinstfrågan får stort utrymme i skoldebatten, delvis på grund av att Vänsterpartiet fortsätter att driva vinstförbud i välfärden som en av partiets hjärtefrågor.

Lite hårdraget kan man säga att debattens två huvudlinjer är 1) ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” och 2) ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. Linje 2 företräds i debatten framförallt av Vänsterpartiet medan övriga partier ger lite varierande besked i frågan.

9 av 10 (89 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

Påståendet är inte särskilt politiskt polariserande, även om vänsterväljare oftare än andra instämmer delvis snarare än helt och hållet.

Varannan (53 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. 32 procent instämmer helt, 21 procent instämmer delvis.

Påståendet är som väntat kraftigt politiskt polariserande.

72 procent av vänsterväljare instämmer helt, 10 procent instämmer delvis. 47 procent av S-väljare instämmer helt, 29 procent instämmer delvis. Bland alliansväljare instämmer 18 procent helt och hållet medan 17 procent instämmer delvis. 28 procent av SD-väljarna instämmer helt, 20 procent instämmer delvis.

När vi sedan frågar vilket av de två påståendena som stämmer bäst med ens uppfattning svarar 67 procent ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

12 procent svarar att ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet” stämmer bäst med ens uppfattning.

12 procent svarar att båda påståendena stämmer lika bra och 6 procent svarar vet ej.

debatt 2 alt

Bland S-väljare svarar att 56 procent att ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” stämmer bäst medan 19 procent föredrar ”Förbjud friskolor att dela ut vinst…”. 16 procent tycker att båda påståendena stämmer lika bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att Friskolornas roll inom den svenska skolan delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till friskolor och vill gärna begränsa möjligheten att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att friskolor bidrar med positiva inslag till den svenska skolan i stort.

Det riktiga engagemanget för eller emot friskolor finns framförallt på vänster- och högerkanterna i politiken. Den större gruppen väljare verkar ha ett begränsat intresse för villkoren för friskolor. Många har ingen uppfattning eller svarar att friskolor varken påverkar positivt eller negativt.

När det handlar om vilka åtgärder som skulle kunna förbättra den svenska skolan och få utvecklingen att gå åt rätt håll nämner människor framförallt faktorer kopplade till lärarnas förutsättningar och villkor samt vad som händer i klassrummet. Få ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll.

Vinstfrågan kan ses som en mobiliseringsfråga som kan användas av partierna för att få igång de mer politiskt intresserade, en fråga som kan väcka entusiasm och kämpaglöd hos de egna. Politiker som talar om vinstutdelningar varje gång skolan ska diskuteras löper risken, åtminstone bland väljare i mitten, att uppfattas göra bisak till huvudsak när det gäller skolans förutsättningar.

Noterbart är också att ålder verkar ha en viss betydelse som förklaringsfaktor när det gäller synen på friskolor och skolval. Unga är genomgående mer positiva till friskolor, skolval och relaterade frågor medan svenskar över 60 år oftare har en negativ inställning.

Läs hela rapporten här

David Ahlin

Daniel Poohl har en läsvärd kommentar till valresultatet i Nederländerna

”Samtidigt kanske ändå valresultatet skvallrar om hur det kommer att se ut i framtiden. Väljarnas röster sprids ut på fler partier. Giganternas tid är förbi. Även om VVD står kvar som största parti så tappar de stöd jämfört med förra valet.
Sex partier ligger lite förenklat runt tio procentstrecket. Politiken fragmenteras. Gamla stridslinjer suddas ut och byts mot nya.

Talande nog gör Socialdemokraterna ett spektakulärt ras. De ser ut att tappa närmare 20 procentenheter. Från vänster kommer det nya initiativet Grön Vänster, en frihetlig röst som skakar om hela vänsterflanken.

Högerpopulismen och rasismen tar en given del av kakan. Fallet Geert Wilders är kanske det mest talande exemplet på att partier som utmålar flyktingar, EU, islam och progressiva värden som ett hot mot nationen kommer att vara en del av det politiska landskapet under överskådlig framtid. Den stora frågan är hur de andra partierna förhåller sig till dem.

