Vinstfrågan är en mobiliseringsfråga

När jag skrev om ”vinst i välfärden” i augusti (läs inlägget här) så liknade jag opinionsläget vid en tårta uppdelad i tre ungefär jämnstora bitar:

”Var tredje är positiv till ett förbud mot vinstutdelning och stödjer förslaget även om det innebär att de privata utförarna i välfärden blir färre eller försvinner helt. På den andra sidan finns omkring en tredjedel som inte ser något behov av att införa ny lagstiftning om vinstbegränsning. Och mitt emellan dessa grupper finns den sista tredjedelen som förvisso kan se fördelar med någon form av begränsning av vinstutdelning, men som samtidigt tycker att det är viktigare att behålla valfriheten och som vill ha kvar de privata företagen inom välfärden”.

Nu finns nya siffror tillgängliga och det är dags för en uppdatering här på bloggen.

I februari genomförde Ipsos en lite större undersökning bland allmänheten på uppdrag av Friskolornas riksförbund med syfte att kartlägga svenska folkets attityder till skolans utveckling, synen på friskolor och skolval. Frågeformuläret innehöll även frågor om möjliga alternativ till dagens ordning med skolval eftersom skolvalet på senare tid har blivit föremål för mer diskussion och debatt. En ambition med frågeformuläret var också att få en uppfattning om hur svenska folket värderar olika faktorer eller åtgärder för att vända den svenska skolans utveckling i rätt riktning.

Har vi lärt oss något nytt?

Till att börja med bekräftar undersökningen att skolfrågorna debatteras i ett sammanhang där de flesta har en negativ uppfattning om tillståndet i skolan. Rubrikerna om skolan har under senare år mest handlat om problem; fallande kunskapsresultat, svårigheter att rekrytera lärare och bristande ordning och arbetsro i klassrummet.

De flesta svenskar har också en övervägande negativ bild av tillståndet i den svenska skolan. En majoritet, 55 procent, tycker att skolan utvecklas åt fel håll. Resultatet ligger i linje med de mätningar om synen på skolan som Ipsos genomfört på uppdrag av Dagens Nyheter under hösten 2016.

Endast 1 av 10 tycker att utvecklingen inom skolan går åt rätt håll. Andelen positiva är lika låg bland förändrar som har barn i skolan som bland övriga intervjuade.

Vad ses då som viktigt för att vända utvecklingen inom skolan åt rätt håll?

Utifrån resultat från tidigare undersökningar där frågan ställts helt öppet formulerade jag elva olika faktorer, eller åtgärder, som skulle kunna påverka skolan och vända utvecklingen i skolan åt rätt håll.

De fem faktorer som oftast nämns som extra viktiga av respondenterna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll framöver är att elever kan få extra stöd när de behöver, fler kompetenta lärare, bättre ordning i klassrummet, bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare samt mer av lärarledda lektioner.

Viktiga faktorer alla svar

För att få mer diskriminerande svar och en tydligare värdering av faktorerna, vad ses som mest betydelsefullt, ställdes frågan igen men denna gång med instruktionen till respondenterna att välja ut de tre mest betydelsefulla faktorerna från listan av totalt elva faktorer.

De fem faktorer som ses som viktigast (nämns bland topp tre) för att skolan ska utvecklas åt rätt håll är

  1. Att elever kan få extra stöd när de behöver 56 %
  2. Bättre ordning i klassrummet 55 %
  3. Fler kompetenta lärare 49 %
  4. Bättre arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare 41 %
  5. Mer av lärarledda lektioner 30 %

Tolv procent ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna och sex procent nämner som viktigast att friskolornas verksamhet bör tas över av kommunerna. Sju procent nämner skolvalet som allra viktigast för skolans utveckling framöver.

Viktigaster faktorer topp 3

Bland socialdemokraternas väljare nämner 15 procent vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll. SD-väljare, men även M-väljare, prioriterar oftare bättre ordning i klassrummet.

Viktigaster faktorer topp 3 Sossar

Den nya mätningen bekräftar också att skolvalet har ett starkt stöd. Två av tre anser att dagens ordning med skolval bör vara kvar. Balansmåttet är + 48, det vill säga det är 48 procent fler som anser att skolvalet bör vara kvar än som anser att det bör tas bort.

