Varning för vantolkningar av statistik

I sina bästa stunder kan opinionsundersökningar bidra med kunskap om samhället och informera makthavarna om väljarnas åsikter. Ge mannen och kvinnan på gatan en röst, som George Gallup sa på 1940-talet när han började med väljarundersökningar i USA.

Men lika länge som det har gjorts opinionsundersökningar så har mätningarna använts som verktyg för att påverka och forma opinionen. Siffror och statistik skänker trovärdighet och tyngd åt argument och kan vara svåra att ifrågasätta.

Förvisso hör det till politikens villkor att förenkla, hårdra och spetsa till argument för att övertyga. Men det ligger knappast i väljarnas eller demokratins intresse när undersökningar och statistik vantolkas. Den aktuella debatten om företagande i välfärden bjuder ibland på illustrativa exempel.

Om man bara läser rubriker eller lyssnar på vissa politiker så kan man få intrycket att nästan alla svenskar vill ha bort företagen från vården och skolan. En rubrik i Aftonbladet löd häromdagen ”Tre fjärdedelar vill förbjuda vinster i välfärden”. Rubriken var missvisande eftersom undersökningen som refererades visade att 14 % tycker att vinstutdelning inte ska tillåtas, 22 % att vinster bör återinvesteras i verksamheten, 37 % att huvuddelen av vinsten bör återinvesteras i verksamheten medan en mindre del kan delas ut till ägare och 25 % att företagen i välfärden bör få bestämma själva om storleken på vinstutdelningen.

Ingen kan påstå att det saknas siffror och statistik i ämnet. Få politiska stridsfrågor har gett upphov till så många undersökningar. Men resultaten är många gånger motsägelsefulla och bakom rubrikerna finns en opinion med många gråskalor.

Den mätning som oftast refereras i media är SOM-institutets årliga fråga där respondenterna får ta ställning till förslaget ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Forskarna använder en välbalanserad femgradig svarsskala som spänner från ”mycket bra förslag” till ”mycket dåligt förslag”. I senaste SOM-mätningen som presenterades 2016 svarar 57 procent att det är ett ganska bra eller mycket bra förslag att inte tillåta välfärdsföretag att dela ut vinst.

Ofta ställs bara en fråga åt gången. Antingen om värdet av valfrihet, eller som i exemplet ovan, om stopp för vinstutdelning. En analys av opinionen baserad på en isolerad fråga riskerar dock att bli alltför grund. Vi människor är inte alltid så logiska och vi lyckas ofta omfamna olika och till synes motstridiga åsikter på samma gång. Vinstfrågan är ett exempel på en sådan frågeställning.

För att kunna göra en rimlig tolkning av opinionsläget så bör man titta på en mångfald av undersökningar och även värdera hur viktig en fråga är i förhållande till andra, hur väl människor har satt sig in i frågan samt hur människor värderar olika värden vid en målkonflikt.

Samtidigt som det finns en vinstskeptisk opinion finns också ett stöd för bibehållen valfrihet och en mångfald av utförare inom välfärden. Ett flertal undersökningar från olika institut, bland annat Ipsos på uppdrag av till exempel Investor och Svenskt Näringsliv, visar att en majoritet av svenskarna tycker att det är viktigt att kunna välja vårdcentral eller skola från såväl privata företag som från kommuner och landsting.

Det finns väljargrupper som tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning inom skattefinansierad välfärd, men som samtidigt tycker att det är viktigt att kunna välja mellan både privata och offentliga utförare. Man är emot vinst i välfärden, men man vill samtidigt ha kvar företagen och valfriheten. Motsägelsefullt kan tyckas men det är så det ser ut.

Vet vi då något om hur viktigt förslaget att inte tillåta vinstutdelning upplevs vara i förhållande till andra åtgärder eller förslag?

Låt oss ta skolan som ett exempel. I våras ställde Ipsos följande fråga till svenska väljare på uppdrag av Friskolornas riksförbund: Hur viktigt anser du att följande är för att den svenska skolan ska utvecklas åt rätt håll?

