Hur blir man svensk?

Erik Nylund 11 sept.jpg

Illustration: Erik Nylund

Texten publicerades i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad 11 september 2017.

Under några decennier har Sverige gått från att ha en relativt homogen befolkning till att bli ett av EU-länderna med högst andel invånare födda utomlands. Antalet utrikes födda är idag omkring 1,8 miljoner vilket motsvarar ca 18 procent av befolkningen. När jag gick i skolan på 80-talet fick vi lära oss att Sveriges befolkning var åtta miljoner. I vintras passerade vi 10 miljoner.

I Sverige rådde under lång tid en konsensus att betona tolerans och öppenhet för det annorlunda. Nu har fokus i debatten skiftat till mer krav på assimilering och anpassning till det svenska. Men vad är då det svenska? Är vi överens om det?

Jag funderade på den frågan häromdagen. En kompis hade lagt upp en glad bild på Facebook. Familjen firade, äntligen svenska medborgare! Men vad ingår egentligen i paketet, förutom att lämna in deklarationen i tid och inte bryta mot lagen?

Under det senaste året har politiker, ofta med pondus i rösten, deklarerat att i Sverige gäller minsann svenska värderingar. När de fått frågan vilka dessa värderingar är har svaren varit svävande. Att göra rätt för sig, säger någon. Att anstränga sig, säger någon annan. Och mellan raderna kan man läsa att somliga tydligen varken gör rätt för sig eller anstränger sig som de borde.

Finns det någon stentavla med ”10 svenska värderingar” som nya svenskar har att förhålla sig till?

I ett försök att bringa klarhet ställde DN/Ipsos frågan till ett slumpmässigt urval väljare ”Vad, om något, betyder svenska värderingar för dig?”

Ungefär var tredje visste inte vad de skulle svara. Ytterligare 1 av 10 tyckte att svenska värderingar var ett ”nonsensbegrepp”. En majoritet av respondenterna försökte ändå förklara vad svenska värderingar betydde för dem personligen. Fyra av tio nämner värden som jämlikhet, allas lika värde, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, jämställdhet. Ungefär var fjärde talar om att följa svenska regler, lagar och traditioner, att göra rätt för sig, betala skatt och att ta seden dit man kommer. Andra nämner sådant som välfärd, natur och allemansrätt.

Resultaten ligger i linje med vad World Values Survey brukar lyfta fram som sådant vi svenskar uppskattar med Sverige; värden som tolerans, jämställdhet, tro på demokrati och öppenhet.

Patriotism har länge varit lite misstänkliggjort i Sverige. Vi ska inte säga att vi är bättre än andra. Det är sådant som pinsamma amerikaner håller på med.

Men kanske är det just lite patriotism, av den välkomnande sorten, som behövs i Sverige just nu. Som kan fungera som karta för nya svenskar som vill bli en del av gemenskapen.

Kanske finns här, bland svaren på frågan vad svenska värderingar är för något, ingredienserna till en inkluderande patriotism som kan bli en motkraft mot den chauvinistiska nationalism som lockar både här hemma och runt om i Europa.

David Ahlin

Annonser

Följ de långa trenderna

Varje månad publiceras ett flertal väljarbarometrar från 7-8 olika institut. Små upp- eller nedgångar i partiernas väljarstöd jämfört med föregående mätning, förändringar som ofta handlar om rena slumpavvikelser, får uppmärksamhet och leder till spekulationer ofta helt tagna ur luften.

Till de som vill följa partiernas opinionsutveckling ger jag ofta rådet att titta på många olika mätningar, samt att också läsa på om hur metoderna skiljer sig åt. Metodskillnaderna har nämligen blivit allt större över tid. Dock bör man vara mycket försiktig med att dra slutsatser från en enskild mätning och istället försöka identifiera de trender som kan skönjas om samma mönster syns i flera på varandra följande mätningar från olika institut. Även de månadsvisa sammanvägningar som görs är användbara.

Med ambitionen att just fokusera på trender över tid, och samtidigt få ett analysunderlag som gör det möjligt att titta på opinionsutvecklingen regionalt, tar Ipsos fram kvartalsrapporter där månadsmätningarna läggs samman till kvartalsvisa genomsnitt som bygger på ca 4500 intervjuer.

Ipsos senaste kvartalsrapport som Dagens Nyheter skriver om på nyhetsplats idag bekräftar att det under året skett stora väljarrörelser mellan partierna, framförallt mellan Moderaterna och Centerpartiet.

Väljarstödet för Moderaterna under andra kvartalet, dvs snittet av mätningarna i april, maj och juni, var 16 procent, att jämföra med 25 procent under kvartal tre 2016. Under samma period ökade stödet för Centerpartiet från åtta procent till 13 procent. Jämfört med valresultatet 2014 har Moderaterna tappat drygt sju procentenheter medan Centerpartiet har ökat med sex procentenheter och mer än fördubblat partiets väljarstöd.

Kvartal alla väljare 20 aug 2017

Trenden är extra tydlig i folkrika Stockholms län. Sedan tredje kvartalet 2016 har stödet för Moderaterna i Stockholms län minskat från 31 procent till 19 procent. Samtidigt har stödet för Centerpartiet ökat från sju procent till 14 procent. Siffrorna avser hela Stockholm län, alltså både valkrets Stockholms län och valkrets Stockholms stad. I valkrets Stockholms län, det vill säga länet exklusive Stockholms kommun, har Moderaterna under sista kvartalet stöd av omkring 20 procent medan stödet för Centerpartiet är ca 13 procent. Moderaternas valresultat i riksdagsvalet 2014 i valkretsen Stockholms län var 32,7 procent, Centerpartiets var 5,1 procent.