Bland föräldrar med barn i skolan svarar 70 procent att skolvalet bör vara kvar. Föräldrar med barn i friskola svarar något oftare att skolvalet bör vara kvar (80 procent).

Svenskar under 30 år vill något oftare (72 procent) behålla skolvalet, liksom de som har bättre kännedom om friskolor.

skolval

Stödet för att ha kvar skolval är svagare bland S- V- och MP-väljare jämfört med bland övriga partiers väljare, men även bland de rödgröna partiernas väljare är andelen som vill ha kvar skolvalet större än andelen som vill ta bort skolvalet.

Bland SD-väljare svarar 76 procent att skolvalet bör vara kvar medan 19 procent svarar att skolvalet bör tas bort.

skolval parti

Ett alternativ till dagens ordning med skolval vore att tillämpa en strikt närhetsprincip, det vill säga att kommunen placerar barnet i den skola som ligger närmast bostaden, oavsett familjens önskemål.

Var fjärde är för att återgå till närhetsprincipen som alternativ till dagens ordning med skolval medan en majoritet är emot. Balansmåttet är – 32, det vill säga det är 32 procent fler som är emot förslaget än som är för förslaget.

Svenskar under 30 år är mer sällan positiva till att återgå till närhetsprincipen (14 procent) medan äldre väljare över 60 år oftare vill det (29 procent).

närhet princip

S-väljare är något oftare positiva till att återgå till närhetsprincipen, men där finns ett samband med ålder, S-väljarna har en äldre åldersprofil. 39 procent bland S-väljarna är för men lika många, 39 procent, är emot.

15 procent bland allianspartiernas väljare vill återgå till närhetsprincipen och 23 procent av sverigedemokraternas väljare anser att det vore bättre än dagens ordning med skolval.

Ett annat alternativ till dagens ordning med skolval vore att kommunen tilldelar alla elever en skola med syftet att fördela elever så att det blir en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. Förslaget kallas ibland i debatten för ”bussning” eftersom elever kan behöva köras till skolor långt från hemmet oavsett familjens önskemål.

14 procent är positiva till ett sådant förslag som går ut på att kommuner tilldelar elever en skolplats med syfte att skapa en jämn social fördelning mellan skolor i olika bostadsområden. 66 procent är negativa och 20 procent har ingen uppfattning. Balansmåttet är – 52, det vill säga att 52 procent fler är emot förslaget är som är för.

Förslaget är nytt och okänt för de flesta väljare och frågeformuleringen har i sådana fall extra stor betydelse för skattningen av stödet vilket talar för en försiktig tolkning av siffrorna. I det här fallet är resultatet förhållandevis tydligt och man bör kunna dra slutsatsen att ett sådant förslag som alternativ till dagens ordning med skolval har ett svagt stöd.

bussning

En majoritet bland alla partiers väljare är emot ett sådant förslag med undantag för vänsterpartiets väljare.

När det gäller den övergripande inställningen till friskolor så verkar liknelsen med de tre tårtbitarna från augusti stå sig ganska väl.

En knapp tredjedel, 28 procent, svarar att friskolor på det hela taget påverkar den svenska skolan mest positivt. 25 procent tycker att friskolor påverkar mest negativt medan den största gruppen, 32 procent, svarar att friskolorna varken påverkar positivt eller negativt. 16 procent har ingen uppfattning. Föräldrar med barn i friskola samt de som anser sig ha mycket kunskap om friskolor svarar oftare att friskolor påverkar positivt.

friskolor bidrar

Just vinstfrågan får stort utrymme i skoldebatten, delvis på grund av att Vänsterpartiet fortsätter att driva vinstförbud i välfärden som en av partiets hjärtefrågor.

Lite hårdraget kan man säga att debattens två huvudlinjer är 1) ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” och 2) ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. Linje 2 företräds i debatten framförallt av Vänsterpartiet medan övriga partier ger lite varierande besked i frågan.

9 av 10 (89 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

Påståendet är inte särskilt politiskt polariserande, även om vänsterväljare oftare än andra instämmer delvis snarare än helt och hållet.

Varannan (53 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet”. 32 procent instämmer helt, 21 procent instämmer delvis.

Påståendet är som väntat kraftigt politiskt polariserande.