Utifrån tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerades elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan. För att få en tydligare värdering av faktorerna gavs instruktionen till respondenterna att välja ut de tre viktigaste faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

bild 14 maj 2017De fem faktorer som allmänheten ser som viktigast (nämns bland topp tre) är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

En förhållandevis liten andel väljare, 12 %, nämner vinstförbud som en av de viktigaste frågorna för att utveckla skolan. Frågor som handlar om lärarnas förutsättningar och vad som händer i klassrummet värderas som viktigare.

De privata företagen inom välfärden delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till de privata företagen och vill stoppa deras möjligheter att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att de privata verksamheterna bidrar med positiva inslag och skapar en valfrihet som har ett värde i sig.

Det riktiga engagemanget för eller emot privat driven välfärd finns på vänster- och högerkanterna i politiken. En stor grupp väljare i mitten har ett mer begränsat intresse för villkoren för dessa företag. Många intervjuade har ingen uppfattning eller svarar i undersökningar att privat drivna vårdcentraler och friskolor varken bidrar positivt eller negativt.

Vinstfrågan ser hursomhelst ut att bli en politisk stridsfråga inför nästa års riksdagsval. Inte främst för att väljarna rankar frågan som så viktig utan snarare för att debatten om vinst i välfärden, en klassisk vänster-höger-fråga, är attraktiv för partierna. Det handlar om en för svensk politik välbekant konflikt, frågan engagerar de politiskt intresserade och mobiliserar partiernas gräsrötter.

Om ett år drar valrörelsen igång. Jag ser gärna en tuff debatt med vassa argument och slagkraftig retorik. Men jag hoppas också att siffror och statistik används med respekt för väljarnas möjligheter att göra ett informerat val.

/ David Ahlin

Valdeltagandet kan fälla Hillary Clinton

blog-usa-rcpClintons ledning i nationella mätningar söndag 25 september är ca två procentenheter enligt  RealClearPolitics.com

Ikväll möts Donald Trump och Hillary Clinton i den första av tre presidentvalsdebatter. Den direktsända debatten väntas locka rekordpublik och blir upptakten till de sista sex veckornas intensiva kampanj. Donald Trump, en man som de flesta trodde var fullständigt omöjlig som presidentkandidat, som länge ansågs chanslös att vinna den republikanska nomineringen, har idag fullt realistiska möjligheter att bli USAs nästa president. Hur är detta möjligt?

För att förstå fenomenet Donald Trump kan det vara värt att blicka mot Storbritannien och titta närmare på de rörelser som fick britterna att rösta för att lämna EU, en historisk och dramatisk valutgång som även den under lång tid inför valet framstod som helt osannolikt.

När jag läser eftervalsanalyser av britternas folkomröstning slås jag av parallellerna till vad som verkar ske i USA. Folkomröstningsresultatet visade på djupa klyftor i den brittiska väljarkåren, klyftor som löper längs klass, utbildningsnivå, ålder och en uppdelning mellan landsbygd och mångkulturella storstadsområden.

Lämna-sidan vann stort i områden av Storbritannien som har hög andel äldre befolkning, hög andel med lägre utbildning, områden som sett traditionell industri slå igen och lämna efter sig arbetslöshet och svagare framtidstro. Analyserna pekar mot att Lämna-sidan lyckades samla och mobilisera de britter som förenas i en känsla av utsatthet, bristande framtidstro och marginalisering, som upplever sig vara bortglömda av eliterna i London och Bryssel. Dessa väljare känner inte igen sig i politikernas tal om globaliseringens och frihandelns fördelar och tycker att de snabba samhällsförändringarna gör världen mer otrygg.

Och intressant nog, för att koppla tillbaka till presidentvalet, så visar analyserna att valdeltagandet i dessa områden av Storbritannien som till övervägande del röstade för Brexit ofta var högre än genomsnittet, och deltagandet var högre än förväntat. Folkomröstningen om EU blev en chans för missnöjda och marginaliserade väljare att protestera mot etablissemanget. Och man tog chansen, folk gick och röstade.

Så varför är detta relevant inför amerikanska presidentvalet?

Parallellerna är flera, inte minst därför att valdeltagandet kommer att bli avgörande för utgången. Och då menar jag framförallt i vilka olika väljargrupper som valdeltagandet blir högt eller lågt.