Kvartal Stockholm län 20 aug 2017

Antalet intervjuer i Stockholms kommun är mindre, drygt 300 per kvartal, och tolkningen bör därför göras med betydligt större försiktighet. Men trenden som framkommer är densamma som i länet. Stödet för Moderaterna har minskat från 27 procent till ca 15 procent samtidigt som stödet för Centerpartiet ökat från åtta procent till ca 15 procent.

Kvartal Stockholm kommun 20 aug 2017.JPG

I Västra Götalands län är Moderaternas tapp något mindre, och sker från en något lägre nivå. Stödet har minskat från 23 procent till 17 procent. I Skåne har Moderaterna tappat från 27 procent till 17 procent. Antalet intervjuer i båda regionerna är knappt 600 per kvartal och siffrorna bör tolkas med viss försiktighet.

Kvartal Västra Götalands län 20 aug 2017.JPG

Kvartal Skåne 20 aug 2017.JPG

För övriga partier är förändringarna mindre dramatiska men vissa svagare trender kan ändå urskiljas. Stödet för Socialdemokraterna har ökat svagt, från i genomsnitt 26 procent till 28 procent. Ökningen har framförallt skett i Sveriges storstadsområden, från 19 procent under kvartal tre 2016 till 24 procent under kvartal två i år. Stödet för Socialdemokraterna i hela riket är fortfarande svagare jämfört med senaste valresultatet 31 procent.

Kvartal Storstäder 20 aug 2017.JPG

Kvartal Större städer 20 aug 2017.JPG

Kvartal Mindre orter 20 aug 2017.JPG

Att ett mindre parti på kort tid ökar kraftigt i opinionen är relativt ovanligt men det finns flera historiska exempel. Väljarstödet för Folkpartiet ökade kraftigt mellan 1983 och 1985 och partiets valresultat rusade från 5,9 procent 1982 till 14,2 procent i valet 1985. I valanalyserna talades om ”Westerberg-effekten”. Även 2002 var det Folkpartiet som raketökade. I Ipsos väljarbarometer i januari 2002 (då TEMO) var stödet för Folkpartiet 3,7 procent. På valnatten jublade folkpartisterna när valresultatet stod klart: 13,4 procent.

Även 1998 lyckades två populära partiledare bidra till starka valresultat för sina partier. Alf Svenssons kristdemokrater ökade från 4,1 procent 1994 till 11,8 procent i valet 1998. Och Vänsterpartiet under Gudrun Schyman ökade i samma val från 6,2 procent till 12,0 procent.

Och såklart Sverigedemokraterna. Partiet har dubblat väljarstödet i de tre senaste riksdagsvalen och ser ut att gå mot ännu ett framgångsval 2018.

 

David Ahlin, 20 augusti 2017

Dödläget i politiken urholkar väljarnas förtroende

( Publicerad i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad lördag 5 augusti 2017 )

Svensk politik har gått i baklås. Regeringens förslag stoppas i riksdagen, samtidigt finns ingen alternativ majoritet som är redo att ta över. Förtroendet för både riksdagen och regeringen har rasat ner i källaren.

Då och då hjälper det att blicka bakåt för att förstå vad som händer idag. Vi förflyttar oss till våren 2010 med ett halvår kvar till riksdagsvalet. Alliansregeringen har delvis återhämtat sig från den bråddjupa opinionssvackan under 2007 och 2008 men spås fortfarande gå mot en valförlust.

Dock har förtroendet för regeringen ökat. Vinterns förtroendebarometer från Medieakademien och Göteborgs universitet visar att andelen med förtroende för den utdömda alliansregeringen ökat till 47 procent, från 41 procent året innan.

Regeringen Reinfeldt är inte särskilt populär, men den börjar bli respekterad av allt fler väljare.

I maj 2010 slår Greklandskrisen till med full kraft och alliansregeringens förtroende när det gäller den ekonomiska politiken ger en opinionskantring till fördel för alliansen, en rörelse som räcker hela vägen över valdagen.

Alliansregeringen drev igenom reformer, flera var djupt impopulära, men förslagen röstades igenom av riksdagen. Regeringen kunde styra landet och den tolererades av en majoritet av riksdagens ledamöter.

2010 års förtroendebarometer med intervjuer några veckor efter riksdagsvalet visade att 62 procent hade förtroende för regeringen och 55 procent kände förtroende för riksdagen.

Hur ser det ut idag?

2017 års förtroendebarometer (samma metod som 2010) visar att 31 procent har förtroende för regeringen. En halvering jämfört med andelen sju år tidigare. 34 procent har förtroende för riksdagen, ett ras från 55 procent år 2010. Förtroendet minskade successivt fram till 2016 för att under det senaste året ha ökat marginellt, från en rekordlåg nivå.

Den senaste politiska krisen efter skandalen på Transportstyrelsen är bara ytterligare en påminnelse om regeringens svaga ställning. Redan innan allianspartierna uttalade misstroende mot tre ministrar på grund av agerandet i samband med IT-läckan fanns hotet om misstroendevotum om regeringen inte drog tillbaka sin politik, i detta fall bland annat en ny skatt på flygresor.