72 procent av vänsterväljare instämmer helt, 10 procent instämmer delvis. 47 procent av S-väljare instämmer helt, 29 procent instämmer delvis. Bland alliansväljare instämmer 18 procent helt och hållet medan 17 procent instämmer delvis. 28 procent av SD-väljarna instämmer helt, 20 procent instämmer delvis.

När vi sedan frågar vilket av de två påståendena som stämmer bäst med ens uppfattning svarar 67 procent ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas”.

12 procent svarar att ”Förbjud friskolor att dela ut vinst till skolans ägare, oavsett kvaliteten på deras verksamhet” stämmer bäst med ens uppfattning.

12 procent svarar att båda påståendena stämmer lika bra och 6 procent svarar vet ej.

debatt 2 alt

Bland S-väljare svarar att 56 procent att ”Ställ kvalitetskrav på alla skolor, oavsett om skolan drivs av en kommun, ett företag eller en stiftelse, och låt kontrollen av kvalitet bestämma vilka skolor som får finnas” stämmer bäst medan 19 procent föredrar ”Förbjud friskolor att dela ut vinst…”. 16 procent tycker att båda påståendena stämmer lika bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att Friskolornas roll inom den svenska skolan delar väljarna längs den traditionella vänster-högerskalan i politiken. Väljare till vänster är oftare negativa till friskolor och vill gärna begränsa möjligheten att dela ut vinst medan väljare till höger oftare anser att friskolor bidrar med positiva inslag till den svenska skolan i stort.

Det riktiga engagemanget för eller emot friskolor finns framförallt på vänster- och högerkanterna i politiken. Den större gruppen väljare verkar ha ett begränsat intresse för villkoren för friskolor. Många har ingen uppfattning eller svarar att friskolor varken påverkar positivt eller negativt.

När det handlar om vilka åtgärder som skulle kunna förbättra den svenska skolan och få utvecklingen att gå åt rätt håll nämner människor framförallt faktorer kopplade till lärarnas förutsättningar och villkor samt vad som händer i klassrummet. Få ser vinstförbud för friskolor som en av de viktigaste faktorerna för att skolan ska utvecklas åt rätt håll.

Vinstfrågan kan ses som en mobiliseringsfråga som kan användas av partierna för att få igång de mer politiskt intresserade, en fråga som kan väcka entusiasm och kämpaglöd hos de egna. Politiker som talar om vinstutdelningar varje gång skolan ska diskuteras löper risken, åtminstone bland väljare i mitten, att uppfattas göra bisak till huvudsak när det gäller skolans förutsättningar.

Noterbart är också att ålder verkar ha en viss betydelse som förklaringsfaktor när det gäller synen på friskolor och skolval. Unga är genomgående mer positiva till friskolor, skolval och relaterade frågor medan svenskar över 60 år oftare har en negativ inställning.

Läs hela rapporten här

David Ahlin

Daniel Poohl har en läsvärd kommentar till valresultatet i Nederländerna

”Samtidigt kanske ändå valresultatet skvallrar om hur det kommer att se ut i framtiden. Väljarnas röster sprids ut på fler partier. Giganternas tid är förbi. Även om VVD står kvar som största parti så tappar de stöd jämfört med förra valet.
Sex partier ligger lite förenklat runt tio procentstrecket. Politiken fragmenteras. Gamla stridslinjer suddas ut och byts mot nya.

Talande nog gör Socialdemokraterna ett spektakulärt ras. De ser ut att tappa närmare 20 procentenheter. Från vänster kommer det nya initiativet Grön Vänster, en frihetlig röst som skakar om hela vänsterflanken.

Högerpopulismen och rasismen tar en given del av kakan. Fallet Geert Wilders är kanske det mest talande exemplet på att partier som utmålar flyktingar, EU, islam och progressiva värden som ett hot mot nationen kommer att vara en del av det politiska landskapet under överskådlig framtid. Den stora frågan är hur de andra partierna förhåller sig till dem.

Så här kommer troligen politiken se ut framöver. Fler mellanstora partier. Nya partier som kan orientera sig i vår tids stora frågor. Och en högerpopulism som inte försvinner, bara för att man försöker låta lite mer som den”

Hela analysen:  http://expo.se/2017/valet-i-nederlanderna–borjan-pa-ett-segerrecept-mot-extremhogern_7282.html

Vad tycker väljarna om partiernas politik?