Brexit-väljarna överraskade genom att rösta i högre utsträckning är väntat. Kan Donald Trumps väljarbas, som på mer än ett sätt påminner om Brexit-väljarna, bjuda på samma överraskning?

De klyftor i väljarkåren som blir tydliga i analysen av Brexit-omröstningen är ännu djupare i USA. Grupptillhörighet i termer av klass, utbildning och etnicitet har stor betydelse för hur man röstar. Man pratar i USA om The Big Sort – att amerikaner i allt högre utsträckning lever i miljöer med andra amerikaner som liknar en själv vilket förstärker trenden att olika grupper formar homogena uppfattningar om världen och isoleras från konkurrerande verklighetsbilder och avvikande åsikter.

Den amerikanska väljarkåren har under lång tid blivit mer polariserad och det republikanska och demokratiska partiet har glidit längre ifrån varandra. Det finns ingen ”mitten” i politiken. Resultatet är hård och hatfylld retorik, låsningar, en handlingsförlamad kongress och ett rekordlågt förtroende bland väljarna för politikerna i Washington.

Sedan 90-talet har demokraterna stärkt sin ställning bland högutbildade och mindre religiösa väljare. Partiet har fått ökat stöd bland svarta, latinos och andra invandrargrupper. Republikanernas väljare har under samma tid blivit äldre och vitare. Vita män och vita amerikaner med lägre utbildning har över tid lämnat Demokraterna för Republikanerna i stora skaror.

Den kraftiga polariseringen gör att frågan om mobilisering och valdeltagande i olika väljargrupper blir avgörande för valutgången.

Barack Obama vann mycket tack vare höga röstandelar bland svarta, latinos samt bland unga väljare överlag, och inte minst tack vare ett ovanligt högt valdeltagande i dessa grupper. Obama, den första svarta presidentkandidaten och senare presidenten, lyckades skapa entusiasm och engagemang. Många röstade för första gången.

Hillary Clintons kampanjstrategi bygger på att vinna ungefär samma väljargrupper som röstade på Barack Obama 2012 och 2008. Med en politisk plattform som är mer progressiv än vad någon demokratisk kandidat presenterat på kanske 30 år hoppas Clinton få ett överväldigande stöd bland svarta, latinos, yngre väljare, högutbildade och bland kvinnor. Strategin har fördelen att flera av dessa väljargrupper växer som andel av USAs befolkning, främst latinos och college-utbildade. Men kommer tillräckligt många att ställa upp på valdagen?

Både Donald Trump och Hillary Clinton är impopulära och polariserande kandidater. En ny analys från Pew Research Center visar att den vanligaste anledningen att rösta på Clinton eller Trump är att man ogillar motkandidaten. Många röstar alltså på Clinton för att slippa Trump och vice versa.

Pew Research Center, 21 september 2016

blogg-usa-pew-1

Samma undersökning visar att en majoritet av väljarna känner frustration och avsmak inför kampanjen, resultat som normalt inte skulle tyda på ett högt valdeltagande.

Pew Research Center, 21 september 2016

blogg-usa-pew-2

Barack Obama verkar ha insett risken att ett lägre valdeltagande kan sänka Hillary Clinton. Häromveckan höll han ett passionerat tal till Congressional Black Caucus där han med stort allvar betonade att hela hans gärning står på spel. ”My legacy is on the ballot” sa Obama och vädjade till åhörarna att göra allt för att få så många som möjligt att rösta den 8 november.

Att i förväg göra en korrekt prognos av valdeltagandet är notoriskt svårt. Det visar inte minst erfarenheterna från sommarens folkomröstning i Storbritannien. Svårigheten att uppskatta valdeltagandet gör opinionsundersökningarna om stödet för kandidaterna mer svårbedömda. Det enda vi vet säkert är att mobiliseringen och valdeltagandet i respektive kandidats starka väljargrupper kommer att ha stor betydelse för valutgången.

Varje dag kommer nya opinionsundersökningar, både nationella och sådana som genomförts i swing states. Mätningarna spretar en del och läget är svårbedömt. Vem leder egentligen?

Tittar man på ett genomsnitt av de nationella mätningarna så har Clinton ett knappt övertag på ett par procentenheter. Samtidigt har det under de senaste veckorna kommit flera mätningar i swing states som visar ett jämnt läge eller att Clinton ligger under.

