Mer politisk osäkerhet väntar i Europa

Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad 3 januari 2018. Bild: Erik Nylund

2017 beskrevs som ett ödesår för de liberala demokratierna i Europa. Skulle Marine Le Pen i Frankrike och Geert Wilders i Nederländerna skapa nya politiska jordbävningar efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet? När varken Len Pen eller Wilders lyckades leva upp till den mediala hypen och Frankrike istället valde EU-vännen Emmanuel Macron som ny president var det många som började tala om att nationalistbubblan i Europa hade spruckit.  

Sådana slutsatser är sannolikt förhastade.  

I Österrike har de liberal-konservativa under ledning av Sebastian Kurz just bildat regering med det främlingsfientliga Österrikes frihetsparti (FPÖ). FPÖ och ÖVP bildade koalitionsregering även 1999 efter att Jörg Haiders FPÖ fått rekordsstöd i valet. Då var upprördheten stor i EU över att främlingsfientliga FPÖ tog plats i regeringen och 14 EU-länder svarade med sanktioner. Idag har kritiken tystnat. 

I tyska valet i september röstade nära 13 procent på nationalistpartiet Alternativ för Tyskland (AfD). I östra Tyskland fick AfD 20 procent av rösterna. Regeringsförhandlingarna går trögt och det kan sluta med en ny stor koalition mellan Angela Merkels CDU och de tyska socialdemokraterna, en situation som återigen skulle ge AfD möjlighet att utmåla sig som den enda oppositionen i landet.  

Mycket talar för att 2018 blir ännu ett år präglat av politisk osäkerhet. De långa trenderna pekar mot ökad väljarrörlighet och att de etablerade partierna har svårt att försvara sitt väljarstöd. Det gäller även i Sverige. Och vi lär under året få se nya framgångar för nationalistiska idéer i Europa.  

Vid sidan av Sverige ska parlamentsval hållas i Ungern och i Italien. I Ungern går Viktor Orbán mot en ny valseger. Hans parti Fidesz har egen majoritet i opinionsmätningarna och Ungerns vägran att ta emot en andel av Europas flyktingar, trots krav från till exempel Sverige och Tyskland, ligger fast. I Italien verkar den nuvarande center-vänster-regeringen gå mot ett valnederlag. Majoriteten håller på att tippa över till förmån för högerpopulistiska Five Star-movement tillsammans med en koalition av högernationalistiska partier. Missnöje med flyktinginvandringen i kombination med EU-kritik driver stödet för de italienska nationalisterna.  

Även i Sverige domineras debatten av oro för dåligt fungerande integration, segregation och identitetsfrågor. Vänster-höger-dimensionen i politiken har fått konkurrens av en växande värderingsklyfta mellan liberaler som bejakar globalisering och mångkultur och konservativa väljare som upplever att den svenska kulturen är hotad.  

Det blir ett annorlunda valår. De senaste mätningarna visar att invandring, integration och brottslighet rankas bland de viktigaste frågorna, i kontrast mot 2014 när agendan dominerades av för Sverige mer typiska valfrågor som välfärd, jobb och ekonomi.  

David Ahlin

 

Annonser

”Här finns politiska konflikter med stor sprängkraft inför valåret”

Erik Nylund 4 dec 2017.jpgSydsvenskan och Helsingborgs Dagblad 4 december 2017. Bild: Erik Nylund

Växande välståndsklyftor mellan olika regioner inom länder är viktiga förklaringsfaktorer bakom de senaste årens omvälvande politiska förändringar, t ex Donald Trumps valseger i USA och britternas beslut att lämna EU. Tidigare gav nationella nyckeltal som BNP-tillväxt och nivå på arbetslöshet bra underlag för att förstå den politiska utvecklingen i landet. Men när de regionala klyftorna blir allt djupare räcker de nationella genomsnitten inte längre till. Och klyftorna får politiska konsekvenser.

