Pessimism och sviktande förtroende talar om en förändringssökande väljarkår

Sveriges ekonomi växer och fler hittar arbete på en stark hemmamarknad. Bostadsbyggandet har tagit fart och svenskarna konsumerar med låga räntor. Men de goda tillväxtsiffrorna döljer ett delat Sverige. Många svenskar känner inte igen sig i beskrivningen av goda tider.

Trots högre BNP-tillväxt än de flesta EU-länder känner många svenskar pessimism. En majoritet tycker att Sverige utvecklas åt fel håll och att viktiga samhällsfunktioner fungerar dåligt. Sjukvården har problem med inställda operationer, långa köer och vårdavdelningar som inte bemannas. Polisen lyckas inte stävja grov brottslighet och kriminella gäng begränsar friheten för människor i många förortsområden. Försvaret är eftersatt och har svårt att rekrytera folk samtidigt som omvärlden ter sig mer hotfull.

Ipsos undersökningar visar att förtroendet för både polisen och försvaret är besvärande lågt, och fallande. Lägst är förtroendet för polisen i norr med låg polisnärvaro och långt mellan stationerna.

Sedan 2010 har vi också sett ett minskande förtroende för den politiska makten. Vårens förtroendebarometer från Göteborgs universitet bekräftade att förtroendet fortsätter att falla för både regering, riksdag och för de politiska partierna. Och förtroendet är allra lägst bland de som bor långt från makten.

Om vi lärt oss något av de politiska chockerna under 2016 så är det att kombinationen pessimism inför framtiden och fallande politikerförtroendet är tecken på en förändringssökande väljarkår. Donald Trump sågs som ”the change maker” och lyckades ingjuta hopp om att kunna rädda ett USA som många upplevde utvecklades åt fel håll och han lovade att skaka om ett handlingsförlamat etablissemang.

Kan vi dra några paralleller till Sverige och stämningsläget här? Söker även svenska väljare efter förändring?

En global Ipsos-undersökning genomförd i 22 länder ger några nya ledtrådar. Den övergripande slutsatsen är att även 2017 kan bli ett år av politisk turbulens. Många människor runt om i världen upplever att det egna landet är på nedgång och att det politiska ledarskapet gynnar samhällets elit istället för att se till vanliga människors behov.

Även om svenskar ofta är mindre pessimistiska jämfört med folk i andra länder blir slutsatsen ändå att vi har en väljarkår som är missnöjd med leveransen från det politiska ledarskapet, som vill bryta status quo och ha förändring:

  • En majoritet instämmer helt eller delvis i påståendet ”Sverige utvecklas åt fel håll”
  • 4 av 10 håller med i påståendet ”traditionella partier och politiker bryr sig inte om människor som mig själv”
  • Lika många instämmer i påståendet ”Experter i Sverige förstår inte hur människor som jag har det”
  • Drygt var femte instämmer helt eller delvis i påståendet ”vi behöver en stark ledare som är beredd att bryta mot reglerna”

Även om de flesta svenskar avvisar idén om en stark ledare som vågar bryta mot regler bekräftas ändå bilden av pessimism. Misstron mot experter, kommentatorer och mot politiken, en misstro som öppnade dörren för både Brexit och Trump, syns även här i Sverige.

Sedan 2010 har förtroendet för riksdagen fallit från 55 procent till 33 procent. Förtroendet för regeringen har under samma period fallit från 62 procent till 28 procent.

Åren har präglats av cementerad blockpolitik, högt tonläge och ökad polarisering. Det har varit svårt att lotsa reformer genom riksdagen. Sverigedemokraterna har som vågmästare ofta fått stå i centrum av debatten. Övriga partier har ägnat mycket energi åt att kasta SD i knät på politiska motståndare, allt medan viktiga samhällsproblem lämnats olösta.

Med drygt 18 månader kvar till valet står våra politiker inför en viktig uppgift. Det är hög tid att åter vinna väljarnas förtroende för politikens förmåga att lösa svåra samhällsproblem.

David Ahlin

Annonser

”Därför spretar mätningarna mer än någonsin”

Publicerad på SVT 1 november http://www.svt.se/opinion/david-ahlin-om-usa-valet

USA-VALET · ”Tills vi vet vilka väljare som faktiskt dyker upp på valdagen är det nog bäst att inte ta ut någon kandidats seger i förskott”, skriver David Ahlin.

David Ahlin ipsos
David Ahlin
Opinionschef Ipsos

Med bara en vecka kvar till det amerikanska presidentvalet spretar väljarundersökningarna rejält. Mätningar presenterade under den senaste veckan visar allt från en kraftig ledning för Hillary Clinton på över tio procentenheter, till knapp ledning för Donald Trump.

En sammanställning av sajten FiveThirtyEight.Com som följer alla publicerade mätningar visar att undersökningarna inför årets presidentval spretar ungefär dubbelt så mycket jämfört med läget vid samma tidpunkt för fyra år sedan. Vad beror det på?