DN/Ipsos undersökning Sakfrågeägarskap i politiken som just publicerats visar vilka partier som väljarna anser har bäst politik i de viktigaste sakfrågorna. Mätningen, som återkommer varje halvår, ger oss information om vilket förtroende väljarna har för partierna och deras politiska förslag och är en indikator för partiernas potential att vinna ökat stöd. Partier som uppfattas ha en attraktiv och relevant politik i de viktiga väljarfrågorna har potential att vinna fler väljare. Omvänt gäller att partier som har svagt eller inget förtroende i de tunga sakfrågorna har små möjligheter att få väljarnas förtroende i kommande val.

Den aktuella mätningen baseras på drygt 1200 telefonintervjuer under januari och februari med ett slumpmässigt urval röstberättigade och är jämförbar med tidigare mätningar i DN/Ipsos serie.

Jämfört med senaste sakfrågemätningen i juni 2016 har moderaternas ställning och förtroende bland väljarna försvagats kraftigt.

Störst är tappet när det gäller förmågan att sköta Sveriges ekonomi. I juni ansåg 40 procent att Moderaterna hade bäst politik för Sveriges ekonomi och partiet behöll ett stort försprång till Socialdemokraterna i frågan. Idag svarar 31 procent att Moderaterna har bäst politik när det gäller ekonomin, ett tapp på nio procentenheter, den största enskilda förändringen jämfört med junimätningen (förändringen är statistiskt signifikant). Socialdemokraterna ligger kvar på samma låga nivå som i juni. 22 procent svarar att S har bäst politik när det gäller ekonomin jämfört med 24 procent i juni.

sak-ekonomi-1

sak-ekonomi-2

Även när det gäller jobb och sysselsättning tappar Moderaterna stort. 24 procent svarar att Moderaterna har bäst jobbpolitik jämfört med 32 procent i juni, en minskning med åtta procentenheter (förändringen är statistiskt signifikant). Stödet för Socialdemokraternas jobbpolitik är oförändrat 27 procent jämfört med 28 procent i juni, och Socialdemokraterna tar därmed över förstaplatsen när det gäller jobb och sysselsättning. Samtidigt ökar andelen som svarar att Centern har bäst jobbpolitik från fyra till åtta procent (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-jobb-1

sak-jobb-2

Förtroendet för den ekonomiska politiken och jobbpolitiken var kärnan i de nya moderaterna. Under tio år har moderaterna haft ett kraftigt övertag över S när det handlar om Sveriges ekonomi. Dagens mätning visar att Moderaterna håller på att tappa det förtroendekapital som byggdes upp under många år när det gäller ekonomi och jobb, frågor som mer än andra handlar om att ”sköta landet”.

Min tolkning är att Moderaterna sedan valet har lagt mindre energi på att utmana regeringen när det gäller ekonomi, skatter och företagandets villkor för att istället fokusera mer på sakområden som invandring och brottsbekämpning. Kanske kan tyckas naturligt efter två år av rekordstor flyktinginvandring, men det är ändå mitt intryck att det handlar om en medveten prioritering.

Så hur har moderaternas nya flyktingpolitik tagits emot av väljarna?

Två partier har under senare år kraftigt stärkt förtroendet när det gäller invandrings- och flyktingfrågor. Men inte Moderaterna, utan Sverigedemokraterna och Centerpartiet. Övriga partier ligger still eller har en negativ trend.

Stödet för Sverigedemokraternas flyktingpolitik har ökat signifikant och är nu starkast bland alla partier. Sverigedemokraterna innehar därmed sakfrågeägarskapet när det gäller invandring.

sak-invandring-1

sak-invandring-2

Också när det gäller skola och utbildning tappar Moderaterna stöd. I juni svarade 15 procent att Moderaterna hade bäst skolpolitik, nu har andelen fallit till nio procent (förändringen är statistiskt signifikant). Jämfört med juni så ligger Socialdemokraterna kvar ungefär oförändrat på 19 procent jämfört med 21 procent i juni.

Moderaternas tapp i en rad frågor är dramatiskt om vi jämför med junimätningen.