En ny analys från Financial Times visar att samtliga regioner och orter i Storbritannien med sämst ekonomisk utveckling röstade för att britterna ska lämna EU. Just dessa regioner kommer enligt tidningen också att vara de som drabbas hårdast ekonomiskt av det brittiska utträdet ur EU. De orter och regioner som istället röstade för att landet skulle stanna kvar i EU är däremot enligt analysen bäst rustade för att klara den ekonomiska chock som utträdet sannolikt kommer att innebära.

Analysen i Financial Times illustreras med ett läsvärt reportage från staden Blackpool på den brittiska västkusten. Från Blackpool flyttar välmående och välutbildade människor som är attraktiva på arbetsmarknaden. De flyttar till jobben. Samtidigt går en flyttström åt andra hållet. Stadens låga bostadspriser lockar till sig människor med få jobbmeriter, med svag ekonomi och bräcklig hälsa.

I Blackpool lever 13 procent av invånarna i arbetsför ålder på bidrag som betalas till de som anses för sjuka för att arbeta. Utskrivningen av anti-depressiva läkemedel är bland den högsta i landet. Staden toppar statistiken för fattigdom, övervikt, rökning och alkoholrelaterade sjukdomar. Förväntad medellivslängd, redan i bottenskiktet i Storbritannien, har börjat falla ytterligare.

Städer som Blackpool, och de är många runt om i Europa, hamnar i en negativ spiral. Och den verkar självförstärkande. Länder delas ekonomiskt och socialt, men också politiskt.

Klyftorna mellan dynamiska urbana center och periferi finns förstås även i Sverige.

Den senaste SOM-rapporten från Göteborgs universitet visar till exempel att svenskar som bor på landsbygden oftare anser att Sverige utvecklas åt fel håll, de har lägre förtroende för både regering, riksdag och de politiska partierna och de är mindre nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige.

Ekonomen Kjell A. Norström skapade rubriker i våras när han spådde en fortsatt kraftig urbaniseringstrend och en ekonomisk utarmning av delar av den svenska landsbygden. Skräpytor kallade han de områden i Sverige som står inför en fördjupad ekonomisk och social försvagning.

Är växande regionala välståndsklyftor något oundvikligt som vi bara får acceptera? Eller kan politiska beslut styra utvecklingen i en annan riktning? Här finns politiska konflikter med stor sprängkraft inför det kommande valåret.

 

Gäller fortfarande sanningen om fördel status quo?

polling table

Sammanställning av EU-mätningar från Mike Smithson ( @MSmithsonPB )

Någon gång sent på torsdag kväll vet vi om EU och Storbritannien går mot skilsmässa eller om britterna till slut valde att stanna kvar som medlem i Europeiska unionen. Britternas beslut har stor betydelse för Europas framtid. ”A Brexit would be the most consequential event in Europe since the fall of the Berlin Wall” skrev Carl Bildt igår på Twitter.

Läget i opinionen är fortsatt jämnt och utgången kommer att avgöras av nivån på valdeltagandet och av hur de osäkra väljarna röstar. Vissa bedömare menar att mordet på Jo Cox, en parlamentsledamot från Labour som kampanjade för Remain, kan leda till ett ökat valdeltagande bland Labourväljare. Det skulle i så fall gynna Remain-sidan eftersom de flesta Labourväljare vill att Storbritannien ska stanna kvar som medlem i EU.

Samtidigt har uppmärksamheten kring mordet och den tillfälliga pausen i kampanjen inneburit att Remain-sidan, som i de flesta mätningar ligger under, har förlorat dyrbar tid som kunde ha använts till att argumentera och övertyga osäkra väljare att rösta för Remain.

Ipsos senaste mätning publicerades i torsdags, samma dag som mordet på Jo Cox inträffade, och visade liksom de flesta mätningar i förra veckan på ett ökat stöd för Leave-sidan. Mätningen visade också att Leave-sidan verkar lyckas bättre med att nå ut med sina argument, till exempel att ett utträde ur EU skulle stärka gränskontrollen och minska invandringen till Storbritannien.