Så här kommer troligen politiken se ut framöver. Fler mellanstora partier. Nya partier som kan orientera sig i vår tids stora frågor. Och en högerpopulism som inte försvinner, bara för att man försöker låta lite mer som den”

Hela analysen:  http://expo.se/2017/valet-i-nederlanderna–borjan-pa-ett-segerrecept-mot-extremhogern_7282.html

Vad tycker väljarna om partiernas politik?

DN/Ipsos undersökning Sakfrågeägarskap i politiken som just publicerats visar vilka partier som väljarna anser har bäst politik i de viktigaste sakfrågorna. Mätningen, som återkommer varje halvår, ger oss information om vilket förtroende väljarna har för partierna och deras politiska förslag och är en indikator för partiernas potential att vinna ökat stöd. Partier som uppfattas ha en attraktiv och relevant politik i de viktiga väljarfrågorna har potential att vinna fler väljare. Omvänt gäller att partier som har svagt eller inget förtroende i de tunga sakfrågorna har små möjligheter att få väljarnas förtroende i kommande val.

Den aktuella mätningen baseras på drygt 1200 telefonintervjuer under januari och februari med ett slumpmässigt urval röstberättigade och är jämförbar med tidigare mätningar i DN/Ipsos serie.

Jämfört med senaste sakfrågemätningen i juni 2016 har moderaternas ställning och förtroende bland väljarna försvagats kraftigt.

Störst är tappet när det gäller förmågan att sköta Sveriges ekonomi. I juni ansåg 40 procent att Moderaterna hade bäst politik för Sveriges ekonomi och partiet behöll ett stort försprång till Socialdemokraterna i frågan. Idag svarar 31 procent att Moderaterna har bäst politik när det gäller ekonomin, ett tapp på nio procentenheter, den största enskilda förändringen jämfört med junimätningen (förändringen är statistiskt signifikant). Socialdemokraterna ligger kvar på samma låga nivå som i juni. 22 procent svarar att S har bäst politik när det gäller ekonomin jämfört med 24 procent i juni.

sak-ekonomi-1

sak-ekonomi-2

Även när det gäller jobb och sysselsättning tappar Moderaterna stort. 24 procent svarar att Moderaterna har bäst jobbpolitik jämfört med 32 procent i juni, en minskning med åtta procentenheter (förändringen är statistiskt signifikant). Stödet för Socialdemokraternas jobbpolitik är oförändrat 27 procent jämfört med 28 procent i juni, och Socialdemokraterna tar därmed över förstaplatsen när det gäller jobb och sysselsättning. Samtidigt ökar andelen som svarar att Centern har bäst jobbpolitik från fyra till åtta procent (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-jobb-1

sak-jobb-2

Förtroendet för den ekonomiska politiken och jobbpolitiken var kärnan i de nya moderaterna. Under tio år har moderaterna haft ett kraftigt övertag över S när det handlar om Sveriges ekonomi. Dagens mätning visar att Moderaterna håller på att tappa det förtroendekapital som byggdes upp under många år när det gäller ekonomi och jobb, frågor som mer än andra handlar om att ”sköta landet”.

Min tolkning är att Moderaterna sedan valet har lagt mindre energi på att utmana regeringen när det gäller ekonomi, skatter och företagandets villkor för att istället fokusera mer på sakområden som invandring och brottsbekämpning. Kanske kan tyckas naturligt efter två år av rekordstor flyktinginvandring, men det är ändå mitt intryck att det handlar om en medveten prioritering.

Så hur har moderaternas nya flyktingpolitik tagits emot av väljarna?

Två partier har under senare år kraftigt stärkt förtroendet när det gäller invandrings- och flyktingfrågor. Men inte Moderaterna, utan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Övriga partier ligger still eller har en negativ trend.

Stödet för Sverigedemokraternas flyktingpolitik har ökat signifikant och är nu starkast bland alla partier. Sverigedemokraterna innehar därmed sakfrågeägarskapet när det gäller invandring.

sak-invandring-1

sak-invandring-2

Också när det gäller skola och utbildning tappar Moderaterna stöd. I juni svarade 15 procent att Moderaterna hade bäst skolpolitik, nu har andelen fallit till nio procent (förändringen är statistiskt signifikant). Jämfört med juni så ligger Socialdemokraterna kvar ungefär oförändrat på 19 procent jämfört med 21 procent i juni.