Genomsnittet i nationella mätningar söndag 25 september, sammanställt av FiveThirtyEight.com

blogg-usa-24-sept-national-polls-nate-silverSannolikhetsmodell från Nate Silver och FiveThirtyEight.com söndag 25 september

blogg-usa-24-sept-nate-silver-odds

Mätningar av förtroendet för kandidaterna i sakfrågor pekar inte heller ut någon tydlig ledare. I den senaste från Washington Post/ABC News nedan är det fler som litar på Donald Trump när det handlar om att sköta ekonomin medan det väger jämnt när det gäller terrorism och ”ethics in government” vad nu det betyder.

Washington Post/ABC news, 19 – 22 september 2016

blogg usa wash post.PNG

Kvällens debatt mellan presidentkandidaterna väntas locka enorm publik och är förstås viktig för båda kandidaterna, men kanske extra viktig för Hillary Clinton som tappat mark i mätningarna.

Förväntningarna på Clinton inför debatten är höga. Hon är extremt rutinerad, debattskicklig, och många räknar med att hon ska sopa banan med Donald Trump. Förväntningarna på Trump är tvärt om låga. Och han gör sitt bästa för att sänka förväntningarna ytterligare genom att påstå att han inte tänker förbereda sig alls inför debatten. Kanske kan man säga att Clinton, som fortfarande leder i mätningarna, har mest att förlora och att Trump har mest att vinna.

Ungefär en vecka efter debatten vet vi om debatten har påverkat opinionen, och i så fall hur mycket.

David Ahlin, söndag 25 september 2016

Opinionen i vinstfrågan rymmer till synes motstridiga åsikter

Ska företagen inom förskolan, skolan, vården och omsorgen få dela ut vinst till sina ägare? Debatten som brukar gå under benämningen ”vinst i välfärden” får stort utrymme och skapar slitningar i flera partier. Frågan fortsätter att vara en het potatis i svensk politik och i höst lär debatten ta fart på nytt i väntan på resultaten från Ilmar Reepalus välfärdsutredning.

Ett stort antal opinionsundersökningar har genomförts för att mäta opinionen i frågan, ofta på uppdrag av intresseorganisationer eller politiska partier. Även forskare och medier har regelbundet beställt och publicerat undersökningar i ”vinstfrågan”.

En mätserie som alltid får stort genomslag och som ofta refereras i media är SOM-institutets fråga där respondenterna får ta ställning till förslaget ”Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg”. Forskarna använder en välbalanserad femgradig svarsskala som spänner från ”mycket bra förslag” till ”mycket dåligt förslag”. I likhet med många andra undersökningar som ställer frågan om vinstutdelning inom skattefinansierad välfärd visar resultaten i SOM-institutets mätning att omkring 6 av 10 tycker att det är ett ganska bra eller mycket bra förslag att förbjuda privata välfärdsföretag att dela ut vinst.

Blogg SOM vinst

Källa: SOM-institutet

Typiskt för många av de undersökningar som publicerats är att de, likt SOM-institutets mätserie, bygger på en enda fråga.

Men ibland räcker det inte att ställa en fråga. Vi är inte alltid så rationella och logiska och vi lyckas ofta omfamna olika och till synes motstridiga åsikter på samma gång. Vinstfrågan är ett exempel på en sådan frågeställning.

För att få mer kunskap om hur svenskarna ser på frågan om vinst i välfärden, och samtidigt få en uppfattning om hur viktig frågan om vinstbegränsning är i förhållande till andra frågor som valfrihet, så skrev jag 2014 ett batteri frågor för en studie på uppdrag av Investor. Frågorna ställdes i 1000 telefonintervjuer till ett slumpmässigt urval svenskar 18 år och äldre. Ipsos upprepade sedan frågorna i en motsvarande undersökning tidigare i år på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Har fått ok att kommentera undersökningarna för det här blogginlägget.

Undersökningarna visar att en relativt stor väljargrupp omfamnar till synes motstridiga uppfattningar i frågor kopplade till vinster och valfrihet.