Till att börja med förekommer numera i USA, liksom i Sverige, en mångfald av metoder för att mäta väljarnas politiska sympatier, och olika metoder ger delvis olika bild av opinionsläget.

Undersökningar som genomförs med telefonintervjuer har systematiskt visat en något större ledning för Hillary Clinton. De senaste veckornas telefonmätningar visar att Hillary Clinton leder med ungefär sex procentenheter, en relativt kraftig ledning.

Mätningar som genomförs med digitala intervjuer i olika typer av paneler har genomgående visat ett något jämnare läge.

Dessutom finns i USA ett antal mätningar som sker genom automatiska telefonsamtal. Enligt dessa mätningar, som är färre till antalet och har sämre rykte, är det i princip dött lopp mellan kandidaterna.  

De traditionella telefonmätningarna som använder slumpmässiga urval har längre track-record jämfört med de mer nyligen introducerade digitala metoderna, och har under lång tid lyckats ganska bra med att förutspå vinnaren i amerikanska presidentval.

Telefonmätningarna kämpar dock med ständigt fallande svarsfrekvenser, de redovisas numera i ensiffriga tal, vilket ökar sannolikheten för större urvalsfel.

Onlinemätningarna är billigare att genomföra, blir hela tiden fler till antalet, men är av varierande kvalitet.

Flera digitala mätningar har dock på senare år visat sig vara minst lika bra som de traditionella telefonmätningarna att mäta sympatierna inför val, se här en nyligen uppdaterad genomgång och ranking av de amerikanska opinionsmätarna.

Olika intervjumetoder, skevheter i urval, urval som inte täcker in alla väljargrupper, fallande svarsfrekvenser, olika telefonvanor bland yngre och äldre, opinionsmätarnas olika metoder för att uppskatta valdeltagandet och korrigera för urvalsfel, och två historiskt impopulära presidentkandidater – allt detta bidrar i olika grad till att mätningarna spretar och visar olika resultat.

Det vore snarare konstigt om resultaten inte spretade.

Och dessutom, bara för att göra det hela ännu lite svårare för undersökarna, så är andelen väljare som inte bestämt sig, eller som säger att de ska rösta på en tredje kandidat, högre idag än vid samma tid inför valet 2012.

Frågan är vad som idag är en ”normal” spretighet, och vilka mätningar som har minst fel? Svaret på den frågan får vi först den 9 november när de amerikanska väljarna har avlagt sina röster.

Till dess får vi göra vårt bästa att tolka de mätningar som finns, spretigheten till trots.

Mitt råd är att titta på många olika mätningar och försöka se vilka trender som framkommer. Om flera mätningar, med olika mätmetoder, samtidigt visar att stödet för en kandidat ökar så är det med stor sannolikhet fråga om en verklig förändring.

Just en sådan trend har framkommit de allra senaste dagarna, efter förra veckans nya uppgifter om Hillary Clintons privata e-postserver.

De allra senaste mätningarna indikerar att Donald Trump har återvunnit visst stöd och att Hillary Clintons ledning minskat något, från omkring sex-sju procentenheter till omkring tre-fyra procentenheter, enligt RealClearPolitics nationella genomsnitt.  

Det kan låta som en liten ledning, men den är fortfarande större än president Obamas ledning sista veckan inför 2012 års presidentval.

Den blinda fläcken är valdeltagandet. Ingen vet ännu vilka amerikaner som går och röstar nästa vecka och vilka som stannar hemma. 2012 vann president Obama med en marginal på omkring fem miljoner röster.

I samma val stannade 47 miljoner vita amerikaner utan college-utbildning hemma, en väljargrupp som i årets val lutar åt Trump.

Tills vi vet vilka väljare som faktiskt dyker upp på valdagen är det nog bäst att inte ta ut någon kandidats seger i förskott.

Är det redan kört för Donald Trump?

(Publicerades först på SVT 10 oktober http://www.svt.se/opinion/david-ahlin-om-amerikanska-valet)

I natt möts Hillary Clinton och Donald Trump i den andra av tre TV-debatter inför presidentvalet. Mätningarna innan den första debatten för två veckor sedan visade på ett allt jämnare opinionsläge. I de nationella mätningarna var Clintons ledning nere på i genomsnitt två procentenheter och i flera avgörande ”swing states” var det dött lopp mellan kandidaterna. Clinton föll ihop av utmattning när hon lämnade en ceremoni för offren för 11 september, hon fick kritik för att hon försökte dölja sin lunginflammation och plötsligt verkade Trump ha ett visst momentum. Men det var då det. På två veckor hinner det hända mycket i en presidentvalskampanj.

Den första TV-debatten, som sågs av 100 miljoner tittare, blev en välbehövlig framgång för Hillary Clinton. Donald Trump hade svårt att förklara varför han inte offentliggör sina deklarationer vilket alla tidigare presidentkandidater gjort och varför han i åratal drivit en förljugen kampanj om att president Barack Obama inte skulle vara född i USA och därmed inte vara en legitim president.