Moderaternas tapp i en rad frågor är dramatiskt om vi jämför med junimätningen.

Om vi istället zoomar ut och tittar på utvecklingen sedan valåret så syns en negativ trend även för Socialdemokraterna, och då handlar det om välfärdsfrågorna. Under de senaste fyra åren har förtroendet för socialdemokraternas välfärdspolitik minskat med ungefär tio procentenheter.

När det gäller skola och utbildning är tappet 12 procentenheter, från 31 procent i juni 2013 till 19 procent idag.

sak-skola-1

sak-skola-2

Andelen som svarar att Socialdemokraterna har bäst politik för sjukvården har under samma period minskat från 38 procent till 28 procent.

sak-sjukvard-1

sak-sjukvard-2

I juni 2013 svarade 37 procent att Socialdemokraterna hade bäst politik för äldreomsorgen, idag har andelen minskat till 26 procent.

sak-aldre-1

sak-aldre-2

Socialdemokraterna försökte göra riksdagsvalet 2014 till ett välfärdsval. Inför valet anklagade man alliansregeringen för att montera ner välfärden. Stefan Löfven och andra företrädare talade om att något höll på att gå sönder i Sverige och man blåste upp förväntningarna om att leverera förbättringar, bara man själv fick komma tillbaka till makten.

Nu sitter man där själv med hela ansvaret, men med begränsade möjligheter att lotsa några välfärdsreformer genom riksdagen. Frågan är hur väljarnas förtroende kommer att påverkas när Socialdemokraterna i regeringsställning har så svårt att göra verklighet av sina politiska ambitioner.

Förtroendetappet i välfärdsfrågorna är tydligt. Väljarna verkar tycka att Socialdemokraterna lovar runt men håller tunt.

I miljö- och klimatfrågorna så ser vi en fortsättning på de senaste årens trend; förtroendet för Miljöpartiet minskar samtidigt som fler nämner Centerpartiet. Miljöpartiet nämns fortfarande av flest väljare, men andelen minskar för varje mätning. Idag svarar 30 procent att Miljöpartiet har bäst miljö- och klimatpolitik jämfört med 35 procent i juni (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-miljo-1

sak-miljo-2

Liksom i tidigare mätningar är nivåerna låga för de stora partierna när det gäller Sveriges försvar. Många väljare anser att inget parti har bäst politik när det gäller försvaret, vilket jag tolkar som ett generellt missnöje med hur försvarspolitiken skötts under senare år.

Det parti som bryter mönstret och har ett relativt sett starkare stöd i försvarsfrågan är Liberalerna. Sedan 2014 har stödet ökat för Liberalernas försvarspolitik. Andelen som tycker att Liberalerna har bäst försvarspolitik har ökat från sex till tolv procent, en statistiskt signifikant ökning.

sak-forsvar-1

sak-forsvar-2

Efter att lag och ordning blivit en viktigare väljarfråga, området rankades som fjärde viktigast i januari efter invandring, skola och sjukvård, har DN/Ipsos åter lagt till sakfrågan till årets första sakfrågemätning. 23 procent svarar att Moderaterna har bäst politik när det gäller lag och ordning, 16 procent nämner Socialdemokraterna och 11 procent nämner Sverigedemokraterna.

Jämfört med Ipsos tidigare mätningar (genomförda 2006 till 2013) har förtroendet för moderaternas och socialdemokraternas politik minskat.

sak-lag-ordning-1

Värt att lyfta fram är också att stödet för centerpartiets politik ökar signifikant när det gäller Sveriges ekonomi, jobb och sysselsättning, äldreomsorg samt flykting- och invandringsfrågor. Partiets rankas topp tre i fyra av nio sakfrågor vilket placerar partiet som nummer tre efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

sak-tabell

Andelen väljare som inte kan eller vill nämna ett parti som bäst inom de olika politikområdena har ökat över tid och ökningen sedan juni 2016 är markant. Jag tolkar förändringen som ett ökat generellt missnöje med leveransen från politiken, ett missnöje som handlar om brist på handlingskraft, att politikerna inte kan enas kring trovärdiga och relevanta lösningar på dagens samhällsproblem.