Jämfört med senaste mätningen i maj nämner fler väljare invandringen som den viktigaste politiska frågan inför EU-valet, samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna av en Brexit ”The impact on Britain’s economy” nämns av färre väljare. Att ett utträde ur EU skulle hota Storbritanniens ekonomiska utveckling och leda till sämre ekonomiska villkor för vanliga britter är ett av de bärande argumenten i Remain-sidans kampanj.

31 procent i Ipsos mätning tror att de kommer att få det bättre om Storbritannien röstar för att lämna EU,  32 procent tror att de kommer att få det sämre medan övriga inte tror att det blir någon skillnad åt något håll. Resultatet visar att David Cameron och finansminister George Osborne fortfarande inte har lyckats övertyga väljarna om att en Brexit kommer att slå mot den brittiska ekonomin.

viktigaste frågan

Viktigaste politiska frågan inför EU-omröstningen, från Ipsos  

Många mätningar de senaste veckorna visar alltså ett ökat stöd för Leave. Samtidigt svarar fortfarande en majoritet av väljarna att de tror att resultatet av omröstningen blir att Storbritannien stannar kvar som medlem i EU. Den typen av frågor, valvindsfrågor, brukar vara ganska träffsäkra och ha rätt om utgången.

Andelen väljare som ännu inte helt har bestämt sig är enligt Ipsos mätning 20 procent. Kommer dessa väljare att fördela sig ungefär proportionerligt mellan alternativen, vilket brukar ske i svenska riksdagsval, eller kommer en majoritet att gå till den ena eller den andra sidan?

När det gäller just folkomröstningar, som ofta handlar om större politiska förändringar, finns många exempel på att fler osäkra väljare till sist bestämmer sig för status quo. Man har ingen bestämd uppfattning och landar i det trygga och säkra alternativet.

7 av 10 på spelmarknaderna tror just nu på Remain.

På torsdag kväll vet vi om den gamla sanningen om fördel för status quo fortfarande håller.

undecided

Andelen väljare som definitivt har bestämt sig inför EU-omröstningen, från Ipsos

 

EU-frågan delar Storbritannien

På torsdag återstår endast två veckor till valdagen och tonen i debatten mellan Remain- och Leave-kampanjen blir alltmer oförsonlig. Oavsett utgången i valet så har den hårda kampanjen rivit upp sår och fördjupat gamla konflikter som kommer att ta många år att komma över.

Nya mätningar publiceras i princip dagligen men det är fortsatt svårt att utifrån mätningarna slå fast om den ena eller den andra sidan har ett övertag. Mätningarna fortsätter att spreta åt olika håll vilket ger nytt bränsle åt debatten om vilka opinionsundersökningar man kan lita på.

Även om nivåskattningarna ger en otydlig bild så är de flesta experter överens om att valdeltagandet till slut blir avgörande för utgången. Ett högt valdeltagande kommer sannolikt leda till seger för Remain medan ett lägre valdeltagande tros gynna Leave-sidan som verkar ha något färre men mer dedikerade anhängare.

Vid sidan av nivåskattningarna av stödet för Remain och Leave finns nu en hel del spännande data om hur EU-frågan delar Storbritannien längs med politiska konfliktlinjer som delvis går på tvärs mot tidigare sanningar. Här nedan en sammanställning över Remain och Leave utifrån demografiska variabler.

bild vilka röstar Brexit

EU-vännerna i Storbritannien är ofta unga välutbildade personer i storstäder med bra jobb. De röstar ofta på Labour eller på Liberaldemokraterna och läser The Guardian.

Brexit-anhängarna är oftare äldre väljare över 60 år. De har kortare utbildning, har eller har haft arbetaryrken och är överlag mindre intresserade av politik. De läser oftare kvällstidningar som The Sun och Daily Mail. Brexit-väljarna är fler i östra och mellersta England där den ekonomiska utvecklingen varit sämre och de känner oftare misstro både mot EU och mot det politiska etablissemanget.

I Storbritannien, liksom i USA och Sverige, verkar avståndet öka mellan de väljare som omfamnar globaliseringen och digitaliseringen och de grupper som upplever samhällsförändringen som ett hot. Förtroendet för politiken verkar tappa mark i alla tre länder. Nya väljarkoalitioner bildas och den politiska kartan ritas om.