Stefan Löfvens minoritetsregering tolereras inte av riksdagens majoritet och har svårigheter att driva igenom sin politik. Dagens regering är varken populär eller respekterad utanför den egna kärnan av sympatisörer men det är fortfarande högst oklart vilka alternativa regeringskonstellationer som står till buds.

Svensk politik har hamnat i ett dödläge.

Om dagens tillstånd med handlingsförlamade minoritetsregeringar fortsätter in i nästa mandatperiod så finns risk att väljarnas förtroende för både riksdag och regering fortsätter att urholkas ytterligare.

Det finns fler tecken på att väljarnas tålamod börjar tryta. 27 procent av väljarna, i huvudsak rödgröna sympatisörer, ansåg i juni att utvecklingen i Sverige går åt rätt håll. 43 procent svarade att utvecklingen i landet går åt fel håll. Pessimisterna har blivit något färre jämfört med för ett år sedan, men andelen som ser positivt på hur Sverige utvecklas är kvar på historiskt låga nivåer.

Andelen väljare som i Ipsos mätningar inte kan eller vill nämna vilket parti som har bäst politik inom de tyngsta sakfrågorna har ökat över tid. Fler är också missnöjda med hur olika samhällsfunktioner fungerar. Det handlar till exempel om polisen, försvaret, skolan och integrationen av nyanlända.

Enligt Ipsos studie Global Trends upplever många att samhället förändras snabbt, att förändringarna främst gynnar andra än en själv och att framtiden ter sig osäker och oviss. 78 procent tycker att vi lever i en allt farligare omvärld och 43 procent instämmer i påståendet ”jag önskar att Sverige var mer som det var förr”.

När många oroar sig för framtiden får ökad misstro mot politiker snabbt konsekvenser. Nostalgi är lockande. I drömmen om det förflutna hittar nya politiska rörelser kraft och de framställer sig alltid som folkets riktiga företrädare i kamp mot ett korrupt etablissemang.

Ta Storbritannien som ett varnande exempel. Storbritannien har hamnat i en osannolik röra efter beslutet att landet ska lämna EU. Ingen kan idag förutsäga konsekvenserna av beslutet, som fattades efter en valkampanj full av lögner, populism och hets mot experter av olika slag.

Eller blicka längre västerut, där en sorglig fars utspelar sig med president Trump i huvudrollen. Enligt en ny global studie från Pew, genomförd i 37 länder, har USA:s anseende i världen rasat sedan Donald Trump tog över presidentposten. Mot slutet av Barack Obamas tid som president uppgav i snitt 64 procent av de intervjuade att de hade en positiv uppfattning om USA. Nu har andelen fallit till 49 procent. Donald Trump drar ner USA:s rykte och landet är sakta på väg att tappa sin globala ledarroll.

Här i Sverige är det hög tid att bryta dödläget. Förtroendet för de politiska institutionerna behöver återskapas. Hösten 2018 är det upp till bevis för våra folkvalda.

David Ahlin

Global Trends 2017 – sammanfattning

8 trender bild

Ipsos studie Global Trends beskriver åtta övergripande trender som påverkar framtiden för organisationer och företag.

I många västländer syns en misstro mot politiker och experter – Crisis of the Elites – och en växande klyfta mellan unga och äldre när det gäller synen på framtiden – Generation Strains.

Överallt pågår en kamp om uppmärksamhet – Battle for Attention – där vi som konsumenter, eller väljare, möts av en ström av budskap via en allt större mångfald av kommunikationskanaler.

Många reagerar genom att blocka, att stänga av. En längtan efter enkelhet och kontroll – Search for simplicity and Control – är en mottrend som syns tydligt i underlaget.

Allt fler vill och kan ta kontroll över sin hälsa, ett ämne vi beskriver under rubriken – A Healthier World.

Stagnerande tillväxt, arbetslöshet och pessimism inför framtiden syns i många västländer och är några av krafterna bakom två sammankopplade trender – Uncertainty is the New Normal och Rise and Rise of Tradition.

Under rubriken The Optimism Divide beskriver vi till sist hur olika synen på framtiden är beroende på var i världen du befinner dig. Medan många fransmän och britter har en dyster syn på framtiden är situationen en helt annan i till exempel Kina och Indonesien.

Med utgångspunkt i megatrender som fortsatt teknologisk utveckling, kända miljö- och klimatförändringar samt befolkningsutvecklingen på olika håll i världen är studien ett försök att ge organisationer och företag ett ramverk för omvärldsanalys och prognosarbete. Rapporten bygger bland annat på 18 000 intervjuer med människor i 23 länder.

Kort sammanfattning av de åtta trenderna i studien:

The Crisis of the Elites

Populism har varit ett återkommande rubrikord under det senaste året. Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet och britternas val att lämna EU var två politiska händelser som har satt prägel på debatt och analys men det finns fler exempel från andra länder.

Ipsos data visar att väljare i många länder upplever att de är lämnade i sticket av en politisk elit som inte förstår eller bryr sig om villkoren för vanligt folk. En majoritet av väljarna i samtliga undersökta länder anser att ekonomin är riggad för att gynna de med pengar och makt. I Sverige instämmer 56 procent i påståendet, men trots detta är vi det land i undersökningen där den lägsta andelen upplever det så. Lika många, 56 procent av svenskarna, håller med om att regeringen inte prioriterar problem som berör personer som mig själv.