Om vi istället zoomar ut och tittar på utvecklingen sedan valåret så syns en negativ trend även för Socialdemokraterna, och då handlar det om välfärdsfrågorna. Under de senaste fyra åren har förtroendet för socialdemokraternas välfärdspolitik minskat med ungefär tio procentenheter.

När det gäller skola och utbildning är tappet 12 procentenheter, från 31 procent i juni 2013 till 19 procent idag.

sak-skola-1

sak-skola-2

Andelen som svarar att Socialdemokraterna har bäst politik för sjukvården har under samma period minskat från 38 procent till 28 procent.

sak-sjukvard-1

sak-sjukvard-2

I juni 2013 svarade 37 procent att Socialdemokraterna hade bäst politik för äldreomsorgen, idag har andelen minskat till 26 procent.

sak-aldre-1

sak-aldre-2

Socialdemokraterna försökte göra riksdagsvalet 2014 till ett välfärdsval. Inför valet anklagade man alliansregeringen för att montera ner välfärden. Stefan Löfven och andra företrädare talade om att något höll på att gå sönder i Sverige och man blåste upp förväntningarna om att leverera förbättringar, bara man själv fick komma tillbaka till makten.

Nu sitter man där själv med hela ansvaret, men med begränsade möjligheter att lotsa några välfärdsreformer genom riksdagen. Frågan är hur väljarnas förtroende kommer att påverkas när Socialdemokraterna i regeringsställning har så svårt att göra verklighet av sina politiska ambitioner.

Förtroendetappet i välfärdsfrågorna är tydligt. Väljarna verkar tycka att Socialdemokraterna lovar runt men håller tunt.

I miljö- och klimatfrågorna så ser vi en fortsättning på de senaste årens trend; förtroendet för Miljöpartiet minskar samtidigt som fler nämner Centerpartiet. Miljöpartiet nämns fortfarande av flest väljare, men andelen minskar för varje mätning. Idag svarar 30 procent att Miljöpartiet har bäst miljö- och klimatpolitik jämfört med 35 procent i juni (förändringen är statistiskt signifikant).

sak-miljo-1

sak-miljo-2

Liksom i tidigare mätningar är nivåerna låga för de stora partierna när det gäller Sveriges försvar. Många väljare anser att inget parti har bäst politik när det gäller försvaret, vilket jag tolkar som ett generellt missnöje med hur försvarspolitiken skötts under senare år.

Det parti som bryter mönstret och har ett relativt sett starkare stöd i försvarsfrågan är Liberalerna. Sedan 2014 har stödet ökat för Liberalernas försvarspolitik. Andelen som tycker att Liberalerna har bäst försvarspolitik har ökat från sex till tolv procent, en statistiskt signifikant ökning.

sak-forsvar-1

sak-forsvar-2

Efter att lag och ordning blivit en viktigare väljarfråga, området rankades som fjärde viktigast i januari efter invandring, skola och sjukvård, har DN/Ipsos åter lagt till sakfrågan till årets första sakfrågemätning. 23 procent svarar att Moderaterna har bäst politik när det gäller lag och ordning, 16 procent nämner Socialdemokraterna och 11 procent nämner Sverigedemokraterna.

Jämfört med Ipsos tidigare mätningar (genomförda 2006 till 2013) har förtroendet för moderaternas och socialdemokraternas politik minskat.

sak-lag-ordning-1

Värt att lyfta fram är också att stödet för centerpartiets politik ökar signifikant när det gäller Sveriges ekonomi, jobb och sysselsättning, äldreomsorg samt flykting- och invandringsfrågor. Partiets rankas topp tre i fyra av nio sakfrågor vilket placerar partiet som nummer tre efter Socialdemokraterna och Moderaterna.

sak-tabell

Andelen väljare som inte kan eller vill nämna ett parti som bäst inom de olika politikområdena har ökat över tid och ökningen sedan juni 2016 är markant. Jag tolkar förändringen som ett ökat generellt missnöje med leveransen från politiken, ett missnöje som handlar om brist på handlingskraft, att politikerna inte kan enas kring trovärdiga och relevanta lösningar på dagens samhällsproblem.

Förändringen ligger i linje med det ökande missnöje med hur olika samhällsfunktioner fungerar som framkommit i DN/Ipsos mätningar under det senaste året, till exempel när det gäller polisen, skolan, försvaret och integrationen.

sak-vet-ej

sak-metod

/ David Ahlin