När de intervjuade ombeds att svara med egna ord på frågan ”Vad anser du är viktigt för att skolan ska utvecklas på ett bra sätt i framtiden?” så handlar några få procent av svaren om vinster, vinstbegränsning, problem med privatisering eller färre friskolor.

Majoriteten av svaren handlar om fler och bättre lärare, ordning och bra arbetsmiljö, att alla elever ska få den hjälp de behöver, lärarnas status i skolan och tillräckligt med resurser.

Motsvarande fråga för sjukvården ger en likartad bild; få nämner något som rör begränsning av vinster medan de flesta svar handlar om mer och bättre utbildad personal, tillgänglighet och kortare köer och högre löner för personalen. När det handlar om äldreomsorgen är andelen som nämner vinster något högre; knappt en av tio nämner förbud mot vinster och privata företag som en viktig fråga för att äldreomsorgen ska utvecklas på ett bra sätt.

En förhållandevis liten andel väljare nämner alltså spontant vinstbegränsning eller vinstförbud som en viktig fråga för att skolan, vården och äldreomsorgen ska utvecklas på ett bra sätt i framtiden.

Ipsos har kodat intervjupersonernas öppna svar och med reservation för felkodningar så fördelar sig svaren på följande sätt:

Skolan

Blogg vinst bild 1

Sjukvården

Blogg vinst bild 2

Äldreomsorgen

Blogg vinst bild 3

Källa: Ipsos på uppdrag av Investor, 2014

I nästa steg frågade intervjuarna hur viktigt det är, på en 5-gradig skala från inte alls viktigt till mycket viktigt, att det införs förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom skola, vård och omsorg.

32 procent uppger det är mycket viktigt och ytterligare 24 procent att det är ganska viktigt, totalt 56 procent, dvs. ungefär samma nivå som i SOM-institutets mätserie.

Samtidigt svarar 41 procent respektive 32 procent, totalt 73 procent, att det är mycket viktigt eller ganska viktigt att kunna välja vårdcentral, skola eller äldreboende från såväl privata företag som kommuner eller landsting.

Det finns alltså betydande väljargrupper som tycker att det är viktigt att förbjuda vinstutdelning, och som samtidigt tycker att det är viktigt att kunna välja mellan både privata och offentliga utförare.

Blogg vinst bild 4

Källa: Ipsos på uppdrag av Investor, 2014

Men om man måste välja, vad är viktigast?

Ipsos ställde i nästa steg frågan ”Vad av följande är viktigast för dig? Att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom skola, vård och omsorg, eller, att kunna välja vårdcentral, skola eller äldreboende från såväl privata företag som kommuner och landsting?

27 procent svarar att det är viktigast att det införs ett förbud mot vinstutdelning medan 57 procent svarar att det är viktigast att kunna välja mellan såväl privata företag som kommuner och landsting. 16 procent svarar varken eller / vet ej.

Blogg vinst bild 5

Källa: Ipsos på uppdrag av Investor, 2014

I väljarkåren finns alltså en grupp på omkring 25 – 30 procent som tycker att det är viktigare att det införs ett förbud mot vinstutdelning än att man kan välja mellan både privata företag och kommuner och landsting. En tolkning är att denna väljargrupp inte skulle ha så mycket emot om välfärden helt och hållet bedrevs i offentlig regi.

Samtidigt finns en större grupp, omkring 55 – 60 procent av väljarna, som tycker att det är viktigare att kunna välja mellan både privata företag och kommuner/landsting, än att det införs ett förbud mot vinstutdelning. Dessa väljare är alltså angelägna om att behålla de privata företagen som etablerats i välfärden.

Tidigare i år upprepade Ipsos undersökningen från 2014 i en telefonundersökning med motsvarande metod och urvalskälla. Resultatet blev likartat; 6 av 10 svarar att det är viktigast att själv kunna välja mellan såväl privata företag som kommuner och landsting medan var fjärde svarar att det är viktigast att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom skola, vård och omsorg.

Blogg svn 1

Källa: Ipsos på uppdrag av Svenskt Näringsliv, 2016

Politisk hemvist längs den traditionella vänster-högerskalan ser ut att vara en viktig förklaringsfaktor när det gäller opinionen i frågan om vinstbegränsning för välfärdsföretag. Rödgröna väljare svarar oftare att det är viktigast att det införs förbud mot vinstutdelning medan alliansväljare och SD-väljare oftare svarar att det är viktigast att behålla valfriheten med olika typer av driftsformer.

Blogg svn 2

Källa: Ipsos på uppdrag av Svenskt Näringsliv, 2016

Så hur kan man sammanfatta opinionen i vinstfrågan? Förhoppningsvis har jag lyckats visa att det inte är alldeles enkelt eller entydigt.

Att en majoritet av svenska folket är positiva till ett vinstförbud, som t ex SOM-institutets fråga tycks visa, motsägs delvis av att en majoritet tycker att det är viktigare att behålla valfrihet mellan flera olika typer av utförare inom skolan, vården och omsorgen.

Jag tolkar opinionsläget som att svenska folket grovt kan delas in i tre ungefär lika stora tårtbitar.

Var tredje är positiv till ett förbud mot vinstutdelning och stödjer förslaget även om det innebär att de privata utförarna i välfärden blir färre eller försvinner helt. På den andra sidan finns omkring en tredjedel som inte ser något behov av att införa ny lagstiftning om vinstbegränsning. Och mitt emellan dessa grupper finns den sista tredjedelen som förvisso kan se fördelar med någon form av begränsning av vinstutdelning, men som samtidigt tycker att det är viktigare att behålla valfriheten och som vill ha kvar de privata företagen inom välfärden.

Undersökningens frågor och intervjuarinstruktioner:

Blogg frågor 1

Blogg Frågor 2

/ David Ahlin

På väg mot ett annorlunda värderingsval?

bild david cap ferret juli 2016

Bild från semestern vid franska atlantkusten. Ganska blåsigt och för kallt i vattnet..

Vi är mitt i mandatperioden och det är långt till nästa val. Trots det så upplever jag svensk politik som mer intressant än på länge.

Partiledarnas tal i Almedalen blev återigen en påminnelse om att vår politiska debatt har förändrats. Frågor om svenskhet, nation och kultur har fått en central plats i retoriken från flera partier.

”På senare tid har de tävlat om att lossa på korken till den flaska som innehåller en av politikens farligaste andar: Nationalismen” skrev Per T Ohlsson i sin krönika nyligen.

Talande för det förändrade politiska samtalet är den dragkamp som verkar pågå inom Moderaterna. Konflikten är intern men den får illustrera en rörelse inom svensk politik som kan få betydelse inför nästa riksdagsval.

På den ena sidan i konflikten står de inom partiet som öppnar för att en moderatledd regering kan förhandla om politiken med och bygga sitt stöd i riksdagen på Sverigedemokraterna. De menar att riksdagen har en icke-socialistisk majoritet och att Sverigedemokraterna i kraft av sitt väljarstöd bör få politiskt inflytande.

På motsatt sida står de medlemmar och företrädare som håller fast vid Fredrik Reinfeldts linje att Sverigedemokraterna ska isoleras och att Moderaterna inte bör ha med partiet att göra. Det har öppnats en klyfta mellan socialliberala ”Reinfeldt-moderater” och moderater med mer konservativa och nationalistiska åsikter.

Politiska kursändringar och markeringar från den nya moderatledningen har också bidragit till att flytta moderaterna högerut från den mittenorienterade position som partiet vann under Fredrik Reinfeldts ledarskap.

Striden om hur Moderaterna ska förhålla sig till SD är ett uttryck för den politiska konfliktlinje som fått ökad betydelse både i Sverige och i många andra länder – den mellan nationalism och mer individorienterad politik. Utvecklingen i omvärlden talar för att dessa frågor, som konkurrerar om utrymmet med de traditionella vänster-högerfrågorna, kommer att vara viktiga i Sverige under kommande år. Läs mer i utmärkta rapporten Ekvilibrium från valforskarna Ohlsson, Oscarsson och Solevid.

Nationalistiska partier vinner mark i flera europeiska länder. Ny-nationalister sitter i regeringsställning i länder som Polen och Ungern men de påverkar agendan och politiken överallt. Britternas EU-utträde har gett vind i seglen.