Upplevelsen att ekonomin gynnar de redan rika delas av de flesta intervjuade i alla länder men den är mest utbredd i länder som Mexico, Spanien och Italien.

Utbredd misstro mot makten och en längtan efter politisk- och ekonomisk förändring är en gynnsam miljö för populistiska politiska rörelser som kan positionera sig som folkets företrädare i opposition mot etablissemang och status quo. Vissa har beskrivit läget som en ”super-cycle of political disruption”.

För företag är det värt att notera att konsumenter inte per automatik klumpar ihop näringsliv och företag med ”etablissemanget”. Förtroendet för företag och näringsliv är generellt högre än förtroendet för det politiska systemet. Kanske beror det på att näringslivet är så mycket mer mångfacetterat än det politiska systemet, befolkat av en mångfald av varumärken och företag som man som konsument interagerar med till vardags.

Uncertainty is the New Normal

Ett genomgående tema i resultaten är en känsla av att leva i tider av förändring. Det finns ett utbrett missnöje med sakernas tillstånd och en osäkerhet inför framtiden. Och i få länder ser man regeringen som en institution att lita på i osäkra tider. I alla länder i undersökningen utom tre, Indien, Indonesien och Kanada, är väljarna oftare missnöjda med hur regeringen sköter sitt jobb.

Faktorerna bakom missnöjet är ofta lokala och varierar kraftigt mellan länder. Några gemensamma drag:

Motstånd mot invandring – en majoritet tycker att det finns för många invandrare i det egna landet och två av tre upplever att invandringsmotståndet är på uppgång.

Politiker lyssnar inte – 7 av 10 i genomsnitt instämmer i påståendet att de styrande politikerna inte lyssnar eller bryr sig om dem. Ännu fler tycker att det ekonomiska systemet gynnar de med makt och pengar.

Känner sig missgynnad av förändringar – en majoritet instämmer i påståendet att man inte känner igen sig i hur landet förändras och ungefär varannan önskar att det egna landet kunde bli mer likt hur det var förr.

Rädsla för brott – 8 av 10 upplever att världen håller på att bli en farligare plats och 6 av 10 tror att de är mindre skyddade från brott jämfört med föräldrarnas generation.

Ekonomisk osäkerhet – en majoritet tror att de, jämfört med sina föräldrar, kommer att ha mindre trygghet i arbetslivet.

Trots missnöje med det politiska styret anser de flesta att demokrati är det bästa sättet att styra landet, i genomsnitt 72 procent av alla intervjuade. I 18 av 23 länder svarar minst två av tre att demokrati är det ideala statsskicket, dock inte i Ryssland där färre än hälften av de intervjuade anser det.

The Battle for Attention

Sex av tio i de större industriländerna svarar att de, mer eller mindre konstant, är uppkopplade och tittar och klickar på olika skärmar. Andelen är ännu högre bland unga och bland höginkomsttagare. Tiden vi ägnar åt olika digitala medier ökar, samtidigt som medievanorna blir allt mer fragmenterade. Annonsörernas pengar flyttar efter konsumenterna – till mobil och online.

Digital annonsering erbjuder nya möjligheter att hitta precis rätt målgrupp, med rätt budskap, vid rätt tillfälle. Samtidigt breder reklamtröttheten ut sig och många konsumenter hittar sätt att undvika reklamen genom olika former av Ad-blockers. I takt med att marknadsförare lär sig mer om hur konsumenter använder digitala medier kommer avancerad datadriven analys kunna bidra till mer effektiv reklam och förhoppningsvis bättre reklamupplevelser för konsumenterna.

The Search for Simplicity and Control

Som en slags mottrend till ständig uppkoppling och överflöd av information syns i Ipsos data en längtan efter enkelhet och kontroll. Några exempel:

  • Åtta av tio håller med om att det finns så mycket motsägelsefull information att det är svårt att veta vilken information man ska lita på
  • En majoritet känner sig överväldigad av alla val vi måste göra i livet

Reaktionerna kanske kan uppfattas som motsägelsefulla. Tre fjärdedelar svarar att man söker mer självständighet och frihet från auktoriteter. Samtidigt svarar 7 av 10 att vi behöver mentorer och guider, snarare än politiker, för att fatta rätt beslut i livet.

För konsumenter har informationssökning alltid varit en del i beslutsfattandet inför ett köp. Men aldrig har mängden information varit så tillgänglig som idag.

7 av 10 konsumenter svarar att man tittar på betyg och recensioner från andra innan man fattar ett köpbeslut. 8 av 10 svarar att köpintresset ökar om en produkt eller tjänst fått bra betyg av andra.

Överflöd av information innebär möjligheter för den som kan navigera, sålla och värdera, men upplevs av många som något jobbigt och skrämmande.

I tider av fejkade recensioner och ”fake news” söker många konsumenter och väljare efter genvägar till bra beslutsfattande. Men vem kan man lita på?

The Rise and Rise of Tradition

Snabba samhällsförändringar har alltid mött motstånd och det ligger i vår natur att söka trygghet och stabilitet. I undersökningsresultaten framkommer att många längtar tillbaka till svunna tider.