Förändringen ligger i linje med det ökande missnöje med hur olika samhällsfunktioner fungerar som framkommit i DN/Ipsos mätningar under det senaste året, till exempel när det gäller polisen, skolan, försvaret och integrationen.

sak-vet-ej

sak-metod

/ David Ahlin

 

Pessimism och sviktande förtroende talar om en förändringssökande väljarkår

Sveriges ekonomi växer och fler hittar arbete på en stark hemmamarknad. Bostadsbyggandet har tagit fart och svenskarna konsumerar med låga räntor. Men de goda tillväxtsiffrorna döljer ett delat Sverige. Många svenskar känner inte igen sig i beskrivningen av goda tider.

Trots högre BNP-tillväxt än de flesta EU-länder känner många svenskar pessimism. En majoritet tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Sjukvården har problem med inställda operationer, långa köer och vårdavdelningar som inte bemannas. Polisen lyckas inte stävja grov brottslighet och kriminella gäng begränsar friheten för människor i många förortsområden. Försvaret är eftersatt och har svårt att rekrytera folk samtidigt som omvärlden ter sig mer hotfull.

Ipsos undersökningar visar att förtroendet för både polisen och försvaret är besvärande lågt, och fallande. Lägst är förtroendet för polisen i norr med låg polisnärvaro och långt mellan stationerna.

Sedan 2010 har vi också sett ett minskande förtroende för den politiska makten. Vårens förtroendebarometer från Göteborgs universitet bekräftade att förtroendet fortsätter att falla för både regering, riksdag och för de politiska partierna. Och förtroendet är allra lägst bland de som bor långt från makten.

Om vi lärt oss något av de politiska chockerna under 2016 så är det att kombinationen pessimism inför framtiden och fallande politikerförtroendet är tecken på en förändringssökande väljarkår. Donald Trump sågs som ”the change maker” och lyckades ingjuta hopp om att kunna rädda ett USA som många upplevde utvecklades åt fel håll och han lovade att skaka om ett handlingsförlamat etablissemang.

Kan vi dra några paralleller till Sverige och stämningsläget här? Söker även svenska väljare efter förändring?

En global Ipsos-undersökning genomförd i 22 länder ger några nya ledtrådar. Den övergripande slutsatsen är att även 2017 kan bli ett år av politisk turbulens. Många människor runt om i världen upplever att det egna landet är på nedgång och att det politiska ledarskapet gynnar samhällets elit istället för att se till vanliga människors behov.

Även om svenskar ofta är mindre pessimistiska jämfört med folk i andra länder blir slutsatsen ändå att vi har en väljarkår som är missnöjd med leveransen från det politiska ledarskapet, som vill bryta status quo och ha förändring:

  • En majoritet instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sverige utvecklas åt fel håll”
  • 4 av 10 håller med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”
  • Lika många instämmer i påståendet ”Experter i Sverige förstår inte hur människor som jag har det”
  • Drygt var femte instämmer helt eller delvis i påståendet ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”

Även om de flesta svenskar avvisar idén om en stark ledare som vågar bryta mot regler bekräftas ändå bilden av pessimism. Misstron mot experter, kommentatorer och mot politiken, en misstro som öppnade dörren för både Brexit och Trump, syns även här i Sverige.

Sedan 2010 har förtroendet för riksdagen fallit från 55 procent till 33 procent. Förtroendet för regeringen har under samma period fallit från 62 procent till 28 procent.

Åren har präglats av cementerad blockpolitik, högt tonläge och ökad polarisering. Det har varit svårt att lotsa reformer genom riksdagen. Sverigedemokraterna har som vågmästare ofta fått stå i centrum av debatten. Övriga partier har ägnat mycket energi åt att kasta SD i knät på politiska motståndare, allt medan viktiga samhällsproblem lämnats olösta.

Med drygt 18 månader kvar till valet står våra politiker inför en viktig uppgift. Det är hög tid att åter vinna väljarnas förtroende för politikens förmåga att lösa svåra samhällsproblem.

David Ahlin