Enligt YouGovs aprilmätning skiftar majoriteten från att stödja Remain till Leave någonstans kring 43 år.

yngre äldre röstar Brexit bild

 

En folkomröstning om EU, eller om invandringen?

poll of polls brexit 6 maj

Grafik: EU Referendum Poll of polls från What UK Thinks

Om 45 dagar röstar britterna om EU. Ett utträde skulle förändra EU i grunden och kan leda till en dominoeffekt med fler länder som följer Storbritanniens exempel. Den EU-skeptiska opinionen är stark i många medlemsländer och EU:s oförmåga att agera samlat i flyktingfrågan har fått fler att ifrågasätta EU-samarbetet.

Så hur ser det ut med drygt sex veckor kvar till valdagen? Lutar det åt Remain eller Leave?

I det senaste inlägget om Brexit 9 april konstaterade jag att Remain hade tappat ledningen och att det i praktiken var dött lopp mellan Remain och Leave. Nu har kampanjandet kommit igång ordentligt och fler väljare har börjat fundera på om, och i så fall hur, de ska rösta. Andelen osäkra väljare har blivit färre men osäkerheten om hur det kommer att gå i folkomröstningen kvarstår.

Enligt den senaste EU Referendum Poll of Polls från What UK Thinks väger det fortfarande helt jämnt mellan Remain och Leave. Sammanställningen bygger på de sex senast publicerade mätningarna. Telefonmätningarna visar fortsatt en ledning för Remain medan online-mätningarna visar en knapp ledning för Leave alternativt dött lopp. Och frågan vilka mätningar man bör lita mest på har inte blivit lättare att besvara än för en månad sedan.

Däremot vet vi nu mer om vilka politiska frågor som är viktiga för de som tänker rösta Remain respektive Leave. De väljare som främst oroar sig för att den brittiska ekonomin ska ta skada om Storbritannien lämnar EU tenderar att rösta för Remain medan de som tror att invandringen till Storbritannien skulle minska vid en Brexit röstar för Leave.

Grafen nedan, sammanställd av professor Matthew Goodwin, visar med hjälp av resultat från olika aktuella opinionsundersökningar vilka frågor som främst driver stödet för Leave. Siffrorna är balansmått (net scores) det vill säga andelen som svarar Brexit/Remain minus andelen som svarar det motsatta alternativet.

Fördel Brexit

En kraftig övervikt av de svarande tror att invandringen till Storbritannien skulle minska om landet lämnar EU. Eftersom invandring är den fråga som engagerar britterna mest och den invandringskritiska opinionen är stark, indikerar resultatet att invandringsdebatten gynnar Leave-kampanjen. Många britter vill se en minskad invandring och de flesta tror att Brexit skulle leda till just detta. Dessutom tror många att det skulle gynna brittisk sjukvård (NHS, National Health Service) om Storbritannien lämnade EU. Sjukvården (NHS) är efter invandring den näst viktigaste politiska frågan i Storbritannien idag. Fler britter tror också att det skulle bli mindre terrorism i Storbritannien om landet lämnade EU.

De två politiska frågor som brittiska väljare rankar som viktigast, invandring och sjukvård, är alltså gynnsamma debattfrågor för Leave-kampanjen. För många invandringskritiska Brexit-anhängare handlar folkomröstningen mer om invandringen än om EU.

Väljare som vill att Storbritannien stannar kvar som medlem i EU ser stora risker med Brexit och oroar sig för att ett utträde kan skada Storbritanniens ekonomi och inflytande i världen.

Grafen nedan visar balansmått för hur väljare tror att Brexit skulle påverka jobb, ekonomi, pensioner och Storbritanniens inflytande i världen. En övervikt av de svarande menar att Brexit innebär risker för jobb, ekonomi och Storbritanniens inflytande. Remain-kampanjen försöker således utmåla ett utträde som ett riskfyllt steg ut i det okända.

Fördel Remain

Grafik: Matthew Goodwin

Det är jämnt i mätningarna och valutgången kommer därför sannolikt att avgöras av i vilken utsträckning de två sidorna lyckas få sina sympatisörerna att gå och rösta. Och när det gäller röstviljan så ser det ut att vara fördel för Leave.