Hillary Clinton behöll lugnet, tog kommandot och vann debatten enligt samstämmiga opinionsmätningar.

Debatten och dess efterspel har gett Clinton ny medvind i opinionen. På två veckor har Hillary Clintons ledning i de nationella mätningarna gått från knappa två procentenheter till en betydligt mer stabil ledning på omkring fem procentenheter, enligt RealClearPolitics nationella genomsnitt.

Bild från RealClearPolitics.com ”General Election Poll Average” 9 oktober 2016

rcp-average-9-okt-2016

Och då ska vi komma ihåg att eventuella reaktioner på den allra senaste skandalen ännu inte avspeglas i siffrorna. I fredags publicerade Washington Post en ljudupptagning i vilken Donald Trump med grovt och vulgärt språk talar om hur han kan tafsa på kvinnor lite hursomhelst eftersom han är en kändis. ”The Trump-tapes” har dominerat medias rapportering under helgen och har fått flera tongivande republikaner att dra tillbaka sitt stöd för Donald Trump.

Med bara fyra veckor kvar till valdagen frågar sig allt fler om Donald Trump nu fullständigt har saboterat sina chanser att vinna valet. Prognoserna som bygger på sammanvägningar av opinionsmätningar nationellt och i ”swing states” indikerar samstämmigt att det mesta just nu talar för en ganska klar seger för Hillary Clinton.

Bild från FiveThirtyEight.com “Polls only forecast” 9 oktober 2016

nate-silver-9-okt-2016

Är det redan kört för Donald Trump?

Det som fortfarande gör prognoserna väldigt osäkra är frågan om valdeltagandet. Att svara i en opinionsundersökning går snabbt och kräver ingen större ansträngning. Att komma iväg och rösta på en vanlig tisdag, vilket för många amerikaner är ganska besvärligt, kräver mer.

Finns det någon information att luta sig emot när det gäller den avgörande frågan vilka väljargrupper som kommer att ställa upp och rösta på valdagen?

En analys från amerikanska Gallup i september indikerar att årets presidentval kan komma att locka färre röstande jämfört med både 2012 och 2008, och att framförallt fler unga kan komma att stanna hemma på valdagen. 69 procent bland samtliga svarar i undersökningen att de helt säkert kommer att rösta i valet, en minskning från 76 procent i motsvarande undersökning 2012. Minskningen är särskilt tydlig bland väljare under 35 år. 2012 svarade 58 procent i gruppen 18 – 34 år i undersökningen att de helt säkert skulle rösta. Motsvarande andel i årets Gallup-undersökning är 47 procent. Bland väljare som identifierar sig som republikaner i undersökningen svarar 76 procent att de helt säkert kommer att rösta medan motsvarande andel bland demokrater är 65 procent.

Samma undersökning visar också att 72 procent av väljarna har ”tänkt mycket på det kommande valet” vilket är den lägsta siffran sedan valet 2000.

Gallup.com ”U.S. Adults’ Self-Ratings of Likelihood of Voting for President” 26 september 2016

gallup-26-sept-2016

Det svagare intresset för att rösta, särskilt bland yngre, har sannolikt att göra med att både Donald Trump och Hillary Clinton är impopulära kandidater. Bland alla väljare har båda kandidaterna en negativ förtroendebalans, det vill säga andelen som tycker illa om kandidaterna är större än andelen som har en positiv uppfattning. Det är lättare att uppbåda entusiasm för att rösta för en kandidat jämfört med att rösta emot någon man tycker ännu sämre om. Just nu är dock anti-röstning, att rösta för att stoppa motståndarsidans kandidat, enligt Gallup det viktigaste skälet för röstning bland både Clintons och Trumps väljare.

Valdeltagandet i USA bland unga brukar vara klart lägre än bland äldre väljare, och det brukar också variera mer från val till val. Om valdeltagandet bland väljare över 60 år brukar ligga kring 70 procent har deltagandet bland väljare under 30 år varierat mer, från knappa 35 procent 1996 till nära 50 procent 2008. Om unga väljare skulle komma att rösta i lägre utsträckning än 2008 och 2012, vilket Gallups analys indikerar, så kommer det att slå mot Hillary Clinton som leder stort bland unga väljare.

Om Gallups analys är oroande för Hillary Clinton så finns samtidigt andra siffror som pekar i motsatt riktning, till exempel att antalet ansökningar om förtida röstning är högre än vid motsvarande tid 2012 i flera delstater.

Som jag skrev inför den första debatten (Aftonbladet 26 september) är det notoriskt svårt att i förväg göra säkra prognoser av valdeltagandet. Vi har under senare år fått bevittna ett flertal val i olika länder där just valdeltagandet har spelat opinionsmätare och prognosmakare ett spratt.

Ingen kan idag veta om det amerikanska presidentvalet blir ytterligare ett i raden.

/ David Ahlin