  • 8 av 10 håller med om att traditioner har en viktig roll i samhället, lika många håller med om att världen idag förändras i alltför snabb takt
  • 7 av 10 instämmer i att människor levde lyckligare liv förr, när man hade färre problem att tänka på
  • Varannan svarar i genomsnitt att de önskar att det egna landet kunde vara mer ”som det var förr”
  • 4 av 10 svarar att de inte fått ta del av de framsteg och den utveckling som skett i landet

Samtidigt, och kanske något motsägelsefullt, finns en tro på framsteg, vetenskap och ny teknologi.

  • 7 av 10 instämmer i påståendet ”för att åstadkomma saker i livet så är det nödvändigt att ta mer risker än någonsin”
  • Två tredjedelar håller med om att vi behöver modern teknologi för att lösa framtidens problem

Människor i utvecklingsländer med ekonomisk tillväxt (Emerging Economies) svarar oftare att de är beredda att helt förändra sitt sätt att leva för att nå framgång på ett personligt och professionellt plan.

Generation Strains

I takt med minskad fattigdom, sundare arbetsvillkor och bättre folkhälsa så ökar den genomsnittliga livslängden i allt fler länder. En större äldre befolkning, med mer pengar men också mer inflytande i form av röster, kan innebära nya politiska konflikter.

I utvecklingsländer (Emerging Economies) finns generellt en större optimism inför den yngre generationens framtid och livschanser. Man tror oftare att de unga kommer att få det bättre än föräldragenerationen. I många västländer råder istället en utbredd pessimism och människor tror oftare att den unga generationen kommer att få det sämre än föräldrarna.

A Healthier World

Totalt sett är mänskligheten vid bättre hälsa än någonsin tidigare. Vi har mer kunskap om hur vi ska hålla oss friska och vi har bättre tillgång till läkemedel och behandlingar mot sjukdomar. Läkarvetenskapen har inte längre monopol på information, idag har de flesta patienter tillgång till stora mängder kunskap om olika medicinska tillstånd och behandlingar.

Kunskapen ökar om sambandet mellan livsstil och hälsa. 8 av 10 svarar att det viktigaste man kan göra för sin hälsa är att äta bra mat. Trots detta dör fler än någonsin från sjukdomar relaterade till övervikt.

I resultaten framkommer att vi tar allt större eget ansvar, söker aktivt upp information och deltar mer i beslut när det gäller vår hälsa.

Globalt svarar 65 procent att de kan hitta den information de behöver för att kunna fatta rätt beslut och göra rätt val när det gäller den egna hälsan.

61 procent instämmer i påståendet ”jag försöker alltid hitta information om min hälsa, istället för att bara lita på vad doktorn säger till mig”. I Sverige är siffran 60 procent.

I Sverige svarar knappt två tredjedelar att man skulle vilja ha mer kontroll över beslut kopplade till den egna hälsan. I länder där befolkningen är mer missnöjd med kvaliteten på sjukvården svarar fler att man vill ha mer egen kontroll.

The Optimism Divide

Optimist eller pessimist inför framtiden? Svaren blir ofta olika beroende på var du bor. Människor som bor i USA eller i västeuropeiska länder som Frankrike, England och Italien har oftare en negativ syn på framtiden för sitt land. Oavsett om det gäller ekonomin, nästa generations möjligheter att äga ett eget hem eller framtiden för landets sjukvård, så förväntar sig folk ofta en negativ utveckling.

Vi som bor i utvecklade ekonomier som här i Västeuropa upplever samtidigt mindre personlig press att lyckas och bli framgångsrik. Jämfört med i utvecklingsländer svarar färre att framgång och lycka kommer genom ett framstående jobb. Färre svarar också att vi mäter framgång genom de saker vi äger.

De som bor i snabbväxande ekonomier som Kina eller Indonesien är betydligt oftare optimistiska inför framtiden. De tror att deras ekonomi ska förbättras, att den unga generationen ska få det bättre än sina föräldrar och de svarar oftare att globalisering har gynnat deras land. Samtidigt känner fler en stor press att tjäna pengar och bli framgångsrika.

Ta del av allt material från Ipsos Global Trends här http://www.ipsosglobaltrends.com/

/ David Ahlin

Varning för vantolkningar av statistik

I sina bästa stunder kan opinionsundersökningar bidra med kunskap om samhället och informera makthavarna om väljarnas åsikter. Ge mannen och kvinnan på gatan en röst, som George Gallup sa på 1940-talet när han började med väljarundersökningar i USA.

Men lika länge som det har gjorts opinionsundersökningar så har mätningarna använts som verktyg för att påverka och forma opinionen. Siffror och statistik skänker trovärdighet och tyngd åt argument och kan vara svåra att ifrågasätta.

Förvisso hör det till politikens villkor att förenkla, hårdra och spetsa till argument för att övertyga. Men det ligger knappast i väljarnas eller demokratins intresse när undersökningar och statistik vantolkas. Den aktuella debatten om företagande i välfärden bjuder ibland på illustrativa exempel.

Om man bara läser rubriker eller lyssnar på vissa politiker så kan man få intrycket att nästan alla svenskar vill ha bort företagen från vården och skolan. En rubrik i Aftonbladet löd häromdagen ”Tre fjärdedelar vill förbjuda vinster i välfärden”. Rubriken var missvisande eftersom undersökningen som refererades visade att 14 % tycker att vinstutdelning inte ska tillåtas, 22 % att vinster bör återinvesteras i verksamheten, 37 % att huvuddelen av vinsten bör återinvesteras i verksamheten medan en mindre del kan delas ut till ägare och 25 % att företagen i välfärden bör få bestämma själva om storleken på vinstutdelningen.