Prognoser talar om ett fortsatt stort antal människor på flykt i världen under kommande år och många kommer att söka en fristad i Europa. Valrörelsen inför det franska presidentvalet, med Front National och Marine Le Pen i fokus, kommer att öka konfliktnivån kring mångkultur och nationell identitet.

Moderaternas högersväng och osäkerheten kring partiets framtida förhållande till Sverigedemokraterna kan innebära möjligheter för andra partier inför nästa val. Socialliberala väljare som känner avsmak inför ny-nationalistisk retorik och som absolut inte kan tänka sig att rösta på ett regeringsalternativ som lutar sig mot Sverigedemokraterna kommer att se sig om efter alternativ. Samma väljargrupp tenderar också att se misstänksamt på utspel om sänkta bidrag för Sveriges fattigaste familjer.

Sommaren 2014 visade Ipsos mätningar att skolan, jobben och sjukvården var de viktigaste väljarfrågorna. En av tio nämnde då invandrings- och integrationsfrågorna som viktigast. Sedan dess har väljarnas dagordning förändrats kraftigt. Nu dominerar migrations- och integrationsfrågorna debatten.

Vilka frågor kommer resten av mandatperioden att handla om? Om 2014 fortfarande var ett någorlunda traditionellt svenskt val med välfärd och jobb högt på agendan, hur blir det 2018?

De flesta väljare, vare sig man tycker att invandringen har varit för stor eller inte, är nog hyfsat överens om att Sveriges flyktingmottagande innebär en formidabel uppgift för Sverige. Att klara av en stor invandring av människor från länder långt borta med annorlunda kultur och politiska system. Människor ska lära sig svenska, hitta rätt jobb och bli en del av samhället istället för att fastna i sysslolöshet, hopplöshet och bidragsberoende.

Inför valet 2018 kommer vi sannolikt att prata en hel del om hur fler utrikes födda ska hitta jobb, om hur vi kan skapa framtidstro och trygghet i segregerade bostadsområden, om hur polisen kan bli mer effektiv, om hur vi ska få bostadsbyggandet att öka och hur skolan ska bli mer attraktiv och stimulerande för både lärare och elever. Och, förstås, om många andra frågor.

Men oavsett om ämnet för samtalet är skolan, arbetslösheten eller bostadsbristen så kommer integrationsutmaningen att finnas med som en omistlig del. Sverige har på kort tid gått från att ha en ganska homogen befolkning till att bli ett av de EU-länder med högst andel invånare födda utomlands, idag ca 1,7 miljoner eller 17 procent av befolkningen. Vi är ett växande land som i höst, enligt SCB, passerar tio miljoner. Medan Finland och flera andra EU-länder står inför en svår demografisk utmaning med åldrande befolkning så växer Sverige.

Kommer vi att klara det? Hur kommer det svenska samhället att förändras? Kan vi växa, bli fler, bli mer olika, men ändå värna och utveckla det som många svenskar uppskattar mest med Sverige? Enligt World Values Survey handlar det ofta om värden som tolerans, jämställdhet, tro på demokrati och öppenhet. En individualism kombinerad med en stark tillit och en respekt för det som är annorlunda.

Valet 2018 kommer att stå mellan olika förhållningssätt till det nya växande Sverige. Det kan bli ett val om vilka politiska krafter som ska få sätta dagordningen för den offentliga debatten. Ska vi i Sverige acceptera ett förhållningssätt, ett språk, som misstänkliggör invandrare? Som beskriver invandrare som brottslingar, som personer som tar sig rätten att leva på bidrag istället för att göra rätt för sig? Ska vi närma oss debattklimatet i länder där främlingsfientlig retorik har normaliserats?

Samhällsproblemen är stora och svåra. Då blir politiken, värderingarna och det politiska ledarskapet ännu viktigare.

Jag vill se politiska ledare som slår vakt om anständigheten. Som tar avstånd från splittring, misstänksamhet och självgod nationalism. Beskriv verkligheten som den är, med alla dess fel och brister. Säg att det kommer att ta tid, att förändring är svårt och mödosamt, men att förändring är möjlig.

Valet 2018 kommer, mer än tidigare tror jag, att handla om vilka grundläggande idéer och värderingar som ska prägla Sverige.