Kommer britterna att lämna EU?

alla mätningar Brexit 9 april

Grafik: Mike Smithson, election analyst (@MSmithsonPB )

Folkomröstningen i juni som ska avgöra om britterna lämnar EU närmar sig och nya opinionsmätningar publiceras varje vecka. Mätningarna ger knappast någon samstämmig bild av opinionsläget utan spretar ordentligt men trenden är ändå entydig – från en genomsnittlig ledning för ”Remain” på omkring tio procentenheter i december/januari till i praktiken dött lopp mellan de som vill lämna och de som vill stanna kvar inom EU.

Enligt den oberoende sammanvägningen av opinionsmätningar ”EU Referendum Poll of Polls” från What UK Thinks som bygger på de sex senast publicerade mätningarna väger det nu jämnt mellan Leave och Remain.

Mätningar som genomförs med telefonintervjuer har hela tiden visat en större ledning för Remain medan onlinemätningar har visat ett jämnare läge alternativt en övervikt för Leave. Skillnaden i resultat mellan metoderna finns kvar men trenden syns tydligt även i telefonmätningarna. I Ipsos återkommande mätning, som sker med telefonintervjuer, har till exempel andelen för Remain minskat från 61 procent till 49 procent under perioden juni 2015 till mars 2016. Andelen för Leave har under samma period ökat från 27 till 41 procent.

Vilka mätningar ska man då lita på inför folkomröstningen, telefon- eller online? Det vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om. Valdeltagandet är en osäker faktor, och samtidigt av helt avgörande betydelse.

Inför det brittiska parlamentsvalet i höstas visade det sig att både telefon- och onlinemätningarna hade betydande problem. Röstandelen för Labour överskattades rejält. Anledningen var att mätinstituten misslyckades med att korrekt uppskatta hur stor andel av Labour-väljarna som till slut skulle gå och rösta. Ipsos egen eftervalsanalys visade att man i mätningarna inför valdagen hade räknat med att en alltför hög andel av unga Labourväljare skulle gå och rösta. På valdagen visade det sig att färre än väntat dök upp och Labour gjorde ett sämre val än de flesta hade trott på förhand.

Nu spekulerar experterna om hur stort valdeltagandet ska bli den 23 juni. Blir det ens i närheten av det rekordhöga valdeltagandet i folkomröstningen om Skottlands självständighet? Eller blir det mer likt ett vanligt parlamentsval? Ingen vet. Det enda som är säkert är att valdeltagandet kommer ha en avgörande betydelse för utgången.

De flesta unga britter vill stanna kvar inom EU medan äldre britter oftare vill lämna unionen. Enligt den senaste analysen från YouGov är 75 procent bland 18 – 25 år för att stanna kvar medan motsvarande siffror bland väljare 65 år och äldre är 33 procent.

Men vilka svarar att de med säkerhet kommer rösta i folkomröstningen? De äldsta väljarna. Enligt samma analys från YouGov svarar 69 procent bland de äldsta att de helt säkert kommer att rösta medan andelen bland de yngsta väljarna är 50 procent.

Och erfarenheten från parlamentsvalet visar alltså att det uppskattade valdeltagandet bland unga kan vara kraftigt överskattat.

Hur bör man fråga om Nato?

Nato trend

Nato-debatten har fått nytt liv de senaste åren efter återkommande rapporter om rysk upprustning, kränkningar av svenskt territorium och ökad oro bland svenska folket inför omvärldsläget. Nato-frågans aktualitet har också gett upphov till fler opinionsundersökningar jämfört med tidigare år när frågan om ett svenskt Nato-medlemskap förde en mer undanskymd tillvaro.

Resultaten i undersökningar om svenskt Nato-medlemskap har spretat en del, vilket jag kommenterade i en artikel förra våren. Att olika undersökningar ger olika svar i Nato-frågan beror delvis på att det förekommer olika frågeformuleringar och olika svarsskalor. Även om nivåskattningarna skiljer sig åt så har de senaste årens undersökningar det gemensamt att de visar ett något minskat motstånd mot ett svenskt Nato-medlemskap och en ökad rörlighet i opinionen.

Ipsos har använt Nato-frågan ”Anser du att Sverige bör gå med i militäralliansen Nato eller anser du att Sverige bör stanna utanför? Den senast publicerade undersökningen i januari 2016 visade att varannan svensk tycker att Sverige ska stanna utanför Nato medan 34 procent anser att Sverige bör gå med. Jämfört med resultaten i januari 2015 var opinionsläget oförändrat.

I vår marsmätning har vi genomfört ett metodtest och ställt dels den tidigare frågan, dels testat en alternativ frågeformulering ”Anser du att Sverige bör gå med i NATO eller anser du att Sverige bör stanna utanför?

I den nya frågan utelämnar vi ordet ”militäralliansen”. Ungefär hälften av respondenterna, slumpvis utvalda, har fått svara på den nya frågan och hälften har svarat på den tidigare. Vår ambition med vår återkommande Nato-mätning är att använda en neutral frågeformulering och vår hypotes var att ordet ”militäralliansen” eventuellt kunde vara värdeladdat och ha en viss effekt på nivåskattningarna. Dessutom tror vi inte att ordet ”militäralliansen” behövs för att frågan ska vara tydlig och begriplig för respondenterna.

Parallelltestet visar att de olika frågeformuleringarna ger ungefär samma svarsandelar. Sammantaget menar jag att den nya frågeformuleringen är att föredra och Ipsos kommer därför att använda den i kommande Nato-mätningar.

Läs mer om Ipsos metodtest på ipsos.se/nyheter

 

Hur går det för Alliansen?

Regeringen har låga förtroendesiffror och det samlade väljarstödet för Socialdemokraterna och Miljöpartiet är i mars omkring fyra procentenheter lägre jämfört med riksdagsvalet 2014 (34 procent jämfört med 37,9 procent i valet). Bra utgångsläge för Alliansen inför 2018 med andra ord. Eller?

En närmare titt på siffrorna ger en delvis annan bild.

Det samlade väljarstödet för allianspartierna har sedan valet legat hyfsat stabilt omkring 40 procent. I mars har Alliansen 41 procent hos Ipsos och 40 procent i Ekot/Novus Poll of polls, i princip oförändrat stöd jämfört med valresultatet och dött lopp i opinionen mot de rödgröna partierna. När Ipsos frågar väljarna om de tror att Alliansen skulle göra ett bättre jobb än den nuvarande regeringen så får alliansen stöd av en lika stor andel. 40 procent svarar att en alliansregering skulle göra ett bättre jobb. Moderater och kristdemokrater är mer övertygade om detta, L- och C-väljare i något lägre grad. Man övertygar alltså inte fler än de som redan röstar på allianspartierna.

Gräver man vidare i Ipsos historiska tidsserie så ser man också att oppositionen vid den här tiden i mandatperioden ofta haft ett något starkare stöd i opinionen jämfört med det valresultat man sedan lyckas prestera två och ett halvt år senare.

En tabell över de senaste fem mandatperioderna (andel i %, avrundat till heltal):

                             Stöd opposition     Valresultat 2,5 år senare

Mars 2012:       51                                  44

Mars 2008:       55                                 44

Mars 2004:       46                                48

Mars 2000:       46                                44

Mars 1996        44                                  44,5

Mönstret är inte entydigt men över tid är det ändå mer vanligt än ovanligt att sittande regering tappar stöd i början av mandatperioden för att sedan öka stödet något igen inför nästa val. Opinionskurvan för sittande regeringar tenderar att likna en hängmatta, för att låna ett uttryck från valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson.

Men säger egentligen detta något om hur opinionen kommer att utvecklas framöver? Nej, kanske inte. Värdet av historiska data är begränsat och opinionsutvecklingen under tidigare mandatperioder har visat olika mönster. Omvärldshändelser som ingen förutspått kan plötsligt förändra den politiska agendan och väljarnas värdering av alternativen. Men i brist på spåkulor ger ändå historiska data ett visst underlag för analys.

Utifrån vad vi vet idag så är det sannolikt att migrations- och integrationsfrågorna fortsätter att ta stor plats i samhällsdebatten. Min grundhypotes är att Sverigedemokraterna lyckas försvara och sannolikt öka väljarstödet jämfört med senaste valet. Det kommer återigen bli svårt för de två traditionella blocken att bilda en majoritetsregering.

2018 kommer väljarna att utvärdera regeringens insatser, men de kommer också att granska alternativen. Finns det något realistiskt, kompetent och attraktivt regeringsalternativ? Och hur nödvändigt är det att byta ut regeringen efter en mandatperiod?

Siffrorna indikerar att även Alliansen har problem.