Ingen kan påstå att det saknas siffror och statistik i ämnet. Få politiska stridsfrågor har gett upphov till så många undersökningar. Men resultaten är många gånger motsägelsefulla och bakom rubrikerna finns en opinion med många gråskalor.

Den mätning som oftast refereras i media är SOM-institutets årliga fråga där respondenterna får ta ställning till förslaget ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Forskarna använder en välbalanserad femgradig svarsskala som spänner från ”mycket bra förslag” till ”mycket dåligt förslag”. I senaste SOM-mätningen som presenterades 2016 svarar 57 procent att det är ett ganska bra eller mycket bra förslag att inte tillåta välfärdsföretag att dela ut vinst.

Ofta ställs bara en fråga åt gången. Antingen om värdet av valfrihet, eller som i exemplet ovan, om stopp för vinstutdelning. En analys av opinionen baserad på en isolerad fråga riskerar dock att bli alltför grund. Vi människor är inte alltid så logiska och vi lyckas ofta omfamna olika och till synes motstridiga åsikter på samma gång. Vinstfrågan är ett exempel på en sådan frågeställning.

För att kunna göra en rimlig tolkning av opinionsläget så bör man titta på en mångfald av undersökningar och även värdera hur viktig en fråga är i förhållande till andra, hur väl människor har satt sig in i frågan samt hur människor värderar olika värden vid en målkonflikt.

Samtidigt som det finns en vinstskeptisk opinion finns också ett stöd för bibehållen valfrihet och en mångfald av utförare inom välfärden. Ett flertal undersökningar från olika institut, bland annat Ipsos på uppdrag av till exempel Investor och Svenskt Näringsliv, visar att en majoritet av svenskarna tycker att det är viktigt att kunna välja vårdcentral eller skola från såväl privata företag som från kommuner och landsting.

Det finns väljargrupper som tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning inom skattefinansierad välfärd, men som samtidigt tycker att det är viktigt att kunna välja mellan både privata och offentliga utförare. Man är emot vinst i välfärden, men man vill samtidigt ha kvar företagen och valfriheten. Motsägelsefullt kan tyckas men det är så det ser ut.

Vet vi då något om hur viktigt förslaget att inte tillåta vinstutdelning upplevs vara i förhållande till andra åtgärder eller förslag?

Låt oss ta skolan som ett exempel. I våras ställde Ipsos följande fråga till svenska väljare på uppdrag av Friskolornas riksförbund: Hur viktigt anser du att följande är för att den svenska skolan ska utvecklas åt rätt håll?

Utifrån tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerades elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan. För att få en tydligare värdering av faktorerna gavs instruktionen till respondenterna att välja ut de tre viktigaste faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

bild 14 maj 2017De fem faktorer som allmänheten ser som viktigast (nämns bland topp tre) är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

En förhållandevis liten andel väljare, 12 %, nämner vinstförbud som en av de viktigaste frågorna för att utveckla skolan. Frågor som handlar om lärarnas förutsättningar och vad som händer i klassrummet värderas som viktigare.

De privata företagen inom välfärden delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till de privata företagen och vill stoppa deras möjligheter att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att de privata verksamheterna bidrar med positiva inslag och skapar en valfrihet som har ett värde i sig.

Det riktiga engagemanget för eller emot privat driven välfärd finns på vänster- och högerkanterna i politiken. En stor grupp väljare i mitten har ett mer begränsat intresse för villkoren för dessa företag. Många intervjuade har ingen uppfattning eller svarar i undersökningar att privat drivna vårdcentraler och friskolor varken bidrar positivt eller negativt.

Vinstfrågan ser hursomhelst ut att bli en politisk stridsfråga inför nästa års riksdagsval. Inte främst för att väljarna rankar frågan som så viktig utan snarare för att debatten om vinst i välfärden, en klassisk vänster-höger-fråga, är attraktiv för partierna. Det handlar om en för svensk politik välbekant konflikt, frågan engagerar de politiskt intresserade och mobiliserar partiernas gräsrötter.

Om ett år drar valrörelsen igång. Jag ser gärna en tuff debatt med vassa argument och slagkraftig retorik. Men jag hoppas också att siffror och statistik används med respekt för väljarnas möjligheter att göra ett informerat val.

/ David Ahlin

Vinstfrågan är en mobiliseringsfråga

När jag skrev om ”vinst i välfärden” i augusti (läs inlägget här) så liknade jag opinionsläget vid en tårta uppdelad i tre ungefär jämnstora bitar:

”Var tredje är positiv till ett förbud mot vinstutdelning och stödjer förslaget även om det innebär att de privata utförarna i välfärden blir färre eller försvinner helt. På den andra sidan finns omkring en tredjedel som inte ser något behov av att införa ny lagstiftning om vinstbegränsning. Och mitt emellan dessa grupper finns den sista tredjedelen som förvisso kan se fördelar med någon form av begränsning av vinstutdelning, men som samtidigt tycker att det är viktigare att behålla valfriheten och som vill ha kvar de privata företagen inom välfärden”.

Nu finns nya siffror tillgängliga och det är dags för en uppdatering här på bloggen.

I februari genomförde Ipsos en lite större undersökning bland allmänheten på uppdrag av Friskolornas riksförbund med syfte att kartlägga svenska folkets attityder till skolans utveckling, synen på friskolor och skolval. Frågeformuläret innehöll även frågor om möjliga alternativ till dagens ordning med skolval eftersom skolvalet på senare tid har blivit föremål för mer diskussion och debatt. En ambition med frågeformuläret var också att få en uppfattning om hur svenska folket värderar olika faktorer eller åtgärder för att vända den svenska skolans utveckling i rätt riktning.

Har vi lärt oss något nytt?

Till att börja med bekräftar undersökningen att skolfrågorna debatteras i ett sammanhang där de flesta har en negativ uppfattning om tillståndet i skolan. Rubrikerna om skolan har under senare år mest handlat om problem; fallande kunskapsresultat, svårigheter att rekrytera lärare och bristande ordning och arbetsro i klassrummet.

De flesta svenskar har också en övervägande negativ bild av tillståndet i den svenska skolan. En majoritet, 55 procent, tycker att skolan utvecklas åt fel håll. Resultatet ligger i linje med de mätningar om synen på skolan som Ipsos genomfört på uppdrag av Dagens Nyheter under hösten 2016.

Endast 1 av 10 tycker att utvecklingen inom skolan går åt rätt håll. Andelen positiva är lika låg bland förändrar som har barn i skolan som bland övriga intervjuade.

Vad ses då som viktigt för att vända utvecklingen inom skolan åt rätt håll?

Utifrån resultat från tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerade jag elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan och vända utvecklingen i skolan åt rätt håll.

De fem faktorer som oftast nämns som extra viktiga av respondenterna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll framöver är att elever kan få extra stöd när de behöver, fler kompetenta lärare, bättre ordning i klassrummet, bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare samt mer av lärarledda lektioner.

Viktiga faktorer alla svar

För att få mer diskriminerande svar och en tydligare värdering av faktorerna, vad ses som mest betydelsefullt, ställdes frågan igen men denna gång med instruktionen till respondenterna att välja ut de tre mest betydelsefulla faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

De fem faktorer som ses som viktigast (nämns bland topp tre) för att skolan ska utvecklas åt rätt håll är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

Tolv procent ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna och sex procent nämner som viktigast att friskolornas verksamhet bör tas över av kommunerna. Sju procent nämner skolvalet som allra viktigast för skolans utveckling framöver.

Viktigaster faktorer topp 3

Bland socialdemokraternas väljare nämner 15 procent vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll. SD-väljare, men även M-väljare, prioriterar oftare bättre ordning i klassrummet.

Viktigaster faktorer topp 3 Sossar

Den nya mätningen bekräftar också att skolvalet har ett starkt stöd. Två av tre anser att dagens ordning med skolval bör vara kvar. Balansmåttet är + 48, det vill säga det är 48 procent fler som anser att skolvalet bör vara kvar än som anser att det bör tas bort.

Bland föräldrar med barn i skolan svarar 70 procent att skolvalet bör vara kvar. Föräldrar med barn i friskola svarar något oftare att skolvalet bör vara kvar (80 procent).

Svenskar under 30 år vill något oftare (72 procent) behålla skolvalet, liksom de som har bättre kännedom om friskolor.

skolval

Stödet för att ha kvar skolval är svagare bland S- V- och MP-väljare jämfört med bland övriga partiers väljare, men även bland de rödgröna partiernas väljare är andelen som vill ha kvar skolvalet större än andelen som vill ta bort skolvalet.

Bland SD-väljare svarar 76 procent att skolvalet bör vara kvar medan 19 procent svarar att skolvalet bör tas bort.

skolval parti

Ett alternativ till dagens ordning med skolval vore att tillämpa en strikt närhetsprincip, det vill säga att kommunen placerar barnet i den skola som ligger närmast bostaden, oavsett familjens önskemål.

Var fjärde är för att återgå till närhetsprincipen som alternativ till dagens ordning med skolval medan en majoritet är emot. Balansmåttet är – 32, det vill säga det är 32 procent fler som är emot förslaget än som är för förslaget.

Svenskar under 30 år är mer sällan positiva till att återgå till närhetsprincipen (14 procent) medan äldre väljare över 60 år oftare vill det (29 procent).

närhet princip

S-väljare är något oftare positiva till att återgå till närhetsprincipen, men där finns ett samband med ålder, S-väljarna har en äldre åldersprofil. 39 procent bland S-väljarna är för men lika många, 39 procent, är emot.

15 procent bland allianspartiernas väljare vill återgå till närhetsprincipen och 23 procent av sverigedemokraternas väljare anser att det vore bättre än dagens ordning med skolval.

Ett annat alternativ till dagens ordning med skolval vore att kommunen tilldelar alla elever en skola med syftet att fördela elever så att det blir en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. Förslaget kallas ibland i debatten för ”bussning” eftersom elever kan behöva köras till skolor långt från hemmet oavsett familjens önskemål.

14 procent är positiva till ett sådant förslag som går ut på att kommuner tilldelar elever en skolplats med syfte att skapa en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. 66 procent är negativa och 20 procent har ingen uppfattning. Balansmåttet är – 52, det vill säga att 52 procent fler är emot förslaget är som är för.

Förslaget är nytt och okänt för de flesta väljare och frågeformuleringen har i sådana fall extra stor betydelse för skattningen av stödet vilket talar för en försiktig tolkning av siffrorna. I det här fallet är resultatet förhållandevis tydligt och man bör kunna dra slutsatsen att ett sådant förslag som alternativ till dagens ordning med skolval har ett svagt stöd.

bussning

En majoritet bland alla partiers väljare är emot ett sådant förslag med undantag för vänsterpartiets väljare.

När det gäller den övergripande inställningen till friskolor så verkar liknelsen med de tre tårtbitarna från augusti stå sig ganska väl.

En knapp tredjedel, 28 procent, svarar att friskolor på det hela taget påverkar den svenska skolan mest positivt. 25 procent tycker att friskolor påverkar mest negativt medan den största gruppen, 32 procent, svarar att friskolorna varken påverkar positivt eller negativt. 16 procent har ingen uppfattning. Föräldrar med barn i friskola samt de som anser sig ha mycket kunskap om friskolor svarar oftare att friskolor påverkar positivt.

friskolor bidrar

Just vinstfrågan får stort utrymme i skoldebatten, delvis på grund av att Vänsterpartiet fortsätter att driva vinstförbud i välfärden som en av partiets hjärtefrågor.

Lite hårdraget kan man säga att debattens två huvudlinjer är 1) ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” och 2) ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. Linje 2 företräds i debatten framförallt av Vänsterpartiet medan övriga partier ger lite varierande besked i frågan.

9 av 10 (89 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

Påståendet är inte särskilt politiskt polariserande, även om vänsterväljare oftare än andra instämmer delvis snarare än helt och hållet.

Varannan (53 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. 32 procent instämmer helt, 21 procent instämmer delvis.

Påståendet är som väntat kraftigt politiskt polariserande.

72 procent av vänsterväljare instämmer helt, 10 procent instämmer delvis. 47 procent av S-väljare instämmer helt, 29 procent instämmer delvis. Bland alliansväljare instämmer 18 procent helt och hållet medan 17 procent instämmer delvis. 28 procent av SD-väljarna instämmer helt, 20 procent instämmer delvis.

När vi sedan frågar vilket av de två påståendena som stämmer bäst med ens uppfattning svarar 67 procent ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

12 procent svarar att ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet” stämmer bäst med ens uppfattning.

12 procent svarar att båda påståendena stämmer lika bra och 6 procent svarar vet ej.

debatt 2 alt

Bland S-väljare svarar att 56 procent att ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” stämmer bäst medan 19 procent föredrar ”Förbjud friskolor att dela ut vinst…”. 16 procent tycker att båda påståendena stämmer lika bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att Friskolornas roll inom den svenska skolan delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till friskolor och vill gärna begränsa möjligheten att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att friskolor bidrar med positiva inslag till den svenska skolan i stort.

Det riktiga engagemanget för eller emot friskolor finns framförallt på vänster- och högerkanterna i politiken. Den större gruppen väljare verkar ha ett begränsat intresse för villkoren för friskolor. Många har ingen uppfattning eller svarar att friskolor varken påverkar positivt eller negativt.

När det handlar om vilka åtgärder som skulle kunna förbättra den svenska skolan och få utvecklingen att gå åt rätt håll nämner människor framförallt faktorer kopplade till lärarnas förutsättningar och villkor samt vad som händer i klassrummet. Få ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll.

Vinstfrågan kan ses som en mobiliseringsfråga som kan användas av partierna för att få igång de mer politiskt intresserade, en fråga som kan väcka entusiasm och kämpaglöd hos de egna. Politiker som talar om vinstutdelningar varje gång skolan ska diskuteras löper risken, åtminstone bland väljare i mitten, att uppfattas göra bisak till huvudsak när det gäller skolans förutsättningar.

Noterbart är också att ålder verkar ha en viss betydelse som förklaringsfaktor när det gäller synen på friskolor och skolval. Unga är genomgående mer positiva till friskolor, skolval och relaterade frågor medan svenskar över 60 år oftare har en negativ inställning.

Läs hela rapporten här

David Ahlin

Daniel Poohl har en läsvärd kommentar till valresultatet i Nederländerna

”Samtidigt kanske ändå valresultatet skvallrar om hur det kommer att se ut i framtiden. Väljarnas röster sprids ut på fler partier. Giganternas tid är förbi. Även om VVD står kvar som största parti så tappar de stöd jämfört med förra valet.
Sex partier ligger lite förenklat runt tio procentstrecket. Politiken fragmenteras. Gamla stridslinjer suddas ut och byts mot nya.

Talande nog gör Socialdemokraterna ett spektakulärt ras. De ser ut att tappa närmare 20 procentenheter. Från vänster kommer det nya initiativet Grön Vänster, en frihetlig röst som skakar om hela vänsterflanken.

Högerpopulismen och rasismen tar en given del av kakan. Fallet Geert Wilders är kanske det mest talande exemplet på att partier som utmålar flyktingar, EU, islam och progressiva värden som ett hot mot nationen kommer att vara en del av det politiska landskapet under överskådlig framtid. Den stora frågan är hur de andra partierna förhåller sig till dem.

Så här kommer troligen politiken se ut framöver. Fler mellanstora partier. Nya partier som kan orientera sig i vår tids stora frågor. Och en högerpopulism som inte försvinner, bara för att man försöker låta lite mer som den”

Hela analysen:  http://expo.se/2017/valet-i-nederlanderna–borjan-pa-ett-segerrecept-mot-extremhogern_7282.html