Stödet för Leave är starkare bland äldre väljare vilka brukar rösta oftare än genomsnittet. Stödet för Remain är starkast bland yngre men de unga väljarna är traditionellt inte lika trogna valdeltagare. Dessutom visar nya mätningar att Leave-väljare totalt sett är mer engagerade i valet. Opinions-analytikerna Greenberg, Quinlan och Rosner har i en analys visat att Leave-väljarna har större intresse för att rösta och att Leave-kampanjen har en större grupp av lojala och hängivna sympatisörer.

Ett högt valdeltagande den 23 juni kommer således att gynna Remain medan ett lägre valdeltagande sannolikt kommer att leda till framgång för Leave.

 

Kommer britterna att lämna EU?

alla mätningar Brexit 9 april

Grafik: Mike Smithson, election analyst (@MSmithsonPB )

Folkomröstningen i juni som ska avgöra om britterna lämnar EU närmar sig och nya opinionsmätningar publiceras varje vecka. Mätningarna ger knappast någon samstämmig bild av opinionsläget utan spretar ordentligt men trenden är ändå entydig – från en genomsnittlig ledning för ”Remain” på omkring tio procentenheter i december/januari till i praktiken dött lopp mellan de som vill lämna och de som vill stanna kvar inom EU.

Enligt den oberoende sammanvägningen av opinionsmätningar ”EU Referendum Poll of Polls” från What UK Thinks som bygger på de sex senast publicerade mätningarna väger det nu jämnt mellan Leave och Remain.

Mätningar som genomförs med telefonintervjuer har hela tiden visat en större ledning för Remain medan onlinemätningar har visat ett jämnare läge alternativt en övervikt för Leave. Skillnaden i resultat mellan metoderna finns kvar men trenden syns tydligt även i telefonmätningarna. I Ipsos återkommande mätning, som sker med telefonintervjuer, har till exempel andelen för Remain minskat från 61 procent till 49 procent under perioden juni 2015 till mars 2016. Andelen för Leave har under samma period ökat från 27 till 41 procent.

Vilka mätningar ska man då lita på inför folkomröstningen, telefon- eller online? Det vågar jag inte ha någon bestämd uppfattning om. Valdeltagandet är en osäker faktor, och samtidigt av helt avgörande betydelse.

Inför det brittiska parlamentsvalet i höstas visade det sig att både telefon- och onlinemätningarna hade betydande problem. Röstandelen för Labour överskattades rejält. Anledningen var att mätinstituten misslyckades med att korrekt uppskatta hur stor andel av Labour-väljarna som till slut skulle gå och rösta. Ipsos egen eftervalsanalys visade att man i mätningarna inför valdagen hade räknat med att en alltför hög andel av unga Labourväljare skulle gå och rösta. På valdagen visade det sig att färre än väntat dök upp och Labour gjorde ett sämre val än de flesta hade trott på förhand.

Nu spekulerar experterna om hur stort valdeltagandet ska bli den 23 juni. Blir det ens i närheten av det rekordhöga valdeltagandet i folkomröstningen om Skottlands självständighet? Eller blir det mer likt ett vanligt parlamentsval? Ingen vet. Det enda som är säkert är att valdeltagandet kommer ha en avgörande betydelse för utgången.

De flesta unga britter vill stanna kvar inom EU medan äldre britter oftare vill lämna unionen. Enligt den senaste analysen från YouGov är 75 procent bland 18 – 25 år för att stanna kvar medan motsvarande siffror bland väljare 65 år och äldre är 33 procent.

Men vilka svarar att de med säkerhet kommer rösta i folkomröstningen? De äldsta väljarna. Enligt samma analys från YouGov svarar 69 procent bland de äldsta att de helt säkert kommer att rösta medan andelen bland de yngsta väljarna är 50 procent.

Och erfarenheten från parlamentsvalet visar alltså att det uppskattade valdeltagandet bland unga kan vara kraftigt